Det är mycket att tänka på nu

 Vidskepelse vid Påsken förekommer i otalig mängd i Sverige. Jag vill anföra några få prov derå.
Man ska rita kors på dörrarne till boningshuset, äfvensom uthusen. Dessa teckningar fördrifva trollen.

Mice  

Herman Herkomer  

Man får icke under påskveckan nämna orden råttor, möss, ormar eller andra skadliga djur, ty då skola de komma i mängd under den öfriga tiden av året.

Om man sopar sitt eget hus mycket väl, och bringar den därvidnyttjade qvasten i en annans hus, skall den ohyra, som eljest kommit öfver det förstnämnda huset, nu i stället inrymma sig i det hus dit qvasten kommit.

Two Girls on the Dunes, bleaching  

David Adolph Constant Artz

Lärftsvävar böra icke då öfver natten ligga ute till blekning, eller blifva de förgjorda, äfvensom den jord, hvarpå de legat, skulle bli ofruktbar.

Bråtan (det instrument som brukas till att bräcka det torra linet), måste också intagas mot natten, om man skall vänta sig god växt på linet det året.

Inga linnekläder få tvättas under påskveckan; ej heller får man under samma vecka låna ut några husgerådssaker.

Om man hemtar vatten ur en källa på Påskmorgonen så tidigt, att småfåglarne ännu icke börjat qvittra, blir man icke solbränd det året.

Old Lady Spinning  

Henry John Dobson 

Ingen skall på Påskaftonen spinna, eller mala på handqvarn, eller nysta tråd, eller göra något annat som går rundt, emedan det var på Påskmorgonen som solen dansade rundt på himmelen.
                                     ur Svenska allmogens plägseder (1871)
                                                                             av  Llewellyn Lloyd

283

dagar kvar 

i

Lördag med Gutenberg

Att det var flera veckor sedan jag rapporterade om nya gamla böcker hos Gutenberg, beror inte på att det är ont om dem — tvärtom. Det kommer så mycket nytt att jag inte hinner läsa allt jag vill läsa, än mindre rapportera om det.

Eftersom jag är en stor O.Henryfantast, tänker jag läsa hans   "O. Henryana Seven Odds and Ends, Poetry and Short Stories", och jag tror att  "A manual of Mending and Repairing with diagrams", av Charles Godfrey Leland, är värd att titta närmare på. Där finns tips på hur man lagar allt i ett hem som kan behöva lagas. Det enda jag är lite frågande till är användningen av störblåsor — fisken stör alltså. Det cementet tror jag att jag avstår från, tror mer på papier-mâché :

A very strong cement, and one good for luting, can be made by combining sturgeon’s bladder, dissolved in spirits, with finest pulverised flint or sand.

Jag lär mig att jag kan laga trasiga spetsar med mitt eget hår — tur att jag har rätt långt hår!

“Thread a needle with one of your own hairs, then draw the edge of the rent or tear together in this manner, darning it, as it were, very finely and carefully, for it is in this that the whole art consists.

After this take a piece of cloth as near like to the stuff you wish to mend as you can obtain. Lay this piece on the rent so as to cover it, then damp it slightly, and press it down with a hot iron until the surface looks quite even.”

Fräknar har jag inga, men jag kan ju inte undgå att åren sätter sina spår i mitt ansikte — ändå tvivlar jag på att den här skönhetskuren är något för mig. Är det något jag tycker är trist och tidsödande, så är det att stå framför en spegel och kleta in sig med diverse salvor och dekokter. Men är det någon som heller gör det än att ägna sig åt något roligare så varsågod:

To make Wrinkles and Freckles disappear.—This is more possible than is generally supposed, and I have known a lady, a great beauty, of whom all my readers have heard, who at fifty years of age had artificially and miraculously preserved her face in perfect smoothness, though I do not know by what means. The following is given by Wallberger:—“Take fine, pure alum, compound it carefully with the fresh white of eggs, and boil it gently in a pipkin, stirring it constantly with a wooden stick or spoon till it forms a soft paste. Spread this on the face, morning and evening, for two or three days, and you will soon see that it is free from wrinkles and freckles, and marvellously fair and pleasant to view. Frivolous souls may carry the sinful misuse of such beauty to their own account; the virtuous hold in horror all such deeds” (Zauberbuch, 1760). 

Som många av er väl redan hört till leda, är hur förtjust jag är i reklambroschyrer, så det förvånar nog ingen att jag först av allt ägnar mig åt det lilla häftet "The Plus Food for Minus Meals". Tyvärr finns det inget tryckår, men av de fartfyllda bilderna att döma, gissar jag att det är från sent 40- eller tidigt 50-tal. Äppelknyckarbyxor försvann nog vid den tiden — senare så minns jag att far använde sina när han eldade skräp på landet.

Alla recept innehåller Kellogg’s All-Bran, i inledningen står: 

★ Laboratory tests show (1) that All-Bran is a safe and gentle food that relieves constipation due to insufficient “bulk”; (2) that it does not lose its effectiveness with continued use; (3) that it is a good source of iron and Vitamin B. ★ Kellogg’s All-Bran is accepted by the American Medical Association Committee on Foods as a natural laxative food for normal people.

Den som inte tror på det, kan läsa inlägget där jag behandlar det ämnet!

Första receptet är för just bran muffins, sådana som alltid förflyttar mig i tid och rum.

ALL-BRAN MUFFINS

2 tablespoons shortening

¼ cup sugar

1 egg (well beaten)

1 cup sour milk

1 cup Kellogg’s ALL-BRAN

1 cup flour

1 teaspoon baking powder

½ teaspoon soda

½ teaspoon salt

Note: If sweet milk is used instead of sour milk, omit the ½ teaspoon of soda and use 3 teaspoons baking powder. Raisins or dates may be added if desired. A small slice of apple, sprinkled with cinnamon and sugar, placed on top the muffin batter before baking, makes a delicious variation of the recipe.

Cream the shortening and sugar, add egg and sour milk. Add ALL-BRAN and let soak until most of the moisture is taken up. Sift flour with baking powder, soda and salt and add to first mixture, stirring only until flour disappears. Fill greased muffin tins two-thirds full and bake in a moderate oven (400° F.) for 20 to 25 minutes.

Yield: 8 large or 12 small muffins.

Sedan följer en blandning av recept för olika bakverk — allt från småkakor till våfflor. Och se så rask man blir om man bara tillsätter lite kli i maten.

284

dagar kvar 

i

Glädjens oefterrättlighet

 Good Friday Daffodils

Paul Donaghy 

Från Barbro Alvings bok "Med skrivmaskin & mikrofon" hämtar jag i dag "Glädjens oefterrättlighet":

Långfredag, det är ett märkvärdigt ord. Det kan vara tomt  på innehåll, och det kan vara sprängande fullt. För många  betyder det väl just som det låter en lång lång ledig fredag  som det är svårt att få slut på, med tidningstomt i brevlådan och stängda nöjeslokaler, en dag att bli otålig på. För den  kristne betyder den att över scenen än en gång går det största  av dramer, i vilket han själv har del och av vilket hans liv  beror. Här i denna stund skulle jag vilja att ordet fick betyda glädje.

 Man kan lyssna till långfredagens text väl vetande att man  själv skulle ha hört till dem som somnade från Mästarens  nöd i Getsemane och flydde och förnekade när det blev farligt att höra honom till. Men man har fått den underbara  rätten att också lyssna fram den andra tonen, tonen av seger  och triumf över ondskan och döden, som dagen innerst är.  Med liturgins ord: Ty det är genom korsets trä som glädjen  har kommit till hela världen.

 När man talar om kristen glädje är det en gestalt som alltid av sig själv träder fram i förgrunden för mig. Jag vet ingen människa i vår tid, av vilken man kan lära sig så mycket om glädjens styrka, om glädjens oefterrättlighet, som  av denne man. Det är den norske biskopen Eyvind Berggrav.

 Bakgrunden var mörk. Norge var ockuperat. Den moderna  nordiska historiens mest brännande datum. 9 april, har nyss påmint oss om hur det var den gången. Slår man upp biskop  Berggrav i uppslagsboken står det: Under den tyska ockupationen av Norge var han den ledande i det kyrkliga motståndet. 1942—1945 hölls han under bevakning. — Jo, han  gjorde det. Uppslagsböcker kan inte berätta mer än så. Men  många av oss har väl hört historien om hur det var när denne norske biskop hölls bevakad. Det finns människor som blir fördärvade av att sitta inspärrade, och det är ingenting  att säga om det. Biskop Berggrav fördärvade sina fångvaktare. Han demoraliserade dem med sin glädje.

Det berättas om honom från denna tid, år 1942 till 1945, det är lång tid, att han bars av en sådan stark glädje, sjöng  psalmer med sådan omutlig förtröstan och utstrålade en sådan gåtfull godhet att de unga tyskar som skulle bevaka honom blev förvirrade och sviktande i sin syssla. Man fick lov  att byta ut vakterna med korta mellanrum. Motstånd och hat kunde de klara. Kärlek och glädje blev de hjälplösa av.

(12.4.1963)

285

dagar kvar 

i

Tre tecken i tiden

bild från nätet

1.
Ett glatt och trevligt bevis på att våren bestämt sig för att stanna kvar, är väl att dikesrenen är full av backskärvfrö! Såg även några få vitsippsknoppar, men det såg mest ut som de åtrat sig, och  ville krypa tillbaka ned i jorden.

 The Open Door, March, 1843

William Henry Fox Talbot

2.

Nu när alla kvastar är parkerade, kommer jag plötsligt att tänka på ordet "kvasta" jag har nog aldrig använt det själv, men hörde det av äldre kamrater i min barndom. Då enbart i betydelsen skolka, men min gamla "Svensk slangordbok", tryckt 1969, låter mig förstå att det i första hand betyder kvarsittare — en rimlig förklaring med tanke på ordets likhet med kvast. På nätet får jag bara ett napp, och det styrker slangordbokens uppgift.

SAOB anger att det kan betyda sopa:

2) (tillf.) till 2: hantera kvast, sopa med kvast. Taube Inte 86 (1918). Upptill (på bildsidan) två curlingherrar ivrigt kvastande. VeckoJ 1931, nr 3, s. 26.

vilket naturligtvis vore en lämplig påsksysselsättning nu när kvasten och jag har flygförbud.

"Grocery Line", 1948

Stevan Dohanos

3.

För att införskaffa nödig näring, begav jag mig till en av ortens två mataffärer, tidigt en morgon. Jag var inte ensam, men man kunde hela tiden hålla sig flera meter från andra kunder. I kassakön hamnar jag efter ett par, som jag lagt märke till tidigare,  och gjort reflektionen att det var inga människor jag vill umgås med. Mannen höll på att lägga upp varorna på bandet, och stod framför sin vagn. Jag körde fram min vagn, som jag stod bakom — det var alltså två kundvagnslängder mellan oss — då börjar han vifta med händerna och sjasar på mig, samtidigt som han väser!

Jag börjar genast gnola på "Fly in the buttermilk, shoo, fly, shoo", men han bara blängde tillbaka.

286

dagar kvar 

i

Vårvitaminer

Då skall vi glädja oss över en maskros

 och ett askskott, 

en nässla, 

en tibast 

och en ranunkel.

                     ur Kore 

                      av Anna Rydstedt

Maskrosor, 1889

Vincent van Gogh

Maskrosen, både älskad och hatad, är en förnämlig källa av C-vitamin, för att inte tala om att bina gillar den lika mycket som jag, tänk på det nästa gång du ondgör dig över dem, för maskrosens pollen ger en gyllene honung. Hela plantan är ätlig och har i långa tider använts inom växtmedicinen. Hos naturbiblioteket kan du läsa om detta.
Själv använder jag de första späda bladen i sallader och som smörgåspålägg.

Karin bloggar i dag om dyrtidsrecept, och vad naturen bjuder. Jag, som redan börjat spana efter maskrosblad till salladen, kommer att tänka på en episod i en barnbok, som handlar om just att gräva upp maskrosrötter och blad:

It was Ellen's mother who suggested that as long as they were going on a picnic they might as well go to the meadow and dig what she called "a mess of greens." Mrs. Kennedy laughed when she saw Hedy's expression.

"Hedy doesn't know what a mess of green is," she explained. "They're dandelion greens."

"You mean those yellow flowers?"

"Yes, but you dig green leaves before the flowers come out. If you wait until they blossom, the greens are bitter."

"Do you mean you eat them?"

You certainly do, and they're delicious. Nothing tastes better in the spring." 

"Umm." Mrs Champlin seemed to be tasting them already.

"Don't you believe them, Ellen cried indignantly. "They taste horrible. No matter when you pick them, weather they've got flowers or not, they always taste bitter."

 Mrs. Champlin and Mrs, Kennedy were amused at Ellen's outburst, but they still insisted that they wanted dandelion greens, and it developed that the mothers of the other girls felt the same way.

"They're pure poison," Susan said gloomily. "But grownups like them, and they always try to make you eat them because they're supposed to be good for you."

_ _ _

Saturday morning was another beautiful day, warm enough for Hedy to discard her coat for her sweater, She carried with her a paper bag and a short knife, as well as her lunch.

_ _ _

There was a trick to digging dandelion greens, Hedy found. You didn't pick just the leaves; you had to dig up the short root too. Then the root had to be scraped with the knife until the dirt was off. Nancy advised Hedy to clean the greens as they were picked.

​"It seems to take longer and you don't pick as many, but when you're done, you're done", said Nancy.

And you better get them good and clean," warned Ellen, "or your mother will be wild. Once my mother threw out a whole bagful I dug because I didn't clean them."

It was pleasant kneeling on the grass, busily digging, with the sun warm on her back. Hedy took off her sweater. It was slow work, and she felt discouraged until she looked at the other girls' bags. They were doing no better than she was.

​By noon their bags were almost full, and they left their task only too gladly to eat their lunches.

​_ _ _

Mrs. Kennedy was delighted with the greens. She immediately sent Mary Rose to ask Grandmother to come to supper, because she was fond of greens. Hedy hovered about, watching as her foster mother washed the greens in many changes of water until not a speck of dirt clung to the leaves. She watched as a piece of bacon was cut and put in the pot, and the lid set on firmly. Then she set the table, cut the butter, poured the milk, and made herself helpful, so that by the time Mary Rose and Mrs. Lynch arrived, and Dad came through the back door, supper was ready. Mother took the lid off the pot and Hedy peered in. The greens were no longer crisply filling the pot. They had wilted down to a small amount, and for the first time Hedy understood something. No wonder Mrs. Champlin had called them a "mess of greens." That's just what they looked like - a mess.

Anything so hard to dig, so hard to scrape, so hard hard to wash clean should have been worth the trouble, Hedy thought. But they weren't. They were dreadful. Peter and Mary Rose took one taste and made faces. Peter took a big drink of milk and swallowed his mouthful, but Mary Rose spit hers right back on the plate.

"Why, Mary Rose!" exclaimed Mother.

"I can't help it Mary Rose whined. "Those things aren't fit to eat."

Hedy continued to eat hers, almost choking on every mouthful. She looked to out of the corner of her eye at the others. Mother and Dad and Mrs. Lynch seemed to be really enjoying theirs. Well, she dug them and now she'd eat them, she resolved, but she'd never again be so willing to dig dandelions greens.

"That's what I like to see: a child enjoying food that's good for her," said Mrs. Lynch.

Hedy looked up quickly and saw to her suprise that Mrs. Lynch's blue eyes were twinkling and her shoulders were shaking.

​"Don't try so hard, Hedy," she said at last. "You've shown your good intentions. Now eat the rest of your supper and enjoy it. Forget the dandelion greens. Just eat a little every time they're put on the table, and by the time you're grown up you'll like them."

                                                              ur Ready-made family  

                                                                av Frances Salomon Murphy 

Såvitt jag känner till skrev Frances Murphy bara två böcker, förutom "Ready-made Family" "A Nickel for Alice". Båda handlar om flickor i mellanstadieåldern som blir placerad i fosterhem. Jag blev inte förvånad när jag läste att Frances, förutom lärare, var socialarbetare. Böckerna skrevs på 50-talet, och skulle förmodligen kännas ålderdomliga för ett barn av i dag. När jag läser om utflykten här ovan undrar jag i mitt stilla sinne om man skulle kunna få flickor på utflykt att plocka med sig maskrosrötter och blad hem. Men flickornas känslor inför små och stora händelser tror jag håller än idag. 

​

287

dagar kvar 

i

Ett fusk-förkläde

 Jag fortsätter att leva i det förgångna — läser just nu januarinumret av "The American Woman" från 1918. Perfekt läsning när jag inte kan bestämma mig för vilken av alla böcker från min att-läsa-lista som jag ska börja med. Här finns allt från uppbyggliga artiklar och husmoderstips till skönhetsartiklar och nöjsam reklam.
Värvar jag tre prenumeranter kan jag få ett fudge-förkläde — det vill säga om jag hade levt för drygt hundra år sedan hade det gått för sig, nu får jag nöja mig med att bli inspirerad och kanske sy ett själv.  

Nu sägs det ju uttryckligen i annonsen att förklädet kan användas vid andra husliga sysselsättning, så jag behöver ju inte nödvändigtvis koka fudge, även om det kan vara frestande.
Den som vill veta mer om fudgens historia och etymologi får antingen bege sig ut på nätet, eller läsa vad jag skrev i ämnet för några år sedan. 

Nu tycker jag förstås att modellen till ett förkläde som man kan (det vill säga kunde) beställa mönstret till för 10 cent, är snyggare än det  man kunde få för tre nya prenumeranter. Jag har faktiskt passande tyger liggande, kanske får det bli ett fudge-förkläde utan broderier.

Chocolate Fudge Recipe:

2 cups (400 grams) granulated white sugar

1/2 cup cocoa

2 tablespoons light corn syrup

2/3 cup (160 ml) half-and-half (or light cream)

 2 tablespoons (28 grams) unsalted butter, cut into pieces

1 teaspoon pure vanilla extract

Grease an 8x8 inch square baking pan. Set aside.
Combine sugar, cocoa and milk in a medium saucepan. Stir to blend, then bring to a boil, stirring constantly. Reduce heat and simmer. Do not stir again.
Place candy thermometer in pan and cook until temperature reaches 238 degrees F(114 degrees C). If you are not using a thermometer, then cook until a drop of this mixture in a cup of cold water forms a soft ball. Feel the ball with your fingers to make sure it is the right consistency. It should flatten when pressed between your fingers.
Remove from heat. Add butter or margarine and vanilla extract. Beat with a wooden spoon until the fudge loses its sheen. Do not under beat.
Pour into prepared pan and let cool. Cut into about 60 squares.

288

dagar kvar 

i

Torkväder!

Träden vid grusöknens gräns börja skifta  färg. För första gången i år hänger vaktmästarns  hustru sin tvätt i det fria på streck mellan  stora hemlighuset och vaktmästarbostaden. En sparv  sätter sig på fönsterblecket, vilar ett ögonblick; i  näbben en stor tuss hår. Lektor Barfot vänder  sig till oss och säger: Ni pojkar brukar klaga över, att det aldrig händer  något i denna gudsförgätna stad. Ack I klagen men  I klagen dumt! Ej mindre än fyra stora händelser  inträffa årligen i Wadköping: vintern, våren, sommaren och hösten. Och just nu, gossar, nu händer  våren!

                                            ur Jag, Ljung och Medardus (1923)

                                                                       Hjalmar Bergman

Washing in the Sun, 1905 

Giuseppe Pellizza da Volpedo

hela vintern har jag längtat efter den dagen då jag skulle kunna häng ut tvätt igen. Det är lycka att stå där med solen som värmer ryggen och bli underhållen av "tusen fåglaröster"! Och till det, min inre biograf som spelar upp alla minnen som har med tvätt att göra — ni vet ju hur mitt minne fungerar.

289

dagar kvar 

i

Reklam

Visst låter det en aning våldsamt — i synnerhet det där med "flesh brush".

Dr Scotts Electric Hair and Flesh Brush 1882

   Tyvärr är texten så liten att det är svårt att tyda den, så exakt vad som skulle vinnas av denna behandling har jag inte förstått. Men elektriciteten var ju, i sin barndom, populär till det mesta.

Harness world famed Electropathic Belts, c.1890  

 Den här reklamen är lika oläslig, men jag hittar lite information om Harness "electropathic belts" på nätet, och lär mig att Cornelius B. Harness var direktör för Pall Mall Medical Association och Medical Battery Company. Han hade uppenbarligen näsa för affärer för han blev förmögen på sina elektriska bälten.

Bältet bestod av koppar- och zinkplattor som var förbundna med koppartråd och fastsatta på ett bälte som skulle bäras direkt mot huden. Tanken var att om kroppens egen elektricitet blivit rubbad, så kunde bältet återställa de kroppsliga funktionerna.

Och var man inte sjuk så kunde man i alla fall stärka kroppen och bli ännu friskare!

Cornelius Harness gick ut hårt och annonserad varhelst han kunde, bland annat med helsidesannonser i de största tidningarna. Dessutom använde han sig av det välkända knepet att låta nöjda kunder vittna.

 Advert for Harness’ Electropathic Belt, c1893.

Naturligtvis reagerade läkarkåren, och ett fall med en fattig arbetare kom i ljuset. Mannen som nätt och jämt hade råd att köpa mat till familjen, lyckades spara ihop till ett bälte, men dog snart. Då undersöktes bältet och man såg att det bara var metallplattor fastsatta på ett flanellbälte.

Och när så en annan kund stämde firman, kom det i dagen att allt var lögner. Fler missnöjda kunder trädde fram och 1893, efter höga bötesbelopp gick firman i graven.

The Electropathic and Zanderr Institute.

Det tjusiga kontorshuset låg på en prestigefylld adress vid Oxford Street.

290

dagar kvar 

i

Morotens dag

 Still Life of Strawberries, Carrots and Cabbage 

 David Emil Joseph de Noter

Till Caroline Frumerie                  Geneve d. 4 Juni 1857

Min lilla Carolina! Just nu har jag emottagit ditt bref, och jag kan ej säga dig huru ondt det gjort mig att  se dig så plågad och så illa vårdad, - Jag trodde dig vara qvar i Diakonissahuset! — ej huru djupt det gläder mig att kunna hopps dig botad, att höra dig känna dig frisk!! Gud vare innerligen tackad och prisad derför! Men mitt stackars, stackars barn, hvad du haft ont, hvad du haft det svårt!.... Det såret — söta Carolina! akt dig att läka det för hastigt.  Det är säkert en utväg, som naturen vill ha, för elaka vätskor, som ännu kunna vara qvar. Akta dig att läka det annorlunda än genom bad, eller förtärandet av morötter, (ett af de mest helande medel för sårnader invertes. 

Så skrev Fredrika Bremer i ett brev till sin vän Caroline.

Att morötter är nyttiga råder det inget tvivel om, men hur helande de är för invärtes sår vet jag inget om. 

Grattis Dorothea!

  Dorothea Dix

4 april 1802 – 17 july 17 1887

I 40 år kämpade Dorothea för att människor med psykiska problem skulle få adekvat vård.

Båda hennes föräldra var alkoholister, och så här i efterhand tror man att de led av återkommande depressioner — vilket förmodligen även gällde Dorothea. Trots att hennes första tolv år var svåra, så lärde hennes far, bokhandlaren och predikanten, henne att läsa och skriva. Men när livet hemma blev för tufft, så tog hennes farmor över uppfostran av Dorothea och hennes två bröder. Farmodern som tillhörde de sociala toppskiktet i Bosten försökte fostra Dorothea till en "fin flicka", vilket redan var för sent som hon redan fattat sympati för människorna på livets skuggsida. Men tack vare fortsatt skolgång kunde hon själv börja undervisa, och 1821 öppnade hon två skolor, en för välsituerade flickor — en så kallad "dame school, och en annan för fattiga barn.

I  mars 1841, besökte hon för första gången fångarna i ett fängelse och förfärades över vad hon såg. Det blev en vändpunkt i hennes liv, och hädanefter arbetade hon för att förbättra villkoren för de internerade, i synnerhet för de med psykiska sjukdomar — och för att få omvärlden att förstå att de psykiskt sjuka hade ett människovärde som alla andra.

Under inbördeskriget var hon chef för arméns alla sjuksköterskor, och såg till att soldater på båda sidor fick vård.

Trots att hon betraktas som föregångare  inom vården av psykiskt sjuka är hon märkligt bortglömd i dag — men för den som vill läsa om henne finns det flera biografier hos Internet archive.

291

dagar kvar 

i

Den obarmhärtiga vårsolen

gör klart för mig att jag borde putsa fönstren!

illustration, 1884

Auguste Andre Lan

Men det får vara till ett annat år.  Men vore jag en god husmor, och hade den där sortens fönster som skallrar så fort det blåser en smula, så skulle jag kanske behöva en fönsterputsvakt. 

Window Cleaning Guard, from the New Illustrated Catalogue 

of Garden Implements, Garden Furniture and Requisites, 

published by Wrinch & Sons, 1893

A ladder appeared at my window today 

It comes every Monday, not long does it stay 

Stopping for nothing, a man with a leather 

Climbed rung by rung and in all kinds of weather

His bucket of water is always so dirty 

I daren’t say a word as he often gets shirty 

He splattered my windows with smears oh so many 

Then asked for his money and checked every penny

Each week it’s the same windows splattered with muck 

And I can’t see a lot through my filthy outlook 

One thing I know you can see where he’s been 

But I wish just for once that my windows were clean

                                          David Threadgold

En önskan jag delar med David!

292

dagar kvar 

i

April

Brockley in April  

David Jones

 The roofs are shining from the rain.  

The sparrows tritter as they fly,  

And with a windy April grace  

The little clouds go by.  

Yet the back-yards are bare and brown  

With only one unchanging tree--  

I could not be so sure of Spring  

Save that it sings in me.                      

                     Sara Teasdale

293

dagar kvar 

i

Rostad majs i rostebrödet

Men under torgets akasia, der eldflugorna lyste i löfverket, lågo trasmän och uteliggare bekymmerslöst kring en hornlykta och gjorde natten glad med rostad majs och tärning. Från  danserskornas gata hördes ur en upplyst öppen  dörr entoniga, på måfå upprepade knäppar på  en sträng som regndroppars fall på en plåt.

 Popcorn Vendor

Thomas Waterman Wood

Så skrev Verner von Heidenstam i "Vallfart och vandringsår", 1888, men inte ens då för över hundra år sedan var rostad majs något nytt. Lite om popcornets historia skrev jag för många år sedan.

Vid en skafferiraid i dag hittade jag inte vad jag sökte, men väl några påsar med majskärnor, att poppa i mikrovågsugnen. Först blev jag lite förvånad, för jag är ingen större popcornvän, men så mindes jag att jag för många år sedan, väldigt många år sedan, bakat matbröd med krossade popcorn i. De här påsarna måste vara från den tiden.

Tänkte att jag ju alltid kunde ha dem i brödet även om jag inte vill äta dem som de är. Så jag poppade och insåg att jag fortfarande inte gillar popcorn — fast jag kan ju till nöds äta ett par stycken. Däremot kan jag inte tänka mig att göra de där sötsliskiga bollarna som man gör av popcorn och massor av socker och suspekta färgämnen.

Ofta brukar det ligga kvar några opoppade kärnor i botten av skålen — purist som jag är föredrager jag att kalla dem för gammeljäntor i stället för den amerikanska termen "old maids". Släng inte bort jäntorna, utan blötlägg dem, och använd dem nästa gång du poppar (det kräver förstås att du poppar i gryta), för anledning till att de förblir opoppade är att de är för torra.

Kanske bakar jag i morgon, så jag rotade fram det gamla receptet:

1 1/2 kopp vatten

2 1/2 msk smör

1 tsk salt

1 kopp krossade popcorn

3 koppar mjöl

2 tsk jäst

Du behöver ungefär 2 koppar popcorn för att få en kopp krossade popcorn.

Jag har en känsla av att jag brukade ta ungefär hälften grahamsmjöl och hälften vetemjöl. Ett bröd som passar att rosta.

För den som inte har en amerikansk "koppsats" så finns här en bra omvandlingstabell.

Still Life with Loaves of Bread 

Ilya Ivanovich Mashkov

294

dagar kvar 

i