Oomkullrunkelig

Old Woman Reading 

Cornelis Kruseman 

är ett så trevligt ord att det är lite synd att det inte passar in — det vill säga att trevligt är det ju,

men det är mycket här i livet som är trevligt utan att det därför kvalificerar sig som kandidat i Klimakteriehäxans veckliga ”trevligheternas alfabet”.

Kvalificerar sig gör däremot nästan alla ord som har med ord att göra. Jag har inte räknat hur många positiva sammansättningar det finns, där ord ingår. Ordbruk får representera dem alla.

Nu har jag funderat en lång stund på om osynlig är en positiv egenskap, men kommit fram till att det inte vore odelat positivt att vara osynlig. Det skulle kanske vara trevligt att kunna göra sig osynlig vid behov, men knappast att alltid vara det. Får mig att tänka på Thornton Wilders pjäs ”Our Town” (”Vår lilla stad”), när Emily Webb får tillbringa en dag bland de levande, som inte ser henne.

Men roligt var det att läsa om (ånyo läsa) Gunnel Lindes bok ”Osynliga klubben och hönshusbåten”. Jag har inte läst den sen jag var tio år, så nu ramlade jag genast ned i minnesgrop. En helt osannolik historia med korkade bovar och snälla poliser — och Hönebjär, som jag inte tänkt på, på flera år.

Helt säkert att den skulle gå hem hos dagens tioåringar är jag förstås inte.

 

 Two Tax Gatherers, c.1540 

Marinus van Roejmerswaelen

Omsättningsskatt är ett annat ord som får minnena att rusa till — i alla fall för oss som var med när omsen infördes, och expediterna slog i sina avlånga tabeller, för att ta reda på hur mycket som skulle läggas på priset. Ett roligt minne, men knappast något positivt som lyfter dagen, om så bara för en stund.

Onsdag är det ju varje vecka när vi ska inkomma med våra förslag, och on-dits kan sluta i tårar, och kanske förtal — men optimism kan väl ändå inte misstolkas?

The Optimist 

Wladimir Jegorowitsch Makowsk

Det finns en hel del böcker som har optimism i titeln, men de flesta av dem handlar inte om optimism. Men en av böckerna finner jag intressant: ”A Hundred Years Hence: The Expectations of an Optimist” av T. Baron Russell. Boken är från 1905, så här sitter vi nu med facit i hand och kan avgöra vad som slagit in — och vad som inte gjort det.

Tyvärr var författaren alldeles för optimistisk i ett avseende:

” Remembering the rate of progress foreseen in the early part of this work and the moral nature of that progress, we may take it as quite certain that war as an institution will be as obsolete as gladiators in the year 2000.”

Min O-lista är nästan lika lång som innan jag påbörjade det här inlägget, det lilla praktiska ordet om, borde naturligtvis ha fått komma med på ett hörn, liksom alla ord som har med musik att göra. Och ett av de viktigaste orden har jag inte ens nämnt ”oberoende”. Så många trevliga ord det finns!

Naturligtvis borde jag ha använt teckensnittet Optima — det är mycket man borde här i världen!

Om inte om hade varit så hade gumman skjutit björnen med kvastskaftet. 

Nu gäller det att komma med inlägg som pekar på det positiva här i livet — det är klimakteriehäxan som uppmanar oss att visa på detta livets goda.