fredag 2 april 2010

Ett brev betyder så mycket

THE WINGED LETTER-CARRIER
The pigeon is a pretty creature, and is sometimes
useful in carrying letters very long distances. Little
Susan is quite overjoyed this morning to find one of
papa’s pigeons dropping at her feet a letter which
it must have carried very many weary miles.
.
När jag skrev det förra inlägget om paket kom jag att tänka på den våren som jag tillbringade ett par må-nader på sjukhusets patienthotellet. Den dagliga be-handlingen tog inte ens en halvtimme, och trots ett välfyllt bibliotek hade jag det bitvis långtråkigt. Särskilt som biblioteket, där datorerna fanns, stängde klockan redan fyra. Eftersom mina vänner är utsprid-da i världen höll jag då, liksom nu, kontakt med de flesta vänner via e-post. E-post i all ära, men jag minns fortfarande glädjepirret när jag hittade "riktig" post i receptionen. Margit min danska väninna såg till att jag varje måndag hade ett litet paket. Det kunde vara en tunn bok, påskpynt, en scarf, konstkort eller en vacker anteckningsbok.
Jag tror att de flesta av oss tycker att det är roligt att hitta försändelser med frankotecken i postlådan — ändå är vi i regel dåliga på att få iväg den sortens hälsningar. Personligen har jag blivit lat sedan jag fick tillgång till e-post — dessförinnan la' jag ner mycken tid på att rita och skriva brev. Å andra sidan har e-posten inneburit att jag har tätare kontakt med många vänner som aldrig skrev brev innan de skaf-fade dator.
Men det ena utesluter ju inte det andra — jag ska försöka att bättra mig.

5 kommentarer:

  1. Att få ett handskrivet brev i nutid är något alldeles speciellt. Vi har en god vän i Danmark som heter Sören. Han skriver brev åt oss ca två gånger i året, för hand, långa intressanta brev och tar emot mina, som han kallar det, "elektriska" brev med en viss resignation. För det är egentligen inte ett riktigt brev jag skriver, när jag inte skriver det för hand längre. Och han har nog rätt till en viss del; jag kan hålla med honom. Ett handskrivet brev som kommer i postlådan är litet förmer än ett maskinskrivet eller som anländer per e:post.
    Men å andra sidan så är det bättre att få någonting överhuvudtaget, än att inte få alls, brukar jag trösta. Hmm blir svaret:).
    Sedan är den en annan sak att hans stil är svårläst och att han skriver på danska gör det inte lättare. Det är ett helt äventyr i sig att klura ut vad som står i breven.
    Det fanns en tid som jag skrev brev med reservoarpenna, av rent egoistiska skäl, för att bibehålla någonslags stil. Men den torkade in och datorn tog plats i mitt liv.
    Kanhända jag tar till reservoarpennan igen?
    Karin

    SvaraRadera
  2. Karin,
    Jag kommer nog aldrig att helt återgå till reservoarpenna och frimärken, men jag borde göra det lite oftare.
    Dessutom tycker jag att man kan göra sig lite besvär och skicka snygga brev med e-post. Det måste inte vara minsta typsnittet i standardinställning. Jag betraktar faktiskt e-post som brev, och blir irriterad på slarviga hälsningar med många förkortningar.
    Det jag saknar mest med elektroniken är att inte kunna rita gubbar i breven. Jag hade ett ritbräde till min gamla dator, men det passar inte till den här datorn, och jag har inte råd att skaffa ett nytt.
    Jag var med på en lista för textilare (som tyvärr dog på grund av en enda person), där kunde de som ville ha snigelpost skriva upp sin adress på en lista, så skickade vi hälsningar till varandra när andan föll på. Det var kul, för dessa hälsningar kom alltid när man minst väntade dem. Kanske något för oss?
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. Absolut är det någonting för oss!
    Min adress finns på vår hemsida; börjar du så kan du skriva din i brevet så får du med all säkerhet ett "riktigt" brev. Annars så sänder du per e:post till madame@aland.net så får jag den.
    Kör i vind!
    Karin

    SvaraRadera
  4. Det var länge sen jag fick brev från dig!;)
    kram från
    Mette

    SvaraRadera
  5. Mette,
    Nej, det är inte många som fått riktiga brev av mig under de senaste tio åren. Orsakerna är många - den största är väl att mitt liv ser helt annorlunda ut nu än då när jag la' ner hur mycket tid som helst på varje brev.
    M

    SvaraRadera