0De senaste dagarna har jag varvat bilderböckerna med gamla dagböcker. Jag gick rakt på den första Kanada och U.S.A. tiden — den jag nyligen gett några glimtar ifrån här.
Det är en tämligen ytlig text med massor av superlativ — fantastisk och underbar var tydligen favoritorden.
En märklig känsla att förflyttas i tiden — en del minns jag tydligt och jag minns alla detaljer som jag inte skrev ned. Medan andra episoder jag skrivit om känns helt främmande — vem var Jack, var hade Art sin stuga....
Svängde förbi verksta'n när jag ändå var tvungen att lämna spiselvrån. Hade tänkt hämta en klippbok från resan, men den hittade jag inte. Däremot hittade gamla kärleksbrev och tonvis med rit-och skissblock. Inser att jag måste dyka ned i källaren och göra en radikal utrensning — nå'n gång.......
Det är spännande att titta i det man skrev som barn. Tyvärr har jag inte så mycket sparat.
SvaraRaderaJag fick igen två "böcker" av min farmor innan hon dog, det var sagor jag skrivit som barn (8-9 år) och bundit ihop med illustrationer - egna teckningar. Farmor hade sparat dem i alla år.
Det blev jag glatt överraskad av.
Och förra sommaren fick jag igen en bunt "noveller", dikter och fiktiva äventyrsbrev som en skolkamrat uppe i Jämtland hade fått. Vi var väl i 10-12 årsåldern och skrev till varandra. Hon hade sparat dem. Vilken glädje.
Kul att läsa:)
Fantasi hade jag redan då.
Ja, jag är glad att jag har så mycket kvar som jag har. Minns också att jag skrev om ett kapitel i en sorglig bok - jag grät så hejdlöst när ett barn dog att jag ändrade på handlingen. Men några år senare tyckte jag det var pinsamt när jag hittade bladen instoppade i boken - så jag slängde det.
SvaraRaderaMargaretha