Kedjereaktion

0
Monet skriver om fransk mat som kanske är svensk, och Christina hakar på och skriver om friterad camembert som inte var så fransk som hon trodde. Jag hakar på därför att jag har med åren insett att mat inte alltid har det ursprung man tror det har. Och vad man tror är typiskt för en region ofta inte är ett dugg typiskt.
På ett internationellt scoutläger hade man ordnat en promenad med stationer där de olika landskapen i Sverige presenterade sig och serverade något som var typiskt för landskapet. Japanerna blev alldeles till sig när de fick spettekaka (som tydligen härstammar från Tyskland) — för se det är en japansk specialitet sa' de!
Samma flickor blev så glada på en fest där snälla scoutmammor slagit knut på sig själva för att bjuda på svensk mat och bjöd på Janssons frestelse — för se den rätten är minsann japansk.
0

Min mamma och jag har haft ett antal esperanto brevvänner — en av dem, jag tror att det var en ungrare, ville ha recept på svensk mat. Kruxet var bara att vad vi än skickade för recept så hade de den maten där också.

Min väninna bjöd Kanadensiska gäster på blodpudding — det var ju inget nytt, enda skillnaden var formen, de formar sin till en korv.

Och tänker man efter så måste det väl bli rätt snarlika rätter när råvarorna är givna.
0

Då skiljer nog sederna mer. Jag minns en flicka i tonåren från Argentina som efter ett scoutläger kom att bo hos en bekant till mig. Aina, min bekant, slog knut på sig själv för att visa så mycket som möjligt av Stockholm med omnejd. De var ofta bortbjudna till Ainas vänner som bjöd på mat, men tösen åt så dåligt att Aina blev orolig. Efter några da'r frågade hon hur det var fatt eftersom hon nästan inte åt något. Då visade det sig att vi svenskar inte trugar tillräckligt mycket — vi frågar två gånger om man vill ha något och tackar man nej får det vara se'n. Den här flickan hade lärt sig att det inte var artigt att ta' för sig förrän tidigast den tredje gången hon blev bjuden.
När jag berättade detta för en vän började han skratta och berättade om en kinesisk student som hade bott hos honom. De hade varit på middag hos en äldre dam som tyckte det var så roligt att gästen åt så mycket. Den lilla kinespojeken åt uppenbarligen tills han var grön i ansiktet eftersom man inte kan tacka nej när en äldre person bjuder!