På plats i Kalifornien

0
Det var ett tag se'n jag berättade om min Greyhoundfärd genom U.S.A. ( del 1, del 2, del 3). Det dagliga livet har pockat på min uppmärksamhet och även om jag i tankarna återvänt till resan har det inte blivit av att berätta mer.

Jag bodde ett tag hos mina kusiner ― den ena ett halvår äldre än jag och den andra ett halvår yngre ― som då gick på universitetet vilket betydde att det sociala livet var tämligen hektiskt.
Det året var det populärt att ordna fester där man när man anmälde sig fick 1 yard tyg. Av detta skulle man sy kläder både till sig själv och sin kavaljer. (Tror inte att jag träffade en enda amerikansk gosse som kunde sy). Min ena kusin såg ut som Twiggy och kunde mycket väl gå på fest i bikini, men flera av oss uppskattade inte att visa upp så mycket av våra kurvor, så vi ordnade en fest där det enda kravet var att kläderna ― bara tjejernas ― skulle vara hemsydda, och mest tyg i klänningen vann.
Så strax före Tacksägelsedagen började vi snörpa på våra kreationer. Det blev mycket nattjobb för på dagarna ville kusinerna visa mig runt i omgivningarna ― och så var det flera familjemiddagar. Det betydde att natten före festen satt vi uppe nästan hela natten ― vi sydde, sjöng, drack starkt te och kaffe och gick emellanåt ut för att hämta frisk luft.
Klänningarna blev fantastiska och jag är så ledsen att jag inte hittar någon bild av oss. Festen var lyckad och vi kom hem glada och trötta på morgonkvisten, sov några timmar innan kusinerna for tillbaka till universitetet.
Jag hade bara några veckor tidigare träffat en gosse och just den här kvällen var bjuden på middag till hans föräldrar som jag inte mött förut.
Jag hade förstått att det var ett konventionellt hem ― men att det var SÅ konventionellt hade jag inte kunnat drömma om. Det vimlade av tjänstefolk och maten serverades av en husa i svart och vitt. Föräldrarna var jätterara och kunde konsten att få gästen att känna sig hemma och samtalet flöt utan besvärande pauser eller pinsamheter ― ända till efterrätten skulle serveras och jag somnade! Oh, så jag skämdes ― men de rara föräldrarna kunde hantera även detta. Trots allt blev det en lyckad kväll ― en oförglömlig kväll, skulle jag kanske säga.