På klingande svenska

Att vi talar samma språk, innebär inte att vi alltid förstår varandra. Jag talade nyligen med en kvinna på några och fyrtio, en alldeles vanlig (tyvärr alltför vanlig) lågstadielärare. När jag beskrev mig själv som loj, tittade hon på mig med tom blick, och efter en stunds tystnad frågade hon vad det betydde.

Inte långt efter det samtalet ringer min väninna Lina, jag berättar om den episoden för henne, och hon har två andra att ge mig i utbyte.

För en tid sedan lyssnade hon och hennes drygt nittioåriga mor på nyheterna — i ett inslag om Hilary Clintons möjligheter att bli president säger korrespondenten något i stil med att hon måste uppgradera* sig så att vi får en Hilary Clinton 2.0. Det var inte helt enkelt för Lina att förklara för sin mor, vad det innebar.

Lina kunde också berätta att hon åkt buss vid rusningstid, ett gäng ungdomar diskuterade livet, och en flicka, gissningsvis i förskoleåldern lyssnade intresserat. Så vänder hon till sin mamma och säger med klar röst, så klar röst som bara barn i den åldern har, " vad betyder våt dröm?", innan den generade mamman hunnit fundera ut ett lämpligt svar, fortsätter flickan "är det när man kissat i sängen?"

*Noterar till min stora glädje att stavningskontrollen inte heller gillar det här ordet — den gillar förresten inte heller att bli kallad stavningskontroll.