torsdag 7 maj 2015

Att ha eller vara

Nu har jag grunnat över orden dement och autistisk rätt länge. Jag har alltid sagt att man är dement och autisktisk, alternativt att man lider av demens och autism. Men jag hör allt oftare att folk säger att någon har demens eller autism. Kanske spelar engelskan in här, och man, som så ofta, direktöversätter. 
På nyheterna i dag hörde jag för första gången "ha fetma". Jag kollar med NE, som på alla punkter håller med mig — vilket naturligtvis inte innebär att vi har rätt, och kanske finns det ännu fler ord, som nuförtiden behandlas på samma sätt utan att jag lagt märke till det.




6 kommentarer:

  1. Det kommer av att man inte är sin sjukdom. Man har den. Jag tycker ju att det är lite överdrivet, för den som har grav autism får hela livet präglat av det, även familjen är starkt påverkad. Samma sak för den som har en bipolär sjukdom, det låter kanske sämre att säga att hen är manodepressiv, men inte tusan blir livet lättare för det.

    Jag har aldrig hört att man har fetma, däremot att någon luder av det. För ett lidande är det nog för de flesta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bloggblad,
      Jaha ja, det är så någon har tänkt - jag förstår resonemanget, men jag håller inte med.
      Jag är sjuk - men jag är inte min sjukdom, och med risk för att kränka någon, kommer jag att fortsätta att säga att både jag och andra, är en massa saker, utan att grunna över om det kan vara sårande.
      Margaretha

      Radera
  2. Jag lärde mig det av ett "proffs", att det är kränkande att säga "jag jobbar med autistiska barn" eftersom det då är sjukdomen mer än barnen man fokuserar på. Jag tycker att det är hårklyverier, för hade inte barnen haft sjukdomen, så hade de inte bott på ett hem.

    För mig att säga "jag är allergisk / jag har allergi" känns det inte det minsta kränkande för min personlighet. Är kanske skillnad om man pratar om någon annan?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bloggblad,
      För mig känns det mest som om en del människor försöker att med ord övertyga omvärlden hur omtänksamma de är. Jag önskar att de visade det i handling i stället.
      Kan man säga att man är lärare, läkare, sekreterare, fattig eller rik, utan att förminska sin person? Nej, jag tror inte att det är mer eller mindre kränkande om det gäller någon annan - det börjar likna omskrivningen av yrkesbeteckningar, städerskor kallar sig för städerskor, och påpekar att de är duktiga på att städa.
      Margaretha

      Radera
  3. När jag har fått en förkylning så är jag förkyld. Även om det är tråkigt så blir jag inte kränkt.
    Men visst ändrar sig språkbruket med tiden. Hörde idag några nyhetsklipp från krigsslutet 1945 där man använde pluralformer i verben. Det är jag glad vi slipper!

    SvaraRadera
  4. Olgakatt,
    Ja, förkylningar är ett elände, och kunde man bli av med dem medelst ett annat ordval, skulle jag kunna tänka mig att inte kränka eventuella infektioner i fortsättningen.
    Pluralformen är vacker, men nog är det enklare som det är - fast andra språk klarar ju av det, utom den engelska tös som skrev: "me is fab".
    Margaretha
    neither fab
    nor offended

    SvaraRadera