Skönskrift

Behöver du en ny namnteckning? I dag vet jag inte vart du ska vända dig för att få en dylik — men om du var elev vid Norréns korrespondensinstitut, en gång för länge sedan, så ingick det i kursen om du tog kursen "skönskrivning enligt ilmetoden".

Den lilla boken med 37 skrivlektioner är tyvärr odaterad — men av språket att döma har den rätt många år på nacken.  

 Det är intressant läsning, i så gott som varje brev, framhålls vikten av att öva, och inte ge upp. Det har väl aldrig varit en populär uppmaning, i synnerhet inte bland barn, och jag misstänker starkt att det är få människor i dag som är tillräckligt motiverade för att lägga ned så mycket tid som krävs för att genomföra den här kursen.

 Handstilen bör vara vårdad, lättläst och flytande; skönskriften eller kalligrafi'en lägger därjämte an på estetisk verkan genom vacker linjeföring och sirater.

När hörde du senast ordet sirater?

 I de första breven ägnar man sig enbart åt enstaka små bokstäver, i lektion 11 börjar man sätta ihop bokstäver och uppgifterna blir att skriva enstaka ord:

"Ordet riddare är en ganska svår sammansättning och tarvar därför mycket arbete. God hastigheteungefär 15-20 ord i minuten."

 Nu först, i lektion 21, får man ta sig an de stora bokstäverna:

"Öva flera sidor A, ty de stora bokstäverna äro i allmänhet svårare än de små, beroende på att de ej förekomma så ofta som de senare. En god hastighet är 50 A i minuten."

Tonen i breven är lätt mästrande — men säkerligen inte mer än i andra läroböcker från den tiden:

"Kom ihåg, att aldrig börja en övning utan att Ni känner lust för skrivning samt är fullt överens med Eder själv hur Ni ska öva. Studera lugnt och sansat, studera varje brev från början till slut, innan ni börjar skrivningarna."

Frågan är hur mycket övat det blir, om man bara övar när man har lust.

"Brådska ej, utan öva varje brev åtta, ja gärna fjorton dagar ett par timmar dagligen, ty just genom regelbundna övningar vinnes resultat.

Den som finner nöje i sitt arbete och med energi bedriver sina övningar, skall känna verklig tillfredsställelse och snart finna, att hans arbete krönes med framgång."

Man nöjer sig inte med enbart hurtiga tillrop, utan ställer beskäftiga frågor i slutet på breven:

"1. Vad lär man sig genom hastighetsskrivning?

2. Varför måste man öva formen på bokstäverna, innan man övar hastighetsskrivning?

3. Varför få ej fingrarna  glida ned på pennan?"

Och så vidare.

Jo, visst har en lärare, inte bara rätt att ställa frågor till sina elever — han ska göra det, men det är ju vuxna människor det rör sig om! Det känns som mellanstadieuppgifter, "vad gjorde du på sommarlovet?" eller "berätta med egna ord vad du har för nytta av grammatik!"