Varför skrattar vi?

  Som jag "vid ett flertal tillfällen" sagt, hittar jag mycket spännande i bokhyllorna — spännande är kanske inte rätt ord, men väldigt många av böckerna väcker minnen och tankar till liv. Som alla jordnära böcker som skrev på 70-talet, de handlar om allt från odling till hemgjort hårschampo, ofta var de handskrivna som Molly Katzens "Moosewood-kokböcker". 

 Men vad är det som får oss att dra på munnen och komma med kommentarer om foträta skor och månskensbönder, så fort den perioden kommer på tal? Och det från folk som var med, och som hade foträta skor och komposterade sitt avfall. 

 Så finns det ju de unga som inte var med — och som nu ser 70-talet genom rosafärgade linser (oätliga). De som uppfinner hjulet på nytt och bloggar om hur man groddar frön, lagar sina kläder och inför ett köpstopp i familjen. 

 Jag har lite svårt att förstå det märkvärdiga i att inte handla annat än det nödvändiga — fattigt folk har i alla tider levt så.