Att inte ge upp ens när man är begravd under snön!
Att ladda om...
5 timmar sedan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Min blogglista
-
-
Jo, de törs ...5 timmar sedan
-
Blåsippan ute i backarna står7 timmar sedan
-
1998 Kalles 60-årskalas7 timmar sedan
-
-
Flamma stolt …2 dagar sedan
-
Bildningsmörkret sänker sig2 dagar sedan
-
Kollektiv klassresa3 dagar sedan
-
I gamla trakter4 dagar sedan
-
-
-
Lite om vårlovet1 vecka sedan
-
Jag säljer mina (folk)musikböcker2 veckor sedan
-
BiS nya styrelse och debatt i mars månads nyhetsbrev2 veckor sedan
-
-
Långban - Svens bio6 månader sedan
-
Nytt år igen!1 år sedan
-
Julvantar1 år sedan
-
Harvesting Raspberries3 år sedan
-
Goddag yxskaft!3 år sedan
-
marzo 20204 år sedan
-
-
-
Furry Friday!5 år sedan
-
Windhoek, Namibia5 år sedan
-
När kontrollen blinkar blå5 år sedan
-
-
Språkpolitik6 år sedan
-
Gesäll=Bref6 år sedan
-
Ylle och Johnny7 år sedan
-
-
-
5-5-158 år sedan
-
Nu drar jag igång igen9 år sedan
-
På nyordslistan!9 år sedan
-
Blyinfattat glas, del 39 år sedan
-
Samma vy som förut9 år sedan
-
Det är vår!10 år sedan
-
Jag håller mig på mattan11 år sedan
-
Gåvor12 år sedan
Jess! Livets triumf!
SvaraRaderaDe bär onekligen kvinnliga drag och egenskaper:)
SvaraRaderatycker
Karin
Olgakatt,
SvaraRadera"frihet utan val".
Karin,
Så är det nog - men jag tror jag ska arbeta på att bli ännu kvinnligare!
Margaretha
Man talar ju om maskrosbarn - de där ungarna som likt maskrosor ur asfalten lyckas överleva det mesta. Kanske man ska säga snödroppsbarn i stället, om ungar som lyckas resa sig ur kylslagna levnadsvillkor till ett liv i skönhet...
SvaraRaderaMira,
SvaraRaderaKanske har vi mycket att lära av de flesta växter. Som jag skrivit om tidigare så är kvickroten en av mina förebilder!
Se'n kan man ju diskutera om man bara ska göra som man alltid har gjort, utan att reflektera, bara för att det alltid varit så. Fast man kanske inte ska tänka för mycket - det kan komplicera livet.
Margaretha
som av en del kallades klöverblomma som barn