måndag 15 mars 2010

En tur till Åland



Pettas på Åland har fått mig att minnas mina två besök i Mariehamn. Den ena gången för att hälsa på en väninna som jag nu, tyvärr, har tappat kontakten med. Det andra besöket tillsammans med en Monika, en annan väninna, för att köpa tågluffarkort — köpte man det utomlands, så gällde det även i Sverige.
Jag tror nog att jag minns det mesta av resan (den var ju kort), men för att inte avvika för mycket från sanningen har jag letat efter det ritblocket, som Monika och jag alltid hade med oss när vi var ute på vift, dels för att få en del detaljer men också för jag tror att det ska finnas en del teckningar från resan. Men det blocket står inte att finna — jag har varit i verksta'n och letat och hittar hur många andra ritblock som helst och häpnar över att jag minns när jag gjorde de flesta teckningarna. Där är självporträtt i parti och minut och händer och fötter, skisser till vävar och kladdar till enskilda arbeten. Dessutom hittade jag ett marimekkotyg, som jag köpte när jag hälsade på min åländska väninna — ett tyg som jag tycker skiljer sig lite från de djärva typiska marimekkotygen. Att jag ännu inte sytt något beror på att aldrig kunde bestämma mig för vad jag skulle sy av det. Och kan fortfarande inte riktigt komma på något bra.



Vad ska jag sy av mitt marimekkotyg — några förslag?

.
Det var en perfekt dag i slutet av maj, som vi tog båten från Kapellskär till Mariehamn. Och hela dagen blev perfekt — vad jag menar med perfekt — den där sortens dag som man inte minns för allt som hände, för det hände inte mycket, utan för harmonin, den stillsamma vardagslyckan när man är mitt i evigheten — och förstår den.
Väl i Mariehamn fixade vi det vi var där för, tågluf-farkortet, se'n hade vi tänkt hyra cyklar och se oss om under de timmar vi hade innan båten gick tillbaka. Så småningom blev vi anvisade ett ställe där man kunde hyra cyklar, jag tror att det drevs av ett äkta par. Problemet var att de inte hade några cyklar att hyra ut. Men kunde vi vänta en stund så skulle de göra i ordning ett par cyklar åt oss. Visst kunde vi vänta — vi satte oss i trädgården, och den vänliga innehavaren kom ut med en saftbricka. Tio kronor tror jag vi betalade för att hyra cyklarna. Så kom vi iväg, följde vägen och höll utkik efter en strand där vi kunde slå ned våra bopålar. Vi hittade en vik där vi ostörda kunde äta vår matsäck, läsa, prata och rita. Inte såg vi mycket av Åland, men gott hade vi det. När vi lämnade tillbaka cyklarna tyckte de att vi kom tillbaka så snart att vi fick halva summan av hyran tillbaka.



Efter alla dessa år är jag inte helt säker på var vi var — men när jag tittar på en karta tror jag att det var ungefär i det området jag markerat med rött, som vi slog oss ned.

7 kommentarer:

  1. Hej Margaretha!
    Nu gav du oss huvudbry! Vi har funderingar angående paret som hyrde ut cyklar och har diskuterat rätt vilt här redan om vem som hyrde ut dem åt er. Men jag har en liten aning om att ni var till Valtonens på Styrmansgatan. Valtonen reparerade cyklar i en källarlokal i hörnet Styrmansgatan/Kaptensgatan och på baksidan av huset fanns en liten trädgård. Hans fru dog rätt tidigt och sedan kommer man ihåg honom cyklande i stan tillsammans med dottern. De blev ett med stadsbilden. Men kanhända att det fanns någon annan som vi har missat.
    Intressant. Viken finns kvar, en liten bit från Nabben, badstranden i norra stan.
    Och så till ditt Marimekkotyg.
    Min första tanke var att du skall sy en långkjol i omlott.Passar bra till bara fötter! Nästa tanke blev kavaj eller en liten topp till långkjolen.
    Så där är det, man söker ett och finner något annat. Nästa gång när du söker något annat så kanske du finner ett:)
    Karin

    SvaraRadera
  2. Om några månader kan jag berätta om min tur till Åland!

    SvaraRadera
  3. Karin,
    Jag kikade på kartan över Mariehamn - och jag är säker på att det var i de krokarna av sta'n. Fast jag minns det som en hörnträdgård. Men det måste ha varit minst 35 år sedan, så jag kan ha fel (är det möjligt?!??).
    Tyget är ovanligt tunt för att vara ett marimekkotyg, så en kavaj är kanske inte så lämpligt. Passar nog bäst till kjol eller klänning - måste bara komma på en bra modell.

    Olgakatt,
    Det ser jag fram emot - och är bara lite avundsjuk.

    Margaretha

    SvaraRadera
  4. Karin,
    Jag kikade på kartan över Mariehamn - och jag är säker på att det var i de krokarna av sta'n. Fast jag minns det som en hörnträdgård. Men det måste ha varit minst 35 år sedan, så jag kan ha fel (är det möjligt?!??).
    Tyget är ovanligt tunt för att vara ett marimekkotyg, så en kavaj är kanske inte så lämpligt. Passar nog bäst till kjol eller klänning - måste bara komma på en bra modell.

    Olgakatt,
    Det ser jag fram emot - och är bara lite avundsjuk.

    Margaretha

    SvaraRadera
  5. Jag förstår att du har haft lite svårt att klura ut vad du ska ha tyget till. Det är ju inte vävda rutor som du är van vid. Har du inte någon fin vitmålad träsoffa /sommarsoffa som du kan sy några kuddar till. Jag tycker att det fullkomligt doftar ute och sommar och verkligen Åland-om det. Då kan du ju sitta där och drömma dig tillbaka.

    SvaraRadera
  6. Margaretha, så spännande. Nu skall jag försöka ta reda på i vilken hörnträdgård du har druckit saft i väntan på cykel. Det huset jag avsåg är ett hörnhus och därbakom finns en trädgård varav en liten bit gränsar till både Styrmansgatan och Kaptensgatan. Jag tror vi är i samma trädgård nu:). Naturligtvis så har en stor del av den tidigare idyllen försvunnit bland nybyggen och annat bjäfs.
    Karin

    SvaraRadera
  7. Lisette,
    Ja, det är ju också en idé - får väl plocka fram den kreativa tänkarluvan.
    Vitmålad träsoffa har jag ingen, men det skulle inte vara så illa med sådana kuddar i korgstolarna.

    Karin,
    Det vore väl dumt att tro att Åland skulle skonas från nybyggen och bjäfs. Fast man vill ju så gärna att de gamla smultronställena ska vara smultronställen i all evighet. Nu har jag lärt mig att inte återvända till de dyrbaraste ställena, jag blir bara besviken
    Jag minns inte hur "cykelparet" såg ut - men jag minns att de var väldigt rara.

    Margaretha

    SvaraRadera