Selma

alltid lika aktuell — därför tycker Robert att vi ska ägna dagens tisdagstrio åt henne.

Det är snudd på ett mirakel att jag inte fick avsmak för Selma när jag som 10-åring vann en urtråkig bok om sagda dam — men det har jag skrivit om tidigare.

Författaren tycks ha varit en bra karl som var med och bildade Aktionsgruppen mot svensk atombomb,

1958 — tror bestämt att jag ska ge boken ännu en chans, det var ju några år sedan jag vann boken.

Tack och lov har det skrivits oändligt många andra böcker om Selma, att min gamla vinst inte behövs som utfyllnad i dag.

Sonett om mig själf. 

Hon svärmar nog för mycket smått och godt, men inte älskar hon just prof lektioner, 
ej seminarieklockans gälla toner,
ej kriarättning, ens då plus hon fått .

Men akten er att ni ej luras blott 
af hennes öfverlägsna små fasoner,
af hennes lust for lärda diskussioner, 
det roar henne nu att gå i blått. 

Måhända skall hon snart till landet fara 
och grädda plättar eller valla kor; 
derpå kan ingen menska säker vara. 

             

Sist får jag ej att tala om förgäta 
hvad högst af allt hon älskar som jag tror: 
en äkta dårskap och sin långa fläta . 

                Selma L.

”Selma Lagerlöf och bildkonsten” är

en utställningskatalog från Nationalmuseet 1989. Jag ser att den finns att köpa i andra hand på nätet — jag tror väl knappast att biblioteken tillhanda håller kataloger, vilket är synd eftersom den har många intressanta artiklar och illustrationer.

Kanske finns även mitt nästa förslag att få tag på, antikvariskt. 

”Såsom ett barn. Om Selma Lagerlöf.” av Birger Haglund gavs ut på Heidruns förlag 2005

Precis som det sägs på omslaget, innehåller den ”Essäer, artiklar, recensioner och brev.

Det är lätt att förlora sig i Erik Lindorms ”bokfilmer”, i synnerhet den som enbart handlar om Selma, och sådant som på något vis har anknytning till henne. Som versen ovan, som hon skrev när hon gick på Högre Lärarinneseminariet i Stockholm.

Det var en liten gård med låga byggnader, som öfverskuggades af höga träd. En gång i tiden hade den varit prästgård, och det var, som om detta hade satt en prägel på den, som den inte kunde förlora. Man tycktes ha större kärlek till böcker och läsning där än på andra ställen, och alltid låg en stilla frid öfver gården. 
Selma Lagerlöf: »En saga om en saga».

Här finns ett foto av det gamla Mårbacka, och en planritning av dess bottenvåning.

Och oändligt mycket mer, både av och om Selma — dessutom mycket som ger oss en bild av tiden hon levde i.