är vad vi alla drabbas av med jämna mellanrum, när vi bloggar
När mankerade du senast — eller om du aldrig gör det; vad kallar du det då?
Minns inte när jag senast använde, eller hörde, något av orden.
Kom att tänka på det när ordet dök upp i en engelsk text:
”Each was a model Teutonic matron manquée.”
Engelska lexika vill inte veta av det sista e:et, men är ense om betydelsen:
”Unfulfilled or frustrated in the realization of one's ambitions or capabilities: an artist manqué.
Ett ord med latinskt ursprung, som hamnat i engelskan, så vitt man vet 1773, via franska och italienska.
Merriam-Webster berättar:
”Did you know?
The etymology of manqué is likely to vex left-handers. English speakers picked up "manqué" directly from French more than two centuries ago, and it ultimately comes from Latin manco, meaning "having a crippled hand." But in between the Latin and French portions of this word's history came the Italian word manco, which means both "lacking" and "left-handed." Lefties may be further displeased to learn that "manqué" isn't the only English word with a history that links left-handedness with something undesirable. For example, the word awkward comes from "awke," a Middle English word meaning both "turned the wrong way" and "left-handed." And the noun "gawk" ("a clumsy stupid person") probably comes from a "gawk" that means "left-handed" in English dialect.”
Till svenskan kom det redan på 1600-talet, i övrigt har SAOB samma uppfattning, men serverar det utan några vitsiga förklaringar, men med många exempel:
d. mankere, nt. mankeren (t. mankieren); av fr. manquer, av it. mancare, fela, svika, fattas, saknas, utebli m. m., avledn. av manco (se MANKO). — Jfr MANGLA, v.1, MANKEMANG
Ett ord som var vanligt, men som jag inte hittar i nyare texter — så jag bjuder på en uppbygglig vers av Gustaf Schönberg från 1900:
INTET MISSMOD
Väl jag vet, att bittra strider
Mången gång vi pröfva få;
Vet, att ganska mörka tider
Lifvet har att bjuda på.
Denna lärdom dock det gifvit,
Under tid, som gått förbi:
Har man en gång mänska blifvit,
Får man finna sig däri.
Tröttna icke under loppet
Uti lifvets kamp och strid;
Blir det dystert, lef i hoppet
Att det stundar bättre tid.
Tänk i hvarje nöd och fara,
Hvarje motgång och besvär,
Att det ändå kunde vara
Vida värre än det är.
Friskt humör i alla väder,
Hvad som än må komma på!
Någon slant till mat och kläder
Skall man alltid kunna få.
Du i dag din middag äter,
Obehindradt som i går;
Råg och hvete och potäter
Skördar man hvartenda år.
Naggas rocken liten smula,
Får man låta vända den;
Lossnar plötsligt stöfvelns sula,
Pinnar man den fast igen.
Snobbig kan man bli för resten
Med en krage utaf papp —
Och ett mankemang i västen
Brukar hjälpas med — en knapp.
Skulle man ej bostad kunna
Vara utan, eller hur?
Kom ihåg att i en tunna
Tog Diogenes sin lur.
Nöjer man sig med det lilla,
Blir det alltid någon råd —
Till att bo i slott och villa,
Det är bara öfverdåd:
Till sin nödtorft man behöver
Mycket ej på lifvets stig.
Vill man hava därutöfver,
Det blir ju en sak för sig.
Sant ett ordspråk är som säger:
Rikedom kommer, rikedom far —
Alltid mycket nog den äger,
Som är nöjd med det han har.
Uppriktigt sagt har jag inte saknat ordet mankera — det räcker med att allt möjligt mankerar i verkligheten!
SvaraRaderaIntressant att läsa, nu kommer jag att vara på utkik efter ordet, tills du kommer med ett nytt ord, att fundera på.
Hoppas att inget mer mankerar i ditt liv, inte på ett långt tag. Men då har ju versen att trösta dig med. Jag gillar den!