Mankemang

är vad vi alla drabbas av med jämna mellanrum, när vi bloggar

 The Silver Ball  

 Alfred Emile Stevens



Tro icke, du är skön, fast han dig så flaterar: 

Din spegel säger dig, hvad deruti manquerar. 

diktade Hedvig Charlotta Nordenflycht 1745

När mankerade du senast — eller om du aldrig gör det; vad kallar du det då?

Minns inte när jag senast använde, eller hörde, något av orden.

Kom att tänka på det när ordet dök upp i en engelsk text:

”Each was a model Teutonic matron manquée.”

Engelska lexika vill inte veta av det sista e:et, men är ense om betydelsen:

 

”Unfulfilled or frustrated in the realization of one's ambitions or capabilities: an artist manqué.

Ett ord med latinskt ursprung, som hamnat i engelskan, så vitt man vet 1773, via franska och italienska.

Merriam-Webster berättar:

”Did you know?

The etymology of manqué is likely to vex left-handers. English speakers picked up "manqué" directly from French more than two centuries ago, and it ultimately comes from Latin manco, meaning "having a crippled hand." But in between the Latin and French portions of this word's history came the Italian word manco, which means both "lacking" and "left-handed." Lefties may be further displeased to learn that "manqué" isn't the only English word with a history that links left-handedness with something undesirable. For example, the word awkward comes from "awke," a Middle English word meaning both "turned the wrong way" and "left-handed." And the noun "gawk" ("a clumsy stupid person") probably comes from a "gawk" that means "left-handed" in English dialect.”

Till svenskan kom det redan på  1600-talet, i övrigt har SAOB  samma uppfattning, men serverar det utan några vitsiga förklaringar, men med många exempel:

d. mankere, nt. mankeren (t. mankieren); av fr. manquer, av it. mancare, fela, svika, fattas, saknas, utebli m. m., avledn. av manco (se MANKO). — Jfr MANGLA, v.1, MANKEMANG

Ett ord som var vanligt, men som jag inte hittar i nyare texter — så jag bjuder på en uppbygglig vers av Gustaf Schönberg från 1900:

INTET MISSMOD

Väl jag vet, att bittra strider 

Mången gång vi pröfva få; 

Vet, att ganska mörka tider

Lifvet har att bjuda på. 

Denna lärdom dock det gifvit, 

Under tid, som gått förbi:

Har man en gång mänska blifvit, 

Får man finna sig däri. 

Tröttna icke under loppet 

Uti lifvets kamp och strid; 

Blir det dystert, lef i hoppet 

Att det stundar bättre tid.

Tänk i hvarje nöd och fara,

 Hvarje motgång och besvär, 

Att det ändå kunde vara 

Vida värre än det är.

Friskt humör i alla väder, 

Hvad som än må komma på!

Någon slant till mat och kläder 

Skall man alltid kunna få. 

Du i dag din middag äter, 

Obehindradt som i går; 

Råg och hvete och potäter 

Skördar man hvartenda år. 

Naggas rocken liten smula, 

Får man låta vända den; 

Lossnar plötsligt stöfvelns sula, 

Pinnar man den fast igen.

Snobbig kan man bli för resten 

Med en krage utaf papp — 

Och ett mankemang i västen 

Brukar hjälpas med — en knapp.

Skulle man ej bostad kunna 

Vara utan, eller hur?

Kom ihåg att i en tunna 

Tog Diogenes sin lur. 

Nöjer man sig med det lilla,

Blir det alltid någon råd — 

Till att bo i slott och villa,

Det är bara öfverdåd: 

Till sin nödtorft man behöver

Mycket ej på lifvets stig.

Vill man hava därutöfver,

Det blir ju en sak för sig.

Sant ett ordspråk är som säger:

Rikedom kommer, rikedom far —

Alltid mycket nog den äger,

Som är nöjd med det han har.