Igelkottsvecka



Elsa Beskow

  ”Möter man vid en resas börjande en kärring, lytt menniska, katt, hund, räf, hare, igelkott eller ekorre, tror man att resan ej blir lycklig: möta fiskare och skyttar sådant, spå de sig ingen lycka; men få de höra en korp eller se en orm, skall det vara lyckligt.”

läser jag i ” Svenska folkets seder, sådana de varit och till en del ännu äro, vid Högtider, Frierier, Bröllop, Barndop, Begrafningar och Nöjen, jemte deras Skrock, Vidskepelser, Huskurer, Anekdoter, Sägner och Ordspråk m. m.”, där Kyrkoherden G. Gasslander beskrifver allmogen i Wässbo härad, år 1774

Kanske något att tänka på i dessa tider då vi ska rapportera om vi har några igelkottar på våra ägor.

Hos världsnaturfonden kan du läsa hur det går till.

Men jag som aldrig sett en igelkott i mina trakter, jag fortsätter att läsa någon av alla de igelkottshistorier jag upptäckt.

Bröderna Grimm har flera sagor som handlar om fantastiska och verbala kottar, Som ”Hans min igelkott”, som finns hos Litteraturbanken.

En berättelse om en makalös kotte som spelar de vackraste melodier på säckpipa, rider på en tupp — och är till hälften människa. Något i hästväg även om man väl inte kan kalla honom för en centaur.