Tor Hedberg :
Ni har sänt mig ett litet kort för att jag därpå må uttala mig om vår stora författarinna. Det är som att försöka teckna Klarälven på ett visitkort. Klarälven — det är vår största och minnesrikaste flod. Den kommer från finnskogarnas vildmark och sagobygd, genom värmländska björkliderna rinner den, genom gammal svensk bygdherregårdstrakt och bergslag, den vidgar sig till vår största, sjö, Vänerns klart lysande öga, den samlar sig till Trollhättans djärva och mäktiga språng, och förbi det urgamla Kungälv rinner den så ut i världshavet. Så är Selma Lagerlöfs dikt, minnesrik, stor och strid, och sådant dess lopp, från undangömd bygd ut i världshavet — vår litteraturs Klarälv.
I ett brev till Ida Bäckmann skriver Selma, i maj 1936, om sin resa från Falun till Mårbacka:
Klarälven var härlig, skinande blå och blänkande. Den såg alldeles ofarlig ut, men nog hade den trängt upp bland buskarna utefter stranden. Den kom mild och inställsam, som om den inte hade alls någon lust att ställa till spektakel. Här hemma på Mårbacka var det riktigt bra. Både vete och råg ha rett sig bra och stråla i höggrönt. Nyss ute i trädgården såg jag ett blått scillastånd, som besöktes av fyra nässelfjärilar och en humbla, dessutom tre flugsnappare i strid om ett bo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar