Mer skvaller

Scandal: snake coming out of the mouth of a woman 

Charles Hubbard Wright

 

 För lite sen var bytta dagens ord — det händer att jag använder ordet, men då avser jag ett kärl i största allmänhet. Nu lär jag mig att ursprungligen var en bytta ett laggkärl.

Men det är inte en bytta jag ser för mitt inte öga, fastmer hör jag en melodi som spelas upp i mitt huvud: ”skvallerbytta bingbång”, en ramsa som har olika lokala variationer: 

”Skvallerbytta, bing, bang! 

Går i alla portar, 

Söker alla lortar; 

När du kommer i min port 

Ska du få en stor lort”.

Så har man hånat och skanderat sedan mitten på 1800-talet.

Uppfinningsrikedomen tycks ha varit stor när det kom till att hänga på ett nedsättande namn på ordet skvaller, för att visa hur förkastligt det var att skvallra. (Lite annorlunda ställde det sig, när man själv skvallrade).

SKVALLER

-bror -syster -bult -dam -gubbe -gumma -hans -harpa -hatt -herrskap -hund -höna -kona -kråka -krämare -kvarn -kärrin -lisa -lotta -löpare -maja -madam -moster -mun -människa -påse -racka -ranta -skata -sko -syster -sugga -tacka -tant -taska -trut -tunga -tuta -tös -väcka 

Pigornas Sqwaller-Konselj (1846)

Denna Tafla föreställer Norrköpings s.k. Sqwaller-Torg, hwarest twenne Pigor träffades, som blifwit utskickade af sitt Herrskskap för att upphandla, den ena färsk Fisk, den andra Wildt til Middags-Måltiden. Då de nu sålunda råkades, kunde de icke underlåta at gifwa sig i samtal med hwarandra; hwarföre de glömde sitt ärende och blefwo så inbegripne i sqwalleande, att flera timar förflöto; under tiden som en Hund och spisade af hwad som den ena hade i sin korg, utan att någondera af dem blef det warse. Händelsewis bodde en Skomakare midt emot, wid namn Ekenstattig hwilken länge sedt och hört deras Sqwalleande, han utbar en stol och neder Jungfruerna sätta sig; hwarföre de blefwo flate, slutade samtalet och sprungo sin wäg.

 Anonym upphovsman

»Jaså, inte det; det var besynnerligt; men se, frun är inte från den här trakten, jag bodde här i flera år som ung, fast jag sedan vardt gift längre ned åt landet, och nog minns jag, hur det då sades för alldeles sant . . . » 

»Berätta, snälla fru Lundström . . .» 

De upplösta hattbanden på fru Andersons hatt riktigt vippade af skandalhunger, i det hon ifrigt rörde sitt hufvud fram och tillbaka. 

»Nåja, fru Anderson, det som var i hvar mans mun kan inte kallas för att gå med skvaller, jag har ju inte hittat på det . . .»

                         ur ”Skvaller”

I novellen ”Skvaller”, av Elin Améen, kan man läsa om vilka förödande konsekvenser skvaller kan få:

»Jaså, inte det; det var besynnerligt; men se, frun är inte från den här trakten, jag bodde här i flera år som ung, fast jag sedan vardt gift längre ned åt landet, och nog minns jag, hur det då sades för alldeles sant . . . » 

»Berätta, snälla fru Lundström . . .» 

De upplösta hattbanden på fru Andersons hatt riktigt vippade af skandalhunger, i det hon ifrigt rörde sitt hufvud fram och tillbaka. 

»Nåja, fru Anderson, det som var i hvar mans mun kan inte kallas för att gå med skvaller, jag har ju inte hittat på det . . .» 

Detta tilldrog sig på den tiden man hade en respläd med sig på resan:

Denna kastade endast en snabb, likgiltig blick på de andra, satte sig bekvämt tillrätta i sitt hörn, drog en bok ur sin plädrem och bläddrade i den utan att dock genast börja läsa.