Sedan upptäcker jag att mitt lim inte är tillräckligt bra. Lite problematiskt eftersom jag inte kommer ut med bilen förrän den stenhårda isvallen i början av min uppfart, har tinat bort.
Skyltsöndag 502/ 22.12-24
4 timmar sedan
söndag 22 januari 2017
Att bringa reda i röran
är inte det lättaste — först blir det ännu mer kaotiskt.
Jag bestämmer mig för att inte gapa över för mycket, men det gäller att hitta bilder från ett tillfälle, eller åtminstone ungefär samma tidpunkt. För nu har jag äntligen börjat tillverka de fotoalbum som jag skaffade kartong till i höstas.
Det finns ohyggligt många lådor att gå igenom — ofta med halvbra bilder, för här hamnade bilder som far skulle göra bättre förstoringar av. Men jag har turen att hitta bilder som hör ihop och som säkert räcker till ett par album.
Svensk uppslagsbok kommer väl till pass när pärmarna måste ligga i press.
Sedan upptäcker jag att mitt lim inte är tillräckligt bra. Lite problematiskt eftersom jag inte kommer ut med bilen förrän den stenhårda isvallen i början av min uppfart, har tinat bort.
Under tiden sorterar jag bilder, och fastnar för tre bilder som jag inte har sett förr. Förmodligen tog far dem under kriget när han bland annat körde ambulans i Tornedalen, och även var med och tog emot finska flyktingar.
Bilder som väcker många frågor och funderingar — vad har det blivit av dessa människor. De yngsta barnen kan ju mycket väl fortfarande vara i livet.
Sedan upptäcker jag att mitt lim inte är tillräckligt bra. Lite problematiskt eftersom jag inte kommer ut med bilen förrän den stenhårda isvallen i början av min uppfart, har tinat bort.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Roligt med fotoalbum. Jag brukade klistra ihop såna när jag var yngre. Nu bli det sen länge bara upplägg av de bästa fotona på Shutterfly, en sajt där man kan bjuda in vänner och familj att titta på ens foton. Det funkar bättre så när man bor så långt bort från alla som möjligen skulle vara intresserade av att se fotona. Men visst är det något särskilt med fotoalbum som är mer som böcker att bläddra i. Det blir en helt annan känsla.
SvaraRaderaAnnika,
RaderaVisst är det roligt - och nödvändigt. För ska jag kunna ha någon glädje av alla bilder som ligger och dräller, måste jag klistra upp dem.
När det kommer till bilder på nätet så är det fantastiskt att kunna dela med sig till vänner och bekanta. Fast min griniga uppfattning är att många bilder skulle må bäst av att bara visas privat, jag tycker det är lite problematiskt med denna flod av bilder, som många gånger inte ens är bra.
Margaretha
jag håller med, det är något särskilt med en del gamla bilder. man undrar vad människorna varit med om sedan bilderna togs.
SvaraRaderaminns att du visade andra gamla bilder en gång, tror det var unga pojkar. sorgligt och roligt på en gång.
take care!
Debbie, Nu när du säger det, så minns jag också.
RaderaJa, just dessa okända fragment av verkligheten kan verkligen sätta fart på fantasin - för att inte tala om alla obesvarade frågor, de ger upphov till.
Margaretha
Jag tänkte också på bilden av de där pojkarna, var de soldater?
SvaraRaderaDet är lite vemodigt med de där okända människorna. Jag hoppas att någon minns dem!
Hur går det med isen, kan du komma ut innan du svälter ihjäl!
Blunda och vila!
kram Mette
Mette,
RaderaHar inte kollat upp inlägget, ska göra det - nå'n gång. Förhoppningsvis har de barn och barnbarn som minns dem.
Ingen islossning i sikte, -13° i nattas. Har tänkt tanken att jag kanske skulle kuna hacka bort så mycket is att jag kommer ut med rullsolen - men jag skulle helst se att jag slipper.
Har plockat fram garn, så jag ska kunna blunda och sticka.
Margaretha
Jag håller med de andra, det är fina, men lite sorgliga bilder.
SvaraRaderaSå duktig du är som gör dina egna album, jag har inte ens kommit på tanken, och vet inte om jag skulle kunna.
Hoppas dina ögon är bättre, att inte kunna läsa måste vara svårt för dig.
Siv,
RaderaNej, så värst duktig är jag nog inte - bortsett från att jag äntligen kommit mig för, det var bra gjort - albumen är de allra enklast tänkbara hopfogade papper.
Det är bara att vänta ut ögonen, det är ju inget farligt, bara obehagligt. Hörböcker är ett bra substitut, när nu inte seböcker fungerar.
Margaretha
Hej och tack för kommentaren hos mig, kul att hitta en bokläsande bloggare! Vilka uttryck dina fina gamla foton visar, uppgivenhet, sorg, och rädsla. Vilken vacker kvinna på sista fotot, hon har inte förlorat hoppet om livet där hon sitter med allt hon äger och har i kappsäckarna. Kommer o hälsar på hos dig igen, ha en bra onsdag!
SvaraRaderaVälkommen till bastmattan Paula!
SvaraRaderaVisst är hon vacker, och jag har funderat mycket över vem hon var - är, om hon fortfarande lever som en gammal dam. Jag hoppas verkligen att livet var vänligt mot henne.
Jag har hört så många sorgliga historier från finska krigsbarn - och inte har tiderna blivit bättre.
Vi är nog många bokläsande bloggare - somliga kallar sig bokbloggare, men det skulle jag inte klara av eftersom jag sällan lyckas hålla mig till ämnet.
Min onsdag redde upp sig så småningom - lättnaden var enorm när jag insåg att vattnet inte frusit (i huset alltså) - bara nästan.
Vi ses,
Margaretha
Förlåt om jag lyckats kommentera på fel ställen!
SvaraRaderaJag läste ikapp först, och kommenterade sen, och så blev det som det blev.
Så jag skriver det igen, kul att du är i farten igen.
Och de gamla bilderna är jättefina!
Det är bra att du håller dig på mattan Eva - annars skulle vi aldrig träffas!
RaderaDessutom är jag glad att jag inte är den enda som villar bort mig i syberrymden!
Somliga bilder fascinerar mig mer än andra - den här flickan är en sådan.
Margaretha
den fartfyllda