torsdag 28 maj 2015

Oöversättbart

 — Verkligen intressant, sa professorn. Men lyckligtvis har jag konstruerat en språkmaskin som kan översätta alla jordens språk till svenska. Kankse duger den för fummeluriska också. Vi ska se!
   En stund senare hade han hämtat maskinen, som bestod av ett par hörlurar att sätta för öronen och en låda att hänga i en rem om halsen. På lådan var en taltratt och en massa små skruvar och rattar.
   Professorn vred hit och dit på några av rattarna och lyssnade uppmärksamt. Så ljusnade hans min och han nickade glatt.
   — Ja, det går, viskade han. Nu förstår jag vad de säger.De förefaller att vara hyggligt folk, för de ropar att vi är välkomna. De tycker att vi är underliga. och ordet "knas" betyder mycket riktigt "konstig". 
                                                     Ur Gumiguttas sällsamma resa
Om Carsten Ström och hans Gumiguttaböcker, har jag skrivit tidigare.
Det skulle inte vara dumt med en sådan språkmaskin — i synnerhet om den översätter bättre än Google! Då skulle vi kanske slippa alla klagomål på hur fattig svenskan är, denna svårutrotade myt*. Förmodligen beror den på att de som klagar har ett dåligt svenskt ordförråd. 

I någon av mina anteckningsböcker har jag en lång lista på ord som inte har någon motsvarighet på engelska, för visst är det så att alla språk har ord som inte går att översätta.
"Lost in Translation", av Ella Frances Sanders, är en rolig liten  bok där författaren ritar och beskriver ett antal ord, från många språk, som inte har någon motsvarighet på engelska.
"Mångata" och "resfeber" är ett par av de svenska exemplen, och dit kan vi väl nästan räkna det norska orden "pålegg" och "forelsket". Liksom vi inte har några svårigheter att förstå det nederländska ordet "struisvogelpolitiek".
Vi får lära oss att japanskan har ett ord för hur solljuset silas genom ett lövverk — "komorebi"

Den handpräntade textern är inte helt enkel att tyda — i synnerhet inte när de pyttesmå bokstäverna är textade i vitt på kulört bakgrund.
Inuiternas "iktsuarpok" känns närbesläktat med det svenska fenomenet som får det att fläkta i grannens gardiner, när man kommer hem sent eller har gäster.

*Man har räknat ut att Shakespeare använde sig av 29066 ord — vilket ofta ta's till intäkt för engelskans ordrikedom — med exakt samma metod har man kommit fram till att Strindberg använde sig av 1192888 ord!

10 kommentarer:

  1. Å den boken vill jag ha!!!!! Jag får alltid så ovanliga tips på böcker här, du borde ha en bokblogg!!! Jag tror att min storasyster hade Gummigutta, men jag minns inte att jag läste den. Ska göra!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lotta,
      Välkommen till bastmattan, som nog kommer att fortsätta att vara en alldeles vanlig, rätt nött matta. Om kriteriet för en bokblogg är att man bara skriver om böcker, så kommer det här aldrig att bli en bokblogg - räcker det att man skriver om böcker när andan faller på - ja, då är det ju redan en bokblogg.
      "Lost in Translation", är lätt att få tag på, värre är det med Gumigutta, om din syster inte har boken (böckerna) kvar, så får du leta antikvariskt.
      Margaretha

      Radera
  2. Fast nog är engelskan ett rikt språk, kanske pga det stora franska inflytandet. Men mormor och farmor kan de inte skilja på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte moster och faster heller.....

      Radera
    2. Hjo,
      Är det franskan det hänger på, så ligger vi inte långt efter, för att inte tala om latinet.
      Man kan kanske sätta en rosa rosett på mormor och en blå på farmor...
      Margaretha

      Radera
    3. Olgakatt,
      kanske funkar rosetttricket även på andra släktingar - värre blir det med påtåren, för att inte tala om tretåren.
      Margaretha

      Radera
  3. Gummigutta har jag aldrig läst men fick lust till det när jag läste ditt inlägg. Åter ett boktips att lägga på minnet som jag tackar för.
    Hur är det med farbror och morbror på engelska...är det inte samma sak där att man inte vet vem som är vem. Ett rosettrick kanske är på plats även där
    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Jag tror att du skulle gilla Gummiguttaböckerna, men du får nog konsultera biblioteket, för de tycks vara svåra att få tag på i andra hand.

      Vill man vara helt säker på att kunna skilja på sina släktingar, får man nog be alla på mödernet att färga håret rosa - och de på fädernet får färga sitt hår blått. På en släktträff kommer det att se ut som en amerikansk turistresa. Särskilt om man tillhåller de äldre att använda hårnät med pärlor.
      Margaretha

      Radera
  4. Jag växte upp med den felaktiga "kunskapen" att engelskan har minst fyra gånger så många ord som svenskan. Nu vet jag bättre. Men, när jag sliter och ketar efter synonymer när jag skriver sångtexter, känns det alltid som om alla andra språk har fler synonymer. Jag har en känsla av (vet inte alls om den är rätt) att man i engelska sångtexter tolererar fler gammeldags och inte så högfrekventa ord än vi gör i svenska sånger. Jag har fått för mig att vi är mer rädda för ålderdomliga ord. Vet inte alls om det är så.

    SvaraRadera
  5. Bloggblad,
    Moderna sångtexter kan jag ingenting om - varken på svenska eller engelska. Men språket i gamla visor kan göra mig lyrisk (över mark och vång, under munter sång, löddriga skyar eller den trevne åbon ), men jag har en känsla av att du kan ha rätt i ditt antagande.
    Att hitta rätt ord på rätt språk, tycker jag vittnar om en god språkkänsla - jag misstror dem som säger sig aldrig behöva söka efter ord. Men visst är det underligt att vi inte kan behålla de gamla uttrycksfulla orden, samtidigt som vi tar in nya - att både ha kakan och äta den!
    Margaretha
    som just nu kom
    att tänka på att
    det finns en
    modersmålets
    sång - måste leta
    rätt på den

    SvaraRadera