torsdag 25 mars 2010

Briljera inte med dina färdigheter

Domestic Employment: Ironing
Henry Robert Morland
1716-1797
.
Eftersom jag inte har några anställda strykerskor, så sköter jag den saken på egen hand, och jag har inget emot det. I själva verket tycker jag rätt bra om att stryka, det går utmärkt att låta tankarna vandra me-dan man förvandlar skrynkligt till slätt. Och tänkte gjorde jag i morse när jag strök, mindes hur jag skötte kläderna som vi hade när vi spelade "Arms and the Man" i tian. Av någon märklig anledning hade jag inga problem med det strykjärnet vi hade hemma, men alla andra strykjärn gav mig en rejält svullen handled. Strykjärn var nog tyngre på den tiden — men det gällde ju även vårt strykjärn.
Några år senare ryckte jag in som hjälp i en familj, när frun i huset brutit nyckelbenet. Två bortskämda ungar och en mamma med städmani, var ingen god kombination. Det fanns dagar då jag dammsög två gånger om dagen. Så upptäckte frun att jag var bra på att stryka, så alla husets kläder tvättades och jag stod där och strök, det skulle vara pressveck på ma-kens pyjamas och så tyckte frun att det var så snyggt om jumprarna, det här var på syntetjumprarnas tid, hade skarpa veck på ärmarna — pressveck på ärmar-na alltså. Varje dag kom jag hem med höger handled dubbelt så tjock som vanligt.
(Kanske bör påpeka att jag är betydligt präktigare klädd, när jag stryker, än damen ovan.)
.
Så kom jag att tänka på Britta, en bekant till familjen, hon var född 1916 och gick i sin ungdom på en hus-hållsskola. När kursen var slut åkte ett helt gäng från hennes kurs till England som au pair. Till matmöd-rarnas stora glädje briljerade tjejerna med sina kuli-nariska färdigheter från början, och förväntades överträffa sig själv varje dag. Det vill säga, Britta var smartare än så, hon gjorde vad Mam sa' och inget mer, så i 50 veckor lagade hon puddingar och pajer enligt Mams anvisningar, och hade mycket mer ledig tid än sina svenska kompisar. När året nästan var slut, började hon bjuda på köttbullar, pannkakor och andra svenska specialiteter. Familjen njöt men var mycket ledsna över att mista henne — och frun ångrade att hon inte från början tagit bättre reda på vilka kunskaper Britta hade.

9 kommentarer:

  1. Ibland kan det vara bra att kunna hålla tand för tunga.

    Hos min svärmor finns ett litet, litet gammalt strykjärn i storlek av en större tändsticksask. Undrar vad det användes till för typ av kläder?
    Här finns en hel rad gamla tunga doningar som har använts till bokstöd.
    Karin

    SvaraRadera
  2. Karin,
    Förr hade man ju en hel del rysch och pysch och diverse olika garneringar på sina kläder - det kanske var för att komma åt sådan finesser som man behövde ett litet strykjärn.
    Jag har ett dockjärn i den storleken förstås, kan det ha varit, kanske inte en leksak men åt ett barn. Dugliga husmödrar danas tidigt!
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. Att stryka kan faktiskt vara en riktigt vilsam sysselsättning. Jag gör det gärna om jag känner mig frusen. Man tänker så bra när man stryker. Och så kan man lyssna på ljudböcker...

    SvaraRadera
  4. Jag gillar att pyssla med textilier men tycker bättre om att mangla än stryka. Det är så härligt med manglade handdukar och örngott och blir så fint i skåpet! Jag t o m krusar örngottsbanden. Fast jag fuskar och använder en manick som varit farmors, knepet med kniv kan jag inte. OK, jag vet att jag inte är riktigt klok...

    SvaraRadera
  5. Ninna,
    instämmer, men jag gillar inte ljudböcker, så jag väljer radion istället.

    Va' kul Olgakatt,
    Vi kanske hamnar på samma asyl du och jag! Jag krusar också örngottsbanden - med kniv. Fast nya örngott har ju inga band, så jag krusar inte lika mycket som förr i tiden.

    Margaretha

    SvaraRadera
  6. Du skulle passa i en sån mössa!
    När jag köper en egen stuga och slipper resa, då ska jag köpa både mangel och strykjärn, och bara ha naturmaterial i kläderna!!!!!!
    Du jag letar efter några gamla inlägg som jag inte hittar. Det där du var i Salt Lake City, och fick reda på var din engelska kompis var. Vet du vilket jag menar? Och några som handlar om språkligheter.

    SvaraRadera
  7. Saga!
    Var har du varit? Var är du? Det var en evighet se'n jag hörde ifrån dig!
    Glöm inte att du måste skaffa ett linneskåp till alla lakan och dukar som du manglar!

    Lustigt att du frågar efter gamla inlägg just nu när jag sitter och försöker bättra på etiketterna på gamla inlägg. Har insett att jag varit urdålig och inkonsekvent med sån't. Försök att söka på resor, eller usa. Det fungerar för mig, men jag vet ju inte hur det blir från en annan dator. Dessutom är jag inte riktigt färdig än. Jag försöker hitta alla språkliga inlägg och märker dem med språk, förutom det ordet eller orden det handlar om.
    Jättebra om du vill berätta hur det fungerar.

    Margaretha
    som genast ska sy sig en näpen liten mössa

    SvaraRadera
  8. Jag får bara en träff på usa, och det inlägget handlar inte om USA! Det är det inlägget som handlar om din farbrors(?)bok och en italienresa. På resor får jag fler träffar men inte den som Saga frågade efter.

    Maken har mer tålamod än jag,så här sköter han strykningen. Och några färdigheter att briljera med kan jag inte komma på.
    kram från
    Mette

    SvaraRadera
  9. Mette,
    Men det var väl som självaStefan! Vad har man då för glädje av etiketterna - visst är det bra att man kan hitta själv bland sina inlägg, men det är ju kul om läsarna kan hitta gamla inlägg som de vill läsa om.
    Hur som helst är adressen till Salt Lake City inlägget http://bastmattan.blogspot.com/2009/09/sammantraffanden_18.html

    Margaretha
    som grunnar på hur man ska kunna göra bloggen lättnavigerad

    SvaraRadera