Häromdagen tog jag en sväng på nätet och besökte att antal vävbloggar — något jag inte gjort på flera evigheter. Kunde snabbt konstatera att den gamla sanningen håller streck; smak varken kan eller ska man diskutera.
En episod från en vävmässa gjorde sig påmind. Jag ryckte in som avbytare för att demonstrera en damastvävstol. Den som vävde före mig hade vävt ett krusidulligt mönster, men jag tog chansen att prova ett mönster som legat och grott hos mig en tid — ett mycket enkelt och stramt mönster.
Så kommer det plötsligt två medelålders damer galopperande — de höll varandra i handen och den ena damen, drog den andra efter sig. Innan de når fram till mig, hör jag hur dragdamen säger "nu ska du få se". Men väl framme blir hon rysligt besviken, "nej, det där fina mönstret syns inte längre", säger hon, och vänder på klacken.
Jag blev så full i skratt — men var nöjd med mitt mönster.
Mycket imponerad! Tänk att kunna hoppa in bara så där och väva damast. Oj!
SvaraRaderaKarin,
RaderaDu kan sluta vara imponerad. För jag anta'r att du inte är lika imponerad över att tandläkaren kan laga dina tänder. Och jag har lika lång utbildning, plus praktik - så det vore konstigt om jag inte kunde.
Margaretha
Men... Du verkar kunna rätt mycket annat också. Och det kan inte min duktiga tandläkare.
RaderaKarin,
RaderaHar du frågat din duktiga tandis vad hen gör på sin fritid - kanske visar sig att hen gör guldsmycken, eller broderar eller skriver sonetter eller målar akvarell...
Margaretha
som har upptäckt
oväntade talanger
hos sina
medmänniskor