Nurse: Calendar 1899
att klämma in patientens förnamn minst en gång, i varje mening? Det är säkert mer än tjugo år sedan jag la’ märke till det första gången. I början är det mest skrattretande, men efter en stund blir det enbart irriterande.Inte ens om man, som min mor, fräser ifrån och ber dem säga du och dig, så ger de sig.
Det känns mest som kosmetik, för att dölja bristfällig vård försöker man inbilla patienten att man åtminstone är vänlig och empatisk.
Kära nån, det låter som en relikt från den tiden man inte kunde använda "du" och när "ni" ansågs vulgärt! Jag måste säga att jag inte upplevt den sortens tilltal på decennier. Det får mig att tänka på en Martin Ljung-sketsch: "Vad har Therese gjort med Therese?" Och just i sjukvården har du hört detta? Märkligt.
SvaraRaderaOlgakatt,
SvaraRaderaLustigt att du inte stött på det ("funny peculiar, not haha"), det är så vanligt.
Hej, Esmerald, nu ska jag sticka dig i fingret Esmeralda. Om du sätter dig här på stolen Esmeralda, så ska du se att det går över fort.
Det blir inte bättre av att de ofta tilltalar äldre som om vore de fyra år. En vacker dag kommer nog mor att smocka till någon - än så länge har hon nöjt sig med verbala smockor.
Jag trodde inte att man fortfarande "viade", men det gör man faktiskt - lika illa det.
Margaretha
Jag tror nog att det är vanligare tilltal till mycket gamla. Märkte lite grann av det när jag var på VC med min mamma när hon var över 90 år. "Nu ska Mimmi få gå in till doktorn, inget att oroa sig för" sa en välmenande sköterska. "Hon har varit gift med en läkare i hela sitt liv, så jag tror inte att hon är särskilt orolig", kommer jag ihåg att jag svarade.
SvaraRaderaMig var det ingen som "namnade" när jag låg inne på sjukhuset för en tid sedan. Kanske en komplimang?
Men det är ju inte bara sjukhuspersonal som hela tiden använder förnamn. För några år sen höll jag på att bli galen på en banktjänsteman som hela tiden gjorde det i något privatärende. "Du förstår, Ingrid, att om etc.etc." Jag hade aldrig förut träffat honom.
Ingrid,
RaderaJag minns av vi var många i olika åldrar som diskuterade saken en gång när jag låg på sjukhus, alla var vi lika irriterade.
M
Tilltalstitulatur är ju mycket enklare idag än för 30-40 år sedan. Vid uppropet på anatomen sa professorn där att han tänkte säga du till oss och att vi fick säga vad ville till honom. Nästa dag på histologen blev vi uppropade med "kandidaten" respektive "fröken"(sic!) av den professorn. Vad han missade var att en av de kvinnliga kandidaterna faktiskt var gift och i hans värld då borde tituleras fru. En äldre dam jag kände låg vid den tiden på sjukhus och var vansinnigt arg att tilltalas "hon". Så tilltalades tjänstehjon, enligt henne.
SvaraRaderaNär jag rannsakar mitt minne så har jag nog retat mig på försäljare som använder mitt namn som om vi var gamla bekanta.
I engelskan är ju "you" himla praktiskt och jag uppskattar inte särskilt att man tillägger darling, honey eller nåt annat intimt i affärer och restauranger. Det tycker jag är reserverat för såna man känner och gillar!
Olgakatt,
RaderaDet finns mycket att säga om titulering - det kan bli hur tokigt som helst, när man försöker att undvika både du och ni.
Jag hade tänkt nämna försäljare i inlägget, men glömde det.
"Är det Esmeralda jag talar med?"
"ja".
"Kanon, det var dig jag sökte Esmeralda, hehe. Nu är det så Esmeralda att eftersom du prenumererat på vår tidning, så har vi ett jättefint erbjudande till dig Esmeralda...."
Försäljare är nog värre än sjukvårdspersonal.
Första dagen i England eller Staterna, kan luv och hon, vara charmigt - men det är bara första da'n.
M
Och varför måste personalen presentera sig själva? Som patient skiter jag fullkomligt i vad vårdpersonalen heter för det finns inga som helst möjligheter för mig att komma ihåg alla vid namn som passerar min sjuksäng under ett dygn. Inte ens om jag var frisk.
SvaraRaderaRenée,
RaderaÄr jag riktigt dålig så ger jag också blanka katten i vad personalen heter. Men jag håller med Annkatrin om att det finns tillfällen när det är bra att veta vem som gjort och sagt vad.
Margaretha
Har inte ens funderat på att folk pratar så inom vården. Har nog inte varit tillräckligt mycket i kontakt med den trots min mammas turer in och ut på sjukhus. Undras just om det kan vara ett sätt att verka mer intresserade än vad man är.
SvaraRaderaAnne-Marie,
RaderaNej, jag kan tänka mig att du inte haft tid, ork och tillfälle till att lyssna på hur svensk vårdpersonal uttrycker sig!
Jag tror faktiskt att det är ett försök att vara vänlig och engagerad - i alla fall från början - men om man inte är det, så blir det ju bara en tom gest.
Margaretha
Jag tänkte faktiskt på det här nyligen när min dotter hade en stor operation. Vi pratade om det när hon kom hem, för hon märkte att de sa Annkatrin väldigt ofta när de pratade med mig också.
SvaraRaderaFast jag måste säga att jag tycker om när de presenterar sig för då vet jag vem jag ska fråga efter eller hänvisa till om något går snett.
Annkatrin,
RaderaDet är säkert svårt att låta bli att upprepa namnet, om man väl lärt sig att göra det!
Ja, det kan många gånger vara bra att veta vem man talat med. Namnbrickorna kan jag inte läsa utan glasögon - och inte alltid med - så det är nog bra om de säger sitt namn.
Jag blir väldigt irriterad på läkare som inte presenterar sig - ibland hinner man inte ens fatta att det är en läkare.
Margaretha