strawberries cirka 1905
Pierre-Auguste Renoir
Tappade två jordgubbar när jag packade upp dem. Den ena hittade jag på en gång — men den andra var som uppslukad av köksgolvet. Så råkade jag titta rakt ned, och där i det ena upprullade byxbenet vilar sig gubben.
Sådant har jag bara läst om i böcker — böcker som är så gamla att man på den tiden hade byxor med slag — och då faller portnyckeln ljudlöst i den mörka höstkvällen. Naturligtvis är det en ung flicka som löser gåtan.
Detsamma råkade jag ut för för några år sedan. Men det var batteriet till mobiltelefonen som hamnade i byxuppslaget när jag klev ur bilen och tappade telefonen i knät och den delade sig på kuppen. En lång stund senare när jag letat som en galning efter batteriet i och utanför bilen och frustrerad gett upp kände jag nåt konstigt när jag gick. Det var ett par sommarbyxor där man kunde vira upp benen och fästa med en slejf.
SvaraRaderaModen som kommer till av ett behov tycks mig smaratre än krystade dekorationer. För att inte tala om dagens förfärliga byxmode som lämnar nästan hela rumpan bar vid framåtböjning. Inget behov så vitt jag kan se.
Olgakatt,
RaderaMan blir ju nästan desperat när man tappar något, och vet att det måste finnas, fast man inte kan hitta det.
Lustigt att byxor som visar hela baken, fortfarande är moderna. Visade en på bloggen en gång, men det måste ha varit flera år se'n. Kanske är det ett ändamålsenligt mode om man har bråttom på toa...
Margaretha
....så tillvida att man inte vill sola rumpan, förstås:) Kunde inte låta bli att fortsätta på olgakatts kommentar.
SvaraRaderaMen byxslag är uppsamlare av både det ena och det andra
Karin
Karin,
RaderaSkulle vara det då...
Ja, alla sorters uppslag och veck kan vara riktiga skattgömmor - för att inte tala om dammgömmor.
Margaretha
Grattis på namnsdagen!
SvaraRaderaDet har jag bara läst om, i någon flickbok tror jag. Men ska komma ihåg att kolla uppslagen när något försvinner.
Gråter när jag läser om Laura, men kan inte kommentera, förstår inte varför.
Jätte-jätte-jättekram från
Mette
Tack Mette,
RaderaEn Lotta-bok kanske?
Ja, det är sorgligt - varför du inte kan kommentera förstår jag inte. En av bloggers små nycker?
M
Fortfarande har man byxor med slag - tror inte MM har några finbyxor utan. Men det brukar samla sig en hel del i dessa - mest damm.
SvaraRaderaGrattis på namnsdagen! Själv har jag grattat Mirren som också heter Margareta och yngsta barnbarnet med samma namn. Ingen av dem har dock detta fina namn som tilltalsnamn - och stackars lilla Clarissa har ingen egen namnsdag i almanackan.
Ingrid,
RaderaTack!
Jag är inte så hemma i varken dam- eller herrmodet, så jag vet vad som gäller - men jag tror dig på ditt ord.
M
Ibland händer märkligare saker än att slag fångar upp rymlingen. En midsommardag åt vi fin lunch på fin lokal i Tällberg. Efter avslutad huvudrätt lade jag besticken på sedvanligt sätt på tallriken för att sedan lägga händerna i knät. Vänster hand slog till gaffelns skaft så att gaffeln gjorde en saltomortal högt upp i luften för att sedan landa med skaftet ned och taggarna utåt i min skjortficka. Be mig inte göra om det...
SvaraRaderaByFånen,
RaderaNej, jag inser att det inte är någon idé att be dig göra om det!
Du kanske kunde ha startat ett nytt mode där - en gaffel i bröstfickan!
Margaretha