fredag 22 juni 2012

Skogrubblerier


The Adoration of the Kings, 1564
Pieter the Elder Bruegel


När Anne-Marie för en tid sedan förundrades över se en övergiven stövel på gatan, mindes jag första gången jag såg en udda sko. Vi var en ”krokodil” med fyra-femåringar från barnkrubban som var ute på sta’n. När vi gick över en bro såg vi ned på ett hustak där det låg en ensam sko. Det var stor sen-sation i ledet, vi diskuterade livligt hur den hade hamnat där och hur den stackars person som för-lorat den, skulle klara sig med bara en sko.
Sedan dess har jag sett ett antal udda fotbekläd-nader och andra märkliga plagg och funderat över hur de hamnat där de hamnat.
Det får mig att minnas ett scoutläger som jag deltog i när jag var femton år. Jag arbetade på lägertid-ninges redaktion, vilket betydde att jag varje dag följde med någon i lägerledningen till högkvarteret tre kilometer bort. Vi åkte på en krokig grusväg där en del av ledarna passade på att slå hastighetsre-kord (farten var fri på den tiden). En gång åkte jag med Kicki, en gammal bilkårist, som alltid slog alla tidigare rekord. När vi klev ur bilen skrattade vi gott, för kvar på taket stod Kickis gymnastikskor. Att båda klarat färden var nog ett under, och för-modligen berodde det på att de hade gummisulor.
Men jag tänker att de ibland kan vara en anledning till att man kan se de underligaste saker efter vägkanten. En gång i Ulm kom vi efter en bil som hade en handväska på taket. Föraren var mycket irriterad på oss när vi tutade och blinkade med ljuset — men jag tror han blev tacksam när vi äntligen lyckades komma upp bredvid den och kunde skrika genom fönstret vad som var fatt.

6 kommentarer:

  1. Så många minnen du väckte:). Många roliga händelser när saker har glömts bort på biltaket...bl.a. en Sachertårta..

    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Oj, en sachertårta i nyllet eller vindrutan är nog inte lika trevligt som en lagom stor bit på tallriken. Du kan kanske berätta hur det gick i ett inlägg.
      Ändå är det kanske inte fullt så obehagligt att bli träffad av en tårta, som av ett takräcke med en cykel på - något som vi helt mirakulöst, eller kanske mest på grund av min fars skicklighet, undgick med ett par centimeter.
      Margaretha

      Radera
  2. Jag önskar er en riktigt fin och ljus midsommar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack det samma Mira!
      Margaretha

      Radera
  3. Jag har aldrig förstått varför folk lägger saker på biltaket, det har inte fallit mig in att göra det. Men inser att det är ganska vanligt. Min man plockade upp en plånbok en gång och begrep att den fallit av på det sättet. Han var sen till jobbet och ringde polisen och berättade att han hade den så att ägaren kunde hämta den. Långt om länge fick han kontakt med ägaren som hade förhört sig hos polisen som då hävdade att de inget hade hört. Ägaren, en dam, kom sen hem till oss med en stor blombukett och fick sin plånbok åter med allt innehåll kvar.
    Om jag måste ställa något ifrån mig vid bilen och det inte kan stå på marken så ställer jag det på motorhuven mitt för vindrutan. Då skymmer det ju sikten....

    SvaraRadera
  4. Olgakatt,
    Nej, jag tycker också att biltak verkar att vara en alltför farlig plats att ställa saker - jag nyttjar också motorhuvuven, om jag inte lyckas få upp en dörr och kan vräka in mina pryttlar.
    Det är inte första gången jag hör talas om att polisen inte hört talas om det som de bevisligen hört talas om.
    Margaretha

    SvaraRadera