"If you won't tell," said Katy, "I'll let you see Dorry's journal. He kept it once for almost two weeks, and then gave it up. I found the book, this morning, in the nursery closet."
All of them promised, and Katy produced it from her pocket. It began thus:
"March 12.—Have resolved to keep a jurnal.
March 13.—Had rost befe for diner, and cabage, and potato and appel sawse, and rice puding. I do not like rice puding when it is like ours. Charley Slack's kind is rele good. Mush and sirup for tea.
March 19.—Forgit what did. John and me saved our pie to take to schule.
March 21.—Forgit what did. Gridel cakes for brekfast. Debby didn't fry enuff.
March 24.—This is Sunday. Corn befe for dinnir. Studdied my Bibel leson. Aunt Issy said I was gredy. Have resollved not to think so much about things to ete. Wish I was a beter boy. Nothing pertikeler for tea.
March 25.—Forgit what did.
March 27.—Forgit what did.
March 29.—Played.
March 31.—Forgit what did.
April 1.—Have dissided not to kepe a jurnal enny more."
Sarah Chauncey Woolsey
(pseudonym Susan Coolidge)
29 januari 1835 - 9 april 1905
Jag talar alltså om boken “Katy i hemmet” (“What Katy Did”) som kom ut 1872, och är Sarahs mest kända bok. Liksom Lousia May Alcott, i “Unga kvinnor”, stod Sarahs egen familj som förebild för Katy och hennes fem syskon.
Ytterligare fyra böcker om Katy följde de kommande 18 åren. Under dessa 18 år, liksom under resten av livet skrev hon andra böcker, mest för barn, och bidrog med korta berättelser för St. Nicholas.
min kusin och jag brukade leka katy och clover. vi var noga med att vara katy varannan gång! min kusin var lite mallig för att hon var från cleveland, oh, precis som coolidge.
SvaraRaderaDebbie,
SvaraRaderaBodde du inte i närheten av Hannover, N.H. ett tag? Där gick ju Sarah i skolan - det som hon skriver om i del två. Något att berätta för kusinen! Det visste jag inte när jag var där - men jag anta'r att sta'n såg rätt annorlunda ut för bortåt 150 år sedan - eller hur länge se'n det kan vara hon gick i skolan. En väldigt söt stad - skulle nästan (men bara nästan) tänka mig att bo där.
Margaretha
För mig som är språkmänniska var det intressant att se vilka ord som var svåra att stava för en elvaåring. Underbar stavning på "enough", kunde ju ha stavats på det sättet precis lika bra. Lustigt att han hoppar över "I" hela tiden också.
SvaraRaderadet visste jag inte. hur får du reda på allt, det är ju jag som borde veta det!
SvaraRaderajag håller med, jag skulle också nästan kunna tänka mig att bo i hanover.
har nyss börjat läsa what katy did, och minns nästan allt. nu är jag 12 år igen.
Ingrid,
SvaraRaderaDorry var faktiskt bara sex år när han skrev dagbok.
Fonetisk stavning är ju praktisk - får mig att tänka på The Initial Teaching Alphabet (I.T.A.) som hade en viss framgång på 60-talet, men nog är tämligen bortglömt i dag. Tror det går så med alla metoder, används LTG i dag? Tror inte det. Som för övrigt nog var ett plagiat av "Reading is Only the Tigers Tail - som jag personligen tyckte var bättre. Men jag tror inte på några metoder, vilket har fått somliga att bli väldigt upprörda.
Att skippa personliga pronomnen, är tämligen vanligt, tror jag - jag gör det själv fast jag tycker att det är ett oskick.
Debbie,
Gott minne och hårt arbete!
Skulle vara roligt att besöka Hanover/Hillsover sedan man läst om boken.
Margaretha
Om Dorry bara var 6 var han ju enastående duktig. Jag tvivlar på att ens en andraklassare här i Sverige skulle kunnat åstadkommit något sådant. Men lille Casimir är bara 4,5 år och stavar redan sig igenom skyltar, så man vet aldrig...
SvaraRaderaIngrid
Nu för tiden när de flesta, barn såväl som vuxna, skriver som krattor, glömmer vi lätt att skönskrift och rättstavning hade en helt annan status på den här tiden. Läs- och skrivträning började tidigt, och man distraherades inte av så många andra ämnen som i dag.
SvaraRaderaMargaretha