Artur Rubinstein
28 januari 1887 - 20 december 1982
Novellresan i december: Sammanfattning av Vinterlandet
1 timme sedan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Min blogglista
-
-
Om du behöver tv-tips ...4 timmar sedan
-
Bröderna Royce...15 timmar sedan
-
Blickar bakåt och framåt1 dag sedan
-
Vad som kan gömmas i en gammal chiffonjé2 dagar sedan
-
Instant Christmas2 dagar sedan
-
24 december - Jul i Segeltorp2 dagar sedan
-
Julen 19263 dagar sedan
-
2008 Juldagen 20243 dagar sedan
-
Stockholmsvinter4 dagar sedan
-
Om farorna vid gränsen...2 veckor sedan
-
-
Nya villkor för kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning5 månader sedan
-
Behöver växa en liten bit till6 månader sedan
-
-
Långban - Svens bio1 år sedan
-
Nytt år igen!1 år sedan
-
Julvantar2 år sedan
-
Lägger bloggen på is tills vidare4 år sedan
-
Inlägg i miljödebatten5 år sedan
-
Furry Friday!5 år sedan
-
Vilcabamba6 år sedan
-
När kontrollen blinkar blå6 år sedan
-
Veckans rubrik: Lopp6 år sedan
-
Franska Akademien7 år sedan
-
trastullarsi7 år sedan
-
Vägs ände7 år sedan
-
En färg till7 år sedan
-
-
Nytt är året (2016)8 år sedan
-
-
5-5-159 år sedan
-
Nu drar jag igång igen9 år sedan
-
På nyordslistan!9 år sedan
-
Blyinfattat glas, del 310 år sedan
-
Samma vy som förut10 år sedan
-
Det är vår!10 år sedan
-
-
Jag håller mig på mattan11 år sedan
-
Gåvor12 år sedan
tänk om man kunde spela så!
SvaraRaderaDebbie,
SvaraRaderaJag har inte ens vett att vara avundsjuk - när man bara kan spela Gubben Noa, med ett finger, så tänker man inte i de banorna. Spelar bara sina Chopinskivor - och njuter. (Fast jag har ingen inspelning med Artur).
M
En av mina stora favoriter i ungdomens dar!
SvaraRaderaJag tränade och tränade på denna Ass-durpolonaise när jag var ung och lärde mig den ganska bra tills jag kom till oktaverna i vänster hand.
SvaraRaderaDär tog det definitivt stopp. Inte förrän jag blev mycket äldre insåg jag att jag ALDRIG skulle kunna lära mig att spela dem snabbt hur mycket jag än tränade eftersom mina händer var för små! Det är skillnad att spela dem om man är en man med långa fingrar som kan ta en decima utan svårighet. Men det var en sorglig insikt...
Ingrid,
SvaraRaderaHan tål att beundras. Min mormor lär ha varit en stor beundrare av honom.
Jag har inte ens i mina vildaste drömmar, drömt om att kunna spela så.
Vad händer beträffar så klarar jag inte ens en oktav. Fast min mormor lär inte ha haft större händer, och var trots det en skicklig pianist, så jag påstår inte att det är därför som jag håller mig till Gubben Noa.
Margaretha
som när hon
jobbade på
dagis, kunde
låna vantar
av femåringarna
när hennes
egna blev
våta
När Rubenstein fick frågan vad han ångrat mest i sitt liv, svarade han:
SvaraRadera”Jag skulle inte oroat mig så mycket, för saker som i de flesta fall ändå aldrig inträffade.”
Det brukar jag tänka på ibland!
Jessica,
SvaraRaderaKlokt!
Jag försöker också att leva så.
Margaretha