Hjärnans förunderliga krumsprång

minn`e subst. ~t ~n 

ORDLED: minn-et

1 (knappast plur.) förmåga att lagra och återkalla själsliga föreställningar främst erfarenheter och inlärda fakta: minnesanteckning; minnesförlust; minneskonstnär; minneskunskap; hästminne; sifferminne; hon har ett gott ~; om inte mitt ~ sviker mig; en person som vi alla har i gott ~

BET.NYANS: om (den skenbara) lagringsplatsen i hjärnan: lägg detta på ~t; detaljerna har fallit mig ur ~t

IDIOM: dra sig till ~s erinra sig; ett upp och ett i ~ ett till nästa kolumn vid addition; äv. överfört om personer av vilka den ene är för lång och den andre för kort

KONSTR.: i (ADJ) ~, (lägga ngt) på ~t, (falla ngn) ur ~t

HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. minne 'minne; godvilja; samtycke'; nord. ord, besl. med lat. mens 'själ'; jfr mental, minnesång, reminiscens

2 återkallad själslig föreställning {SYN. minnesbild} {åtanke }: minnesfragment; minnesvärd; barndomsminne; sommaren är snart ett ~ blott; de bittra ~na från kriget; jag har ett svagt ~ av henne; hedra ~t av de fallna hjältarna

BET.NYANSER: a) spec. om självbiografi (i plur.): Wigforss' ~n b) föremål som väcker hågkomst om ngt: den gamla porten är ett ~ från stadens storhetstid; en snäckbeklädd tändsticksask med texten "Minne från Bohuslän"

KONSTR.: ett ~ (från ngt), (till) ~ (av ngn el. ngt)

HIST.: sedan runspråklig tid; se minne 1

3 del av datamaskin som används för lagring av program och inmatade data: minneskapacitet; kärnminne; primärminne; skivminne

HIST.: sedan 1951; se minne 1

4 (i vissa uttr.) samtycke: med hans goda ~

HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; se minne 1

Vad är minnet?
De gamla grekerna tyckte att minnet var som en lagerlokal.

Platon och Aristoteles talade om att minnet skulle vara som en fågelbur. Fågeln som flyger in i buren skulle motsvara informationen som togs in. Fågeln i buren skulle vara det man redan kunde och till sist skulle informationen man höll på att glömma illustrerades av fågeln som flög ut ur buren. Senare kom det fler liknelser, psykoanalytikern Sigmund Freud menade att minnet kunde liknas vid rum i hus. Forskaren Donald Broadbent, som betraktas som en av pionjärerna inom kognitiv psykologi, väckte förslag om att man skulle tänka minnet som ett bibliotek.


Minnet är det som gör att vi blir personliga individer. Det bidrar till vår identitet och ger oss våra drömma, vår tidsuppfattning och våra personliga minnen.


 Var är minnet lokaliserat? 
Rent biologiskt vet man mycket lite om vart i hjärnan minnet ligger, men man tror sig kunna lokalisera vissa minnesfunktioner. Man har kommit fram till att trots att minnet är utspritt över hela hjärnan finns det mesta lagrat i hjärnbarken.


Människans kropp kan minnas saker utan hjälp av vårt medvetande. Enskilda celler kan minnas hur den reagerat i tidigare situationer. Vi kan till exempel bli röda på samma ställe när vi blir generade.
Från Passagen (svenskan åtgärdad).

Både Viola och Jenny har på sistone talat och funderat kring minnen. Jag gör det ofta (som ingen stammis kan ha missat), eftersom jag alltid förundras över vad som får oss att minnas. Många gånger är det uppenbart vad som får mig att minnas en episod eller människa — men ibland ramlar ju bara ett minne över en utan att det går att sätta fingret på orsaken, och det kan vara situationer eller människor som man inte ägnat en tanke på åratal.
Dagligen kilar mina tankar iväg på de mest märkliga irrfärder, som när jag läser bloggar och kommentarer —  associationer som kan vara så långsökta att jag knappt kan göra klart för mig själv hur jag hamnar där jag hamnar.


Jag läser hos Karin om färgglada förskolor, och visst håller jag med om att det måste vara stimulerande för barn att vistas i sådana miljöer. Men så dyker ett gammalt minne upp. Tre kvinnor i ett slumområde med hög kriminalitet beslöt sig för att göra något för barnen i området. Små barn lämnades ofta vind för våg på gatorna, hade de tur kom en mamma eller ett äldre syskon hem i nyktert tillstånd efter en lång arbetsdag och gav dem något att äta och såg till att de kom i säng. Men alla hade det inte så bra, och det var det som fick dessa kvinnor att gå runt till kyrkorna i staden för att be om hjälp att skaffa en lokal och leksaker. Den minsta och fattigaste kyrkan ställde upp med ett kyffe i källaren, som de fick disponera på vardagar. Församlingsmedlemmar gjorde punktinsatser och några som var affärsidkare skänkte frukt till mellanmål. Rummet var mörkt, trist och smockfullt med ungar — men jag har aldrig sett gladare barn. Aldrig har jag hört barn sjunga så fantastiskt, och aldrig har jag sett barn ta’ hand om varandra som dessa barnen gjorde — inte ens i tjusiga lokaler med pedagogiska leksaker. Och allt berodde på tre engagerade kvinnor som med sin blotta närvaro lyste upp det mörka rummet, tre kvinnor som gav trygghet till barn som ofta saknade en fast punkt i tillvaron.

Ytan på människans hjärna sedd från vänster. Siffrorna motsvarar områden av hjärnbarken ursprungligen indelade och numrerade 1–52 av Korbinian Brodmann i början av 1900-talet, baserat på cellanatomiska egenskaper. Flera brodmannområden visade sig senare kontrollera specifika hjärnfunktioner.
Bild och text från Nationalencyklopedin



hjä`rna subst. ~n hjärnor 
ORDLED: hjärn-an
organ i övre delen av huvudskålen, som utgör den mest utvecklade delen av centrala nervsystemet och därmed kan anses styra tankar, känslor och högre kroppsliga funktioner; särsk. med tonvikt på den problemlösande och kunskapslagrande funktionen: hjärncell; hjärnkirurg; hjärnlob; hjärnsubstans; hönshjärna; stora och lilla ~n; hans ~ arbetade för högtryck med problemet; hon har en skarp ~; att så mycket kan rymmas i den ~n; av alla varelser har människan störst ~ i förhållande till kroppsvikten
BET.NYANSER: a) om person med viss (god) intelligens e.d.: vildhjärna; företagets bästa hjärnor b) om konstgjord problemlösande anordning (åld.): elektronhjärna
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. hiärne; gemens. germ. ord, besl. med bl.a. lat. cerebrum '(stor)hjärna' och grek. kranion 'skalle'; jfr kranium