onsdag 4 januari 2012

Hjärnans förunderliga krumsprång

minn`e subst. ~t ~n 
ORDLED: minn-et

1 (knappast plur.) förmåga att lagra och återkalla själsliga föreställningar främst erfarenheter och inlärda fakta: minnesanteckning; minnesförlust; minneskonstnär; minneskunskap; hästminne; sifferminne; hon har ett gott ~; om inte mitt ~ sviker mig; en person som vi alla har i gott ~
BET.NYANS: om (den skenbara) lagringsplatsen i hjärnan: lägg detta på ~t; detaljerna har fallit mig ur ~t
IDIOM: dra sig till ~s erinra sig; ett upp och ett i ~ ett till nästa kolumn vid addition; äv. överfört om personer av vilka den ene är för lång och den andre för kort
KONSTR.: i (ADJ) ~, (lägga ngt) på ~t, (falla ngn) ur ~t
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. minne 'minne; godvilja; samtycke'; nord. ord, besl. med lat. mens 'själ'; jfr mental, minnesång, reminiscens

2 återkallad själslig föreställning {SYN. minnesbild} {åtanke }: minnesfragment; minnesvärd; barndomsminne; sommaren är snart ett ~ blott; de bittra ~na från kriget; jag har ett svagt ~ av henne; hedra ~t av de fallna hjältarna
BET.NYANSER: a) spec. om självbiografi (i plur.): Wigforss' ~n b) föremål som väcker hågkomst om ngt: den gamla porten är ett ~ från stadens storhetstid; en snäckbeklädd tändsticksask med texten "Minne från Bohuslän"
KONSTR.: ett ~ (från ngt), (till) ~ (av ngn el. ngt)
HIST.: sedan runspråklig tid; se minne 1

3 del av datamaskin som används för lagring av program och inmatade data: minneskapacitet; kärnminne; primärminne; skivminne
HIST.: sedan 1951; se minne 1

4 (i vissa uttr.) samtycke: med hans goda ~
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; se minne 1



Vad är minnet?
De gamla grekerna tyckte att minnet var som en lagerlokal.

Platon och Aristoteles talade om att minnet skulle vara som en fågelbur. Fågeln som flyger in i buren skulle motsvara informationen som togs in. Fågeln i buren skulle vara det man redan kunde och till sist skulle informationen man höll på att glömma illustrerades av fågeln som flög ut ur buren. Senare kom det fler liknelser, psykoanalytikern Sigmund Freud menade att minnet kunde liknas vid rum i hus. Forskaren Donald Broadbent, som betraktas som en av pionjärerna inom kognitiv psykologi, väckte förslag om att man skulle tänka minnet som ett bibliotek.


Minnet är det som gör att vi blir personliga individer. Det bidrar till vår identitet och ger oss våra drömma, vår tidsuppfattning och våra personliga minnen.


 Var är minnet lokaliserat? 
Rent biologiskt vet man mycket lite om vart i hjärnan minnet ligger, men man tror sig kunna lokalisera vissa minnesfunktioner. Man har kommit fram till att trots att minnet är utspritt över hela hjärnan finns det mesta lagrat i hjärnbarken.


Människans kropp kan minnas saker utan hjälp av vårt medvetande. Enskilda celler kan minnas hur den reagerat i tidigare situationer. Vi kan till exempel bli röda på samma ställe när vi blir generade.
Från Passagen (svenskan åtgärdad).



Både Viola och Jenny har på sistone talat och funderat kring minnen. Jag gör det ofta (som ingen stammis kan ha missat), eftersom jag alltid förundras över vad som får oss att minnas. Många gånger är det uppenbart vad som får mig att minnas en episod eller människa — men ibland ramlar ju bara ett minne över en utan att det går att sätta fingret på orsaken, och det kan vara situationer eller människor som man inte ägnat en tanke på åratal.
Dagligen kilar mina tankar iväg på de mest märkliga irrfärder, som när jag läser bloggar och kommentarer —  associationer som kan vara så långsökta att jag knappt kan göra klart för mig själv hur jag hamnar där jag hamnar.


Jag läser hos Karin om färgglada förskolor, och visst håller jag med om att det måste vara stimulerande för barn att vistas i sådana miljöer. Men så dyker ett gammalt minne upp. Tre kvinnor i ett slumområde med hög kriminalitet beslöt sig för att göra något för barnen i området. Små barn lämnades ofta vind för våg på gatorna, hade de tur kom en mamma eller ett äldre syskon hem i nyktert tillstånd efter en lång arbetsdag och gav dem något att äta och såg till att de kom i säng. Men alla hade det inte så bra, och det var det som fick dessa kvinnor att gå runt till kyrkorna i staden för att be om hjälp att skaffa en lokal och leksaker. Den minsta och fattigaste kyrkan ställde upp med ett kyffe i källaren, som de fick disponera på vardagar. Församlingsmedlemmar gjorde punktinsatser och några som var affärsidkare skänkte frukt till mellanmål. Rummet var mörkt, trist och smockfullt med ungar — men jag har aldrig sett gladare barn. Aldrig har jag hört barn sjunga så fantastiskt, och aldrig har jag sett barn ta’ hand om varandra som dessa barnen gjorde — inte ens i tjusiga lokaler med pedagogiska leksaker. Och allt berodde på tre engagerade kvinnor som med sin blotta närvaro lyste upp det mörka rummet, tre kvinnor som gav trygghet till barn som ofta saknade en fast punkt i tillvaron.
Ytan på människans hjärna sedd från vänster. Siffrorna motsvarar områden av hjärnbarken ursprungligen indelade och numrerade 1–52 av Korbinian Brodmann i början av 1900-talet, baserat på cellanatomiska egenskaper. Flera brodmannområden visade sig senare kontrollera specifika hjärnfunktioner.
Bild och text från Nationalencyklopedin



hjä`rna subst. ~n hjärnor 
ORDLED: hjärn-an
organ i övre delen av huvudskålen, som utgör den mest utvecklade delen av centrala nervsystemet och därmed kan anses styra tankar, känslor och högre kroppsliga funktioner; särsk. med tonvikt på den problemlösande och kunskapslagrande funktionen: hjärncell; hjärnkirurg; hjärnlob; hjärnsubstans; hönshjärna; stora och lilla ~n; hans ~ arbetade för högtryck med problemet; hon har en skarp ~; att så mycket kan rymmas i den ~n; av alla varelser har människan störst ~ i förhållande till kroppsvikten
BET.NYANSER: a) om person med viss (god) intelligens e.d.: vildhjärna; företagets bästa hjärnor b) om konstgjord problemlösande anordning (åld.): elektronhjärna
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. hiärne; gemens. germ. ord, besl. med bl.a. lat. cerebrum '(stor)hjärna' och grek. kranion 'skalle'; jfr kranium


7 kommentarer:

  1. Mycket tänkvärt om minnet och hjärnan i detta inlägg.
    Precis så är det, som du beskriver det om daghemmet i källarlokalen. Glädjen, inspirationen och engagemanget som gavs barnen i källarlokalen, står över allt annat rent materiellt. Den kombinationen ger själen alla regnbågens färger.

    Karin som känner av Emils svansar...en ny storm lär vara på intågande

    SvaraRadera
  2. Idag lär man helst stanna inomhus och inte utsätta sig för Emil...
    Han viner och vrålar om knutarna.

    Mitt minne är en byrå! Det ska litet till att dra ut lådorna om jag själv vill men ofta far en låda ut samtidigt som man drar i en annan. Ibland är en viss låda jäkligt trög, konstigt nog är det ofta samma låda som alltid hakar upp sig. Lådan med namn är ALLTID trög och har varit så i hela mitt liv, tyvärr.
    Ditt nylonstrumpeinlägg ryckte ut en hel massa lådor, oj, oj!Plötsligt står jag i butiken där man lämnade in till uppmaskning, jag ryser av lycka över det första paret jag fick överta från mor, jag känner hur jag snor runt för att kolla att sömmarna är raka, jag kan t o m känna strumpan i händerna!

    SvaraRadera
  3. Karin,
    Det är trevligt om man har vackra saker omkring sig, och trivs med det yttre - men det är inte det väsentliga!
    Plötsligt ramlar många fler liknande minnen över mig.

    Olgakatt,
    Min byrå har synnerligen lättöppnade lådor. De far ut av sig själv, många på en gång, så jag nästan far omkull.
    Jag tror inte att jag har en särskild namnlåda - namnen är nedpulade huller om buller i samma låda som de mest märkliga minnen. Grabbar jag tag i en sak, följer massor med annat med; namn, dofter ja, allt det förgångna hänger ihop.

    Som jag skrev till Ingrid, har jag aldrig l'ämnat bort strumpor för uppmaskning - men det hindrar inte att jag har nävvis med strumpminnen.

    Margaretha
    som nog slipper Emil,
    men ändå tänker hålla
    sig inne

    SvaraRadera
  4. Du har mycket bättre minne än mig, jag minns nästan ingenting från när jag var liten. Men det är väldigt intressant med hur det fungerar och varför man minns saker.
    Man kan ju se i olika klasser, med likadana klassrum att det är väldigt olika stämning beroende på vilka lärare som jobbar där.

    SvaraRadera
  5. Håller med dig om att minnen och associationer poppar upp lite hur som helst när man läser bloggar. det är ju det som är så kul!

    För att minnas namn måste jag verkligen tänka på detta när jag blir presenterad och försöka hänga upp det på någonting. Det går inte in av sig själv.

    När jag var lärare fick jag ta hem skolkatalogen och plugga in namnen på skolbarnen och samtidigt titta på fotografierna av dom. (Måste komma ihåg att skriva "dom" jämt...) Jag tycker herrarnas namn är lite lättare att komma ihåg än damernas, undrar varför ;-)!

    SvaraRadera
  6. Sånt undrar jag också om, varför en del minnen poppar upp som de gör. Det är en intressant fråga. Vad du skriver är också intressant, men det behöver jag väl inte tala om?
    Jag minns ofta en massa saker just när jag ska somna, och så har jag glömt det när jag vaknar! Om det inte är ett så intressant minne att jag blir helvaken och inte kan somna sen!

    SvaraRadera
  7. Pia,
    Det är nog mycket som spelar in när det gäller vad man minns eller inte minns av sin barndom.
    Jag vet att jag har ett osedvanligt gott minne, men varför vissa saker kommer för en kan jag inte alltid förstå.
    Visst betyder människorna mer är miljön man vistas i. Har man tur är både miljön och människorna bra!

    Ingrid,
    Den amerikanska metoden att upprepa namnet när man blir presenterad för någon är rätt effektiv. Om nå'n presenterar dig för Bill, så hjälper det att säga "hej Bill, trevligt att träffa dig". På samma sätt som de ofta säger namnet när man träffas, om det så bara är att man möts på gatan "hej Ingrid", istället för bara hej.

    Det värsta (bästa) med minnen, är att det ena leder till det andra - det ta'r aldrig slut...

    Ja du, Malena,
    det verkar som vi alla undrar över varifrån de där oväntade minnena kommer ifrån.
    När du säger det så kommer jag på att jag också kommer ihåg saker, just där i gränslandet mellan sömn och vakenhet - då är jag ofta så avslappnad så jag anta'r att nästan vad som helst kan trilla fram ur det undermedvetna.

    Det är intressant, det du skriver om intressant. Naturligtvis skriver ingen bloggare om något hon tycker är helt ointressant. Se'n uppstår frågan om läsaren behöver tala varje gång att det är intressant. Gör man det bara ibland, kan ju bloggaren tro att alla andra inlägg har varit ointressanta - men gör man det varje gång blir det lite tjatigt. Naturligtvis vill vi alla ibland peka på vad vi tycker är av intresse, men det där svepande allmäna är jag mer tveksam till.
    Kanske ska du i stället säga när du inte är road! Mitt råd är: låt bli!

    Margaretha

    SvaraRadera