3 januari 1793 – 11 november 1880
målning av Joseph Kyle
Född i en kväkarfamilj, där man ansåg att alla människor
var jämbördiga, chockades hon redan i tonåren av hur förfärligt slavar behandlades. När hon se’n började i en internatskola som drevs av kväkare, blev hon en ivrig anhängare av Elias Hicks som verkade för slaveriets avskaffande.
Efter avslutat skolgång fick hon plats som lärare på skolan, där hon snart fick reda på, och upprördes över, att de manliga lärarna hade tre gånger så hög lön som de kvinnliga.
Hon gifte sig 1812 (somliga källor säger 1811) med en av sina kollegor på skolan James Mott.
Eftersom familjen betraktade slaveriet som något avskyvärt och ont, bojkottade man bomull, rörsocker och alla slags varor som var produkter av slaveriet.
Det var också i början av äktenskapet som Lucretia började tala på kväkarmöten, och 1821 blev hon formellt antagen som predikant — en osedvanligt god talare och framgångsrik predikant. Hon tycks aldrig ha skrivit sina tal, utan talade ledigt utan manuskript.
Hon blev också en eftersökt talare i anti-slaveri-rörelsen, och 1833 grundade hon “Philadelphia Female Anti-Slavery Society”. I slutet på 30-talet hade hon även kommit att bli aktiv kvinnosaks-kvinna. Politiskt medvetna kvinnor skrämde många, även inom anti-slaverirörelsen, och Lucretia kallades både frivol och promiskuös eftersom hon talade i blandade församlingar. Och man slängde rutten frukt och grönsaker på familjens hus.
Ack ja, när någon tar i orättvisor blir det obekvämt! Inte har det ändrat särskilt mycket det heller det senaste århundrandet fastän vi talar om det på annat sätt idag än man gjorde när Lucretia levde.
SvaraRaderaKarin
Karin,
SvaraRaderaAtt vara sanningsägare, har varit svårt i alla tider. Men jag beundrar verkligen alla dessa framsynta kvinnor som vågade - och orkade - stå upp för det de trodde på.
Vi har en lång väg kvar till idealsamhället, men ett par centimeter närmare än på Lucretias tid är vi - väl?
Margaretha
Ja, nog har vi kommit bra mycket längre i det avseendet. Jag, som var ung på 50-talet fick lära mig av min mamma att jag skulle skaffa mig ett yrke "för att falla tillbaka på" om maken skulle dö eller lämna mig, eller om (fasans tanke) jag inte skulle "bli gift".
SvaraRaderaIntressant om slaveriet - jag skrev min C-uppsats i engelska om detta, men stötte inte på den här kvinnan i mina efterforskningar.
Eller kanske jag har glömt det - det har ju gått fem år sen jag skrev uppsatsen.
Ingrid,
SvaraRaderaJag har nog tur som har växt upp i en familj där det sedan lång tid varit självklart att även kvinnorna skulle kunna försörja sig - och att bli gift inte var det man eftertraktade.
Lätt att glömma namn när man pluggar in något på kort tid för att kunna redovisa sina kunskaper. Mott var ju en av de stora, tidigt i kampen.
Margaretha