Att lyssna

Listen to Me

Gemma Leys

lyss`na verb ~de ~t 
ORDLED: lyss-nar 
SUBST.: lyssnande, lyssning
• medvetet använda hörselsinnet för att uppfatta (och vanl. särskilja) ljud {→höra1}: de ~de efter signaler; doktorn ~de på hjärtat
BET.NYANSER: a) särsk. anstränga sig att uppfatta och förstå vad ngn säger {→höra2}: han ~de inte så noga på föredraget; hon talade om det för alla som ville ~; ~ och lär! b) utvidgat ta i beaktande: ~ på mitt råd
KONSTR.: ~ (till el. på ngn el. ngt)
HIST.: sedan ca 1600; bildat till pres. lyss

De flesta av oss, för att inte säga alla, har nog låtit tankarna strosa iväg på egen hand, istället för att lyssna till ett föredrag eller skollektion. 

Men är man på tu man hand tycker nog att det är rätt oartigt att inte lyssna till vad motparten säger. Jag lyssnade nyligen till två personer som träffades i ett väntrum, jag förstod att de kände varandra, och de kastade sig genast in i ett samtal om barn, barnbarn, krämpor och semesterresor. Det blev ett märkligt samtal, som egentligen inte kunde kallas samtal eftersom båda parterna uppenbarligen bara var intresserad av att föra fram sitt budskap. Höll någon av dem tyst, så syntes det hur försjunken denne var i sina egna tankar, förmodligen planerande nästa mening. Kanske var båda nöjda när de skildes åt, över att ha fått säga sitt.

En som inte var nöjd var min kompis Erik, efter att på sin arbetsplats ha redovisat en stor utredning han gjort. Han säger att människor blivit sämre på att lyssna på de senaste tio åren, och han borde veta eftersom han är en ofta anlitad talare — och en god sådan. Jag har hört honom flera gånger, och är alltid lika fascinerad av hans förmåga att fängsla auditoriet från första meningen.

Men nu sa’ han att i diskussionen efter redovisningen, ställde flera personer frågor som visade att de inte lyssnat. Vilket får mig att tänka på kommentarerna i bloggarna, som förvånansvärt ofta visar att man läst inlägget slarvigt innan man kommenterar.

lyss verb lyddes, pres. lyss 
• lyssna (litt.): ~ till den sträng som brast
KONSTR.: ~ (till el. på ngn el. ngt), ~ (efter ngt)
HIST.: sedan ca 1645; bildat till pres. sing. lyss 'lyssnar', av äldre sv. lydas, fornsv. lyþas 'lyssna'; jfr lyda



ly`da verb lydde el. löd, lytt, pres. lyder 
ORDLED: lyd-er 
SUBST.: lydande; lydelse (till 3), lydnad (till 1)


1 rätta sig efter ngn överordnad persons vilja {→efterfölja}: åtlyda; ~ överheten; ~ sina föräldrar; ~ order; han lydde blint
BET.NYANSER: a) försvagat handla i enlighet med, följa: lyd mitt råd!; ~ sitt samvetes röst b) överfört om sak, särsk. kroppsdel: benen lydde honom inte längre
KONSTR.: ~ (ngn el. ngt)
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. lyþa 'lyssna; lyda'; till ljud


2 vara underställd viss myndighet e.d.: regementet lyder direkt under försvarsstaben; landet lydde tidigare under England
BET.NYANS: utvidgat: hjärtat lyder under samma naturlagar som allt annat
KONSTR.: ~ under ngn el. ngt
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; se lyda 1


3 ha viss språklig utformning: hur lyder ordspråket?; ... som den officiella förklaringen lyder
BET.NYANS: (med prep. på) ha visst innehåll: räkningen lyder på 1000 kr.; rekordet lyder på 13,0
KONSTR.: ~ på ngt, 
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. lyþa 'ljuda; innehålla; betyda'; av lågty. luden med samma bet.; till ljud; nära besl. med lyda 1