söndag 22 november 2009

Hemsökta

Unexpected Guests
Virginia A. Roper

.
I dag hade vi pla-nerat att bevista en konsert som vår kammarmusikförening har ordnat. Men vi var för trötta och beslöt oss för att stanna hemma i spisel-vrån. Besviken över att missa konserten men lättad över att inte behöva ge mig ut i höstrusket gjorde jag en brasa och eftermiddagste.
Vi hade inte mer än satt oss tillrätta så ringer det på dörren. Utanför står X, en av mina väninnor med en av sina väninnor. De var på väg hem efter en kurs och "tänkte bara titta in". Kruxet är bara att min väninna har en tendens att bli sittande när hon kommer — vi har känt varandra i många år, och hon är en av de få människor som jag undviker därför att hon alltid lämnar mig totalt urlakad.
Nu hade jag inget val, gjorde i ordning fika och röjde bord och soffor så att gästerna hade någonstans att placera rumpor och tekoppar.
En presentation av X krävs innan jag går vidare. Hon har bitvis haft en rätt besvärlig livsresa, hon har många krämpor som hon gärna talar om och hon är perfektionist.
Så här sitter X och hennes väninna, som ser lite generad ut över att ha klampat in mitt i vår testund, och X håller låda:
då sa' JAG
JAG tycker
JAG ordnade


Vi fick veta
hur oumbärlig hon är på sin arbetsplats
hur populär hon är
hur sjuk hon är

Dammsugaren stod mitt på golvet, liksom vatten-kannor, sopborste och en till brädden fylld pappers-korg — jag började dammsuga i morse, men när krafterna svek så lämnade jag allt där jag var. Boktravarna är höga, en garnförsändelse ligger på en pall — det ser ut som det brukar. X tittar med avsmak på vårt inbodda vardagsrum och sätter sig med ryggen mot dammsugaren.
Jag försöker alltid i görligaste mån att undvika att diskutera krämpor, men jag är så ålderdomlig att jag tycker att det hör till god ton att fråga hur folk mår när man inte har träffats på ett tag. Nu behövde jag inte ens fråga, X satte igång så fort hon såg mitt dropp. Hon berättade om hur svårstucken hon är, och drog fyra (4) olika berättelser om när hon hade fått dropp.
När hon och kompisen gav sig av efter drygt tre timmar hade hon inte frågat hur vi mådde — hon hade överhuvudtaget inte frågat om något. I en bisats uttryckte hon sin glädje över att jag såg så pigg ut, men påpekade att jag är alldeles för mager.

Nu sitter vi här och lyssnar till Leonardo Leo och försöker återhämta oss.

Så där ja, nu har jag lättat på trycket.

13 kommentarer:

  1. Puh, vilken jobbig människa och eftermiddag! Förstår att du känner dig urlakad. Vissa människor äter upp en! Och inte går det att värja sig heller när de står på tröskeln. Hoppas du återhämtar dig snart.

    SvaraRadera
  2. Maggan,
    Ja, det var en pärs.
    Får jag bara göra ingenting ett tag så är jag redo att ta' emot de planerade - och efterlängtade - gästerna i veckan.
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. Energitjuvar är för gräsliga! Man lär sig en viss teknik för att hålla dom på armlängds avstånd men ibland tas man med överrumpling!
    Till slut återstår bara att vara tillräckligt oartig så att vederbörande själv inte vill att man ses mer. Men då blir en sån människa till sist väldigt ensam och så förbarmar man sig igen......

    SvaraRadera
  4. Energitjyvar är till för att undvikas!
    Nästa gång hon tittar in så säg att du har influensa eller något annat smittsamt. Det brukar ta skruv.
    mvh R

    SvaraRadera
  5. Oj, det låter som du behöver ta det lugnt ett tag!
    Sköt om dig.
    Love,
    Q
    Du är väl inte mager längre, eller?

    SvaraRadera
  6. Olgakatt,
    Jag är rätt bra på att snoppa av folk - men den här personen är så självupptagen att hon inte märker det.
    Ja, till sist förbarmar man sig - och varje gång undrar jag varför.

    Renée,
    Tack och lov är det långt mellan gångerna. Tyvärr vet hon att jag har ett imunförsvar som arbetar på övertid och flunsor inte biter på mig.

    Q,
    Ja, nu blir det intensiv-vila!
    Nej, jag är inte mager - jag var det för tio kilo se'n, men nu är jag tämligen normal. (Kul att vara normal på någon punkt!)

    Margaretha

    SvaraRadera
  7. Men käre tid, vilken söndag!
    Jag hoppas att du redan sover.
    Undrar om jag inte känner X?
    Fler gäster i veckan... ta inte ut dig!!!
    kram från
    Mette

    SvaraRadera
  8. Vojne :p

    Och vissa personer ska man akta sig för att fråga hur de mår...

    SvaraRadera
  9. Mette,
    Jo då, jag sov redan gott när din kommentar ramlade in. Och jag tänker fortsätta att sova några gånger under dagen. Fast jag borde dammsuga färdigt och baka... Kanske får jag be gästerna ta förning med sig!
    Jag tror att du har träffat X - du har i alla fall hört talas om henne.

    Christina,
    Ja, Ssom det kan gå!
    Fast om man inte vill svara på frågor, så kan det vara bra att fråga hur någon mår - så är det samtalet räddat - jag behöver bara sitta där och nicka och humma lite medlidande.
    Margaretha

    SvaraRadera
  10. Stön! Vad gör man? Husse har en bekant som aldrig kan sluta tala i telefon. Ibland så tar jag min mobil och ringer till Husses mobil så han kan säga att -Du, nu ringer det på den andra telefonen, så nu måste jag sluta!

    Men sådant låter sig ju inte göras när energitjuven står på ens tröskel. Och så är man snäll och låter dem komma in och efteråt är man alldeles starörd och resten av dagen går åt att hämta sig.

    Öppna inte dörren?

    SvaraRadera
  11. Mira,
    Ja, långpratare är ett annat problem - ringa på dörrklockan och säga att man har gäster är en annan variant.
    I det här fallet kude jag inte låta bli att öppna dörren - på väg till ytterdörren passerar man ett fönster där det syns att det brinner en brasa i öppna spisen.
    Margaretha

    SvaraRadera
  12. Oj, så jobbigt det låter! Hoppas du har hunnit vila upp dig nu. Och vilken skillnad mot den hälsosamma återträffen du berättade om nyligen. Den lät verkligen trevlig, och god. Jag gjorde den quichen i går, det blev minsann inget över att frysa!

    SvaraRadera
  13. Siv,
    Kul att du gillade quichen!
    Ja, det är verkligen skillnad på folk och folk. Trots att alla på återträffen har mer krämpor än X så var det ingen som frossade i sin egen olycka och sjukdom. Det finns ju så mycket annat roligt att tala om! Det mötet gav energi.
    Margaretha

    SvaraRadera