För många år se'n när familjen bilade till Schweiz en höst, upptäckte vi en buske med vackra frukter på en rastplats. Vi tog reda på att den heter benved — men i familjen kallas den bara rastplatsbuske — och vi skaffade en buske. Vid det här laget är den stor som ett litet träd, men några frukter har jag inte sett till — om det nu beror på klimatet, jorden eller bristande omvårdnad vet jag inte. Och i sanningens namn har jag glömt bort att titta efter frukt de senaste tio åren. Men så gick jag runt ägorna på väg till brevlådan häromdagen, och höjer blicken när jag kommer till benveden. Och där, en bra bit över mitt huvud, finns flera frukter. Inte på långa vägar så många som vi såg på buskarna i Tyskland, men ändock frukt! Den här bilden har jag tagit med kameran i mina uppsträckta armar — jag tänkte att jag skulle släpa ned något att kliva på för att få en bättre bild, men dit har jag inte kommit än.
Novellresan i december: Sammanfattning av Vinterlandet
2 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar