fredag 11 september 2009

En ruskig saga


För ett par dagar s'en hade Mira ett lärorikt inlägg, med vackra bilder, om trossar, rep och knopar.
I en kommentar nämnde jag sagan om prinsessan och draken, som man kan ta' till när man ska lära små scouter att slå en pålstek.
Mira kunde inte sagan, och jag funderade mig nästan sömnlös över hur jag skulle beskriva sagan på ett lättfattligt sätt. Vore jag inte så oföretagsam skulle jag för länge se'n fått datorn att bli god vän med skrivaren-skannern – och då skulle jag ha kunnat rita (och skanna) och berätta.
Så kom jag på att Ester Ringnér-Lundgren (pseudonym Merri Wik) skrivit om det i "Lotta går till sjöss":
'
Skotstek kunde både Giggi och jag tack vare Knatt och det fick vi beröm för. Men så var det något, som hette pålstek och det var tji att göra den.
Till slut sköt Frans uppmössan i pannan och sade resignerat:
– Jag får väl dra sagan då, men sjömansmässigt är det ju inte.
Sagan! Vi satt som frågetecken. Men förklaringen kom.
Frans höll en tamp rakt upp och ned framför sig. Lade sedan en bukt på mitten av tampen.
– Den här bukten – eller öglan – är havet, sa han. Tampen som går nedåt är draken och den som går uppåt är prinsessan, Nu, fortsatte han och tog tag i den nedhängande tampen, stiger draken upp ur havet...
Och han lät "draken" gå upp genom öglan...
– Nu tar draken prinsessan och drar ned henne i djupet.
Han lät "draken" smyga sig omkring "prinsessan" och drog ned den tampen i havet.
Det vill säga genom öglan.
Tack för hjälen Ester!
Ester var dotter till en sjökapten och smög gärna in kunskaper av det här slaget i sina böcker. Jag har skrivit om henne tidigare här och här.

Och när jag letar efter en bild på en pålstek ser jag att sagan finns hos Wikipedia:
När man lär ut pålstek gör man det ofta genom att berätta en saga om en drake som kommer upp ur en sjö och fångar prinsessan och drar ner henne i djupet. Den är också möjlig att slå med en hand vilket till exempel används när man slår den kring den egna kroppen som räddningslina.

4 kommentarer:

  1. Se där ja... Den sagan hade jag aldrig hört! Nu har jag knutit och knopat och inser att den vävknut jag har lärt mig är ett skotstek. Den används för att skarva två linor och funkar även om den ena är tjockare. Det stek jag annars användet mest är pålsteket som gör en ögla på ett enda rep. Det ÄR lärorikt att blogga!!! Tack!

    SvaraRadera
  2. Ja skotsteken sitter i ryggmärgen (märkligt ställe att ha en skotstek?) men jag behöver två händer för att slå den. Enhandsvarianten kan jag inte för mitt liv lära mig. Där jag jobbade i Lübeck knöt man ofta i varpen för att slippa skeda och solva. Smart när man nästan alltid använder samma solvning och samma sked. Har man ett par tusen silkestrådar spar det tid. Men att som Helga knyta knuten med bara en hand, och dessutom en hiskelig fart, kunde jag aldrig lära mig!
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. Jag måste nog prova den där knopen nu. Fast jag försår inte bilden rikigt. Finns det flera bilder på wikipedia? Som visar den färdigknuten också?

    SvaraRadera
  4. Anna,
    Nej, Wikipedia har bara den bilden jag visade. Men jag får 2200 träffar när jag googlar på pålstek - så du borde kunna hitta någon bild som du förstår bättre.
    Margaretha

    SvaraRadera