Sammanträffanden

Jag tror jag var 19 år den sommaren jag lärde känna Veronica. Jag hade besök av en väninna som blev sjuk, så vi tog henne till vår livmedikus. Där praktiserade den sommaren Veronica, som då var med. kand. Hon och jag hittade genast varandra, när sommaren var slut och hon återvände till studierna inledde vi en brevväxling. Den varade några år, se'n hände så mycket i bådas våra liv att vi förlorade kontakten.

Många år senare, när jag flyttat till en annan del av landet, var jag med och startade ett kooperativ för konsthantverkare. Naturligtvis skulle vi ha en invigningsfest när affären hade öppnat, och det föll på min lott att ringa runt till alla medlemmar och höra om de skulle komma på festen. Ett trevligt uppdrag, eftersom vi så där i början inte kände varandra och jag snabbt lärde mig vem som var vem.
Så ringer jag till en av smederna, där svarar en kvinna med hela sitt namn – ett namn jag mycket väl kände igen. Jag blev så paff att jag först inte visste vad jag skulle säga men sa' slutligen:
"Är du läkare?"
"Ja" sa' hon lite undrande.
"Har du jobbat hos M.L. i Djursholm" fortsatte jag förhöret.
"Ja".
"Då känner vi varandra".
Se'n talade vi i munnen på varandra i över en timme.
Nu är hon förutom min vän också min läkare.