Från fingerborg via nyckelknippa till smartphone

 Ett läsminne steg upp till ytan när jag gick in i kallgarderoben och såg att fönstret var täckt av frost.

I en barnbok minns jag att husets barn fick låna mammans fingerborg för att göra figurer i frosten på fönsterrutorna — tyvärr minns jag inte vilken boken var, kanske någon annan gör det‽

Nu äntligen provade jag det, och fann att det var riktigt roligt om än en aning begränsande med bara en storlek på cirklarna.

Vanligare var det nog i gårdagens barnböcker att fattiga barn satt ensamma hemma vid fönstret i stugan, och andades på rutan för att se om inte mor var i antågande.

Mammor i min generation brukade ge sina ungar nyckelknippan, när de ville hålla ungen sysselsatt — häromdagen såg jag en knatte, på kanske två år, gå från djupt olycklig till jublande glad när han fick rusa runt och vifta med sin mors smartphone. 

Vad sätter månne nästa generations föräldrar i händerna på sina telningar när de vill ha ett andrum?

Citatfunderingar

Ett av Thoreaus mer kända citat lyder: "Time is but the stream I go fishing in". Kanske har det blivit så känt därför att det är lättbegripligt — men jag har grubblat en del över fortsättningen. Därför kändes det bra när jag läste vad Gladys Taber säger om det, i sin bok "Stillmeadow Sampler":

"Time is but the stream I go fishing in", said Thoreau. "I drink at it; but while I drink, I see the sandy bottom and detect how shallow it is. Its thin current slides away, but eternity remains." I'm not sure I understand this, for I'm no philosopher, but it streches my mind. The days I live now in the beginning of spring are certainly transient, dusk falls before I have sufficiently enjoyed the dew on the grass in early morning. We busy ourselves with all the things that must, we think, be done at once. "But eternity remains" said Thoreau. Days on the calendar come and go, but God is timeless. Love and faith and hope know no season, they are themselves, I think eternity.

And in a sense, the miracle of spring is eternal also.

"Let us spend one dayas as deliberately as Nature," said Thoreau. Nature never hurries, season moves gentley into season, day into night. If we would have less tensions, less anxieties. We would find, I am sure, reserves of peace in ourselves.

And be renewed, as spring renewes the frozen earth.

Gladys Taber skrev den här boken 1950. Det är nog så att mänskligheten alltid har talat om hur stressig den tiden vi lever i är.  

Och citat i största allmänhet, tolkar nog de flesta av oss olika beroende på hur vår situation ser ut — och vilken erfarenhet vi har. För att inte tala om hur fel det blir när en mening tycks ur sitt sammanhang. Tyvärr är det väl näst intill ogörligt att alltid gå till källan, när man hittar ett intressant citat — men diskuterade det med andra kan man ju alltid göra.

Den äkta hälften

Darby and Joan

eller rent av den bättre hälften. Ja, vad kallar man egentligen sin lagvigda? Tanten, gumman, regeringen eller som en kille jag kände, han talade alltid om hon. Jag vet fortfarande inte vad hon heter.

Det här kom en väninna och jag att tala om, hennes man ligger på sjukhus och hon har lagt märke till att när hon ringer till maken (gubben, karln), så säger alltid personalen, när de räcker honom luren, att det är frugan som ringer. Vi fnissade lite åt det eftersom vi båda tycker att det låter som något män i vår barndom kallade sina fruar. Uppenbarligen finns det de som fortfarande använder ordet — men är det vanligt, är det bara vi som inte hört det på länge eller beror det kanske på var man bor, om man nyttjar det eller ej?

Ny teori i ny bok

För fem år sedan skrev jag om Amelia Earhart, när man funnit spår som man trodde härrörde från hennes störtade flygplan — nu har författaren W. C. Jameson lagt fram en ny teori om Amelias försvinnande. Tanken är att hon var utsänd av U.S.A. för att spionera på Japan och tillfångatogs av japanerna, internerades för att friges 1945. 

För att rädda president Roosevelts anseende (eller för att hon tyckte att det var genant att återvända hem efter åtta år som krigsfånge, eller kanske båda delarna), gavs hon en nya identitet och levde som Irene Craigmile Bolam till sin död 1982. Läs mer  hos Mail Online.

Boken finns hos Bokus.

Omodernt skämt

bilden från Skoklosters slott

  

eller snarare ogenomförbart — om man inte har ett linneskåp av den gamla typen, försett med såväl över- som underlakan. 

Det slog mig när jag läste en bok från mitten av förra seklet, att dagens barn som framlever sina liv i sängar med påslakan, kan ju inte bädda säck, om de ens vet vad det är. 

Varför det heter bädda säck, "short sheeting" och "lit en portefeuille", är väl inte så svårt att förstå — men för att förstå varför britterna kallar det "apple pie bed", fick jag bege mig ut på det allvetande nätet:

Apple-pie bed as a name for a childish prank is recorded from 1781; supposedly from the way of making apple turnovers, but some think it a folk etymology of French nappe pliée "folded sheet."

Och då fick jag även en fingervisning om hur länge man ägnat sig åt den sortens skämt — ingen annanstans har jag hittat den uppgiften.

Dessutom fick jag lära mig att det finns en sång som heter "Apple Pie Bed", av och med en snubbe som jag aldrig hört talas om tidigare, Lawrence Arabia (James Milne). Inte min melodi, men för den nyfikne finns den att lyssna till på nätet.

Tejp eller tape

 Pressure-sensitive adhesive, a key component of some adhesive tapes, was first developed in 1845 by Dr. Horace Day, a surgeon. In 1901, the German Oscar Troplowitz invented an adhesive patch called Leukoplast for the German company Beiersdorf AG.

 

Tejp har ju alltid funnits i mitt liv — men jag tror att den engelska stavningen hängde med en bit in på 50- talet — eller kanske rent av ännu längre, och enligt NE är tape fortfarande en korrekt stavning. 

tejp subst. ~en ~er el. tape ~n [tej´pen] ~r [tej`per]
ORDLED: tejp-en, tap-en
• självhäftande remsa med häftämne på båda sidorna el. (vanligare) endast på ena sidan: maskeringstejp; en rulle ~;genomskinlig ~
BET.NYANS: ibl. äv. om band till bandspelare e.d.
HIST.: sedan 1949; av eng. tape 'band; klisterremsa'

Mitt första tejpminne hänger ihop med den här bilden, de vuxna knåpade ihop dräkter och rekvisita till kvällens tablå, och när ett trollspö till en fe, skulle tillverkas, blev jag skickad till köket för att låna tejp. Där skrattade man åt mig när jag framförde min förfrågan — till min stora förvåning upptäckte jag att de uttalade ordet som tape. Så här efteråt har jag insett att det var större skillnad på stad och landsbygd då, och i Härjedalen uttalades ordet som det stavades.

 

Men i dag när alla människor tycks vara angelägna om att visa att de minsann talar engelska, skvätter jag till när somliga ord får ett svenskt uttal, även om det är vedertaget. Varför uttalar man jade ljudenligt — är det för att det funnits i svenskan så mycket längre än tejp, så att det uttalet hunnit sätta sig?

jade [jej´d el. ja`de]

subst. ~n [jej´den el. ja`den]
ORDLED: jad-en
• en (grå)grön, tämligen ogenomskinlig prydnadssten anv. till smycken m.m.: jadering; ett gammalt kinesiskt sigill av ~
HIST.: sedan 1788; av eng. jade med samma bet.; av spa. (piedra de la) ijada med samma bet., eg. '(sten mot) njurstenskolik'

 

Mangrove är ett annat ord, som inte ens har ett alternativt uttal på svenska — jag undrar varför.

mangrove [maŋgrå´ve]

subst. ~n ~r 
ORDLED: mangrov-en
• vegetation av låga, ständigt gröna träd med luftrötter i (sub)tropiska sumpområden
BET.NYANS: om enstaka träd el. buske
HIST.: sedan 1904; av eng. mangrove med samma bet.; till spa.mangle 'typ av mangrove' och eng. grove 'skogsdunge'

Antika formar

Någon bestämd gräns vid vilken ett föremål kan sägas bli antikt finns inte. Emellertid tillämpas vissa regler, av hävd eller av praktiska skäl. I Sverige har sålunda skråväsendets upphörande 1846 utgjort en skiljelinje, liksom tulltaxans 100-årsgräns, enligt vilken föremål äldre än 100 år är tullfria. Begreppen har dock i viss mån förlorat sin giltighet genom de specialauktioner som auktionsfirmorna numera anordnar och som även omfattar föremål från en stor del av 1900-talet. Inte heller inom antikhandeln upprätthålls längre några principer vad gäller sortimentets ålder.

säger NE

 Nä, fullt så gamla är det nog inte, småbrödsformarna som jag visste skulle finnas i en kökslåda. Så när jag behövde formar till min gå-borts-present till ett par gottegrisar, så var det bara att rota fram den lilla asken (4,5 x 4,5 x 3 cm). 

 När den köptes vet jag inte, men av utseendet att döma — och priset: 30 öre — så kan jag tänka mig att den är närmare 50 år.   

 Det märks att vi inte ägnat oss åt småbrödsbakeri så värst ofta i vår familj. Ett recept på muffins tillhandahålls — men vem 17 vill baka 50 muffins‽

 Lite väl stora tyckte jag nog att formarna var, så jag återvände till lådan och fiskade upp knäckformar — som var för små. Även den asken ståtar med ett recept, som jag gärna avstår från att prova. Prislapp har den också, vilken tillsammans med designen vittnar om att den inte är fullt så gammal som den andra asken — jag skulle tro att den bara är 25, kanske 30 år gammal. Så gott som ny!

Sommaren gör sig påmind

snart är kvällarna ljusa och myggen tillbaka!

Inspirationen

 rinner ofta till när jag tittar på gamla bilder. Som i morse när jag frös, och fick syn på den här bilden av Louisa May Alcott, bestämde jag mig för att sy mig en vadderad väst. Helt säker på att den på bilden är vadderad, är jag förstås inte, men det ser nästan så ut. Kanske är bildens väst sydd av sammet, vet inte riktigt vad jag skulle välja för tyg — siden?

En annan bild som följt mig i många år är den av Amantine-Lucile-Aurore Dupin (George Sand). Vet inte om man ska kalla plagget för schal eller cape — men vad det än är, så får man rum med mycket varma kläder under den. Vad sägs om ett tunt ylletyg — i kypert på tre skaft.

"Don't judge a book by its cover"

men det tycks vara vad många gör. För en tid sedan kom jag att lyssna till ett radioprogram där en grupp barn utsåg årets bästa barnbok. Det var verbala barn som hade kloka synpunkter på vad de läst. Men så säger en av dem, om en av böckerna, att den boken skulle han aldrig ha läst om den inte hade varit med bland de utvalda böckerna — för han gillade inte omslaget. 

 Det fick mig att tänka på barndomens biblioteksinbundna böcker, de flesta röda, men det fanns blå, och bruna (undrar om det inte fanns en och annan grön också). Ibland var omslagsbilden infogad framför försättsbladet, men oftast fick titeln avgöra om man ville läsa boken.  

Till min stora förvåning är det inte bara barn som resonerar så, tjejerna som arbetar på mitt bibliotek berättade att de kan tala sig blå i synen för en bra bok, men gillar inte låntagaren omslagsbilden så väljer de inte den boken.

Så synd, tänkte jag, om läsvärda böcker inte blir lästa bara för att man inte gillar omslaget — för det finns många dåliga omslag. Det är förstås min subjektiva åsikt, men vad man än tycker, så är det intressant att studera omslagsbilder. 

 Bland det värsta tycker jag är när gamla böcker kommer i nyutgåvor med moderna omslagsbilder. Som den här boken som först kom ut 1886. Går man bara efter bilden så tycker jag att den här, av Lennart Franzén från 1970, är rätt avskräckande.

 Precis som den här nyutgåvan av "An Old-Fashioned Girl" från 1991 inte gör innehållet rättvisa. Originalet gavs ut 1870. Vad jag frågar mig, är om den som valt en av dessa böcker efter omslaget, fortsätter att läsa sedan hon upptäckt att boken har över hundra år på nacken och inte handlar om den sortens kärlek som moderna ungdomsböcker berättar om. Falsk varubeteckning.
En annan synpunkt på omslagsbilden är att den kan avslöja för mycket om handlingen, det berättade en författare för mig som var mycket irriterad över omslaget till en av sina böcker, där hon inte haft något att säga till om.

 25-öres romanerna (liksom 50-öres och 1-kronas) är värda ett eget kapitel, så jag tänker inte fördjupa mig i ämnet, bara konstatera att det inte bara var strunt som gavs ut i billighetsupplagor — jag har både Strindberg och Lagerlöf, i sladdriga sönderlästa upplagor i mina hyllor. Och ibland hade de omslag av kända konstnärer, som här av Jenny Nyström.

Ett eget kapitel är också alla arbetade vackra omslag och inbindningar värda, men det får bli en annan dag. Här "Folkungaträdet" i vackert skinnband med en dedikation av författaren den 10 augusti 1906.

Från rödbetor till kupé

 Det är när jag står där vid diskbänken och skalar rödbetor, som jag börjar fundera över hur olika vi uttrycker den handlingen på svenska och engelska. I ett engelskt rödbetsrecept kan det stå "top and tail the beets", jag vet inte ens att jag sett en motsvarande uppmaning på svenska. Här nöjer vi oss nog med att skära av blasten och skala våra betor. Vi talar ju inte om att kupera rödbetornas svans, men tanken fick mig att övergå till ordet kupera — man kuperade svansar och öron på de stackars hundarna, så länge det var tillåtet, men även kortlekar, och så har vi ju ett landskap som kan vara kuperat. 

vilket arbete det måste ha varit att 

skriva ordböcker innan datorerna 

gjorde sitt intåg, får mig att 

tänka på Simon Wichesters bok 

"The Professor and the  Madman" 

och "The Meaning of Everything"

 b

I ett försök att bringa reda bland homonymerna konsulterade jag både NE och Hellquist, den senare uttryckte sig kortfattat:

kupera, se kupé. 

så det gjorde jag:

kupé, 1791, av fra. coupé, egentl.: 
avdelning, till couper, avskära (varav sv. kupera), vartill coup, hugg, slag, spratt, affär, kupp (varav sv. kupp); väl egentl.: avhugga huvudet (till lat. cuppa, bägare, i den avledda betyd, ’huvud’, se under kopp). Jfr kupong. 

Då var NE en gnutta utförligare, här får jag veta att vi inte ens använt dessa ord ett par hundra år:

kupe´ra verb ~de ~t 
ORDLED: kup-er-ar SUBST.: kuperande, kupering

1 kraftigt förkorta genom att skära av särsk. med avs. på öron el. svans på hund; numera förbjudet i Sverige: en boxer med ~d svans
BET.NYANS: ngn gång äv. med avs. på grenar på träd e.d.
KONSTR.: ~ ngt
HIST.: sedan 1824; av fra. couper 'skära av'; jfr kupé, kupp

2 lyfta av övre halvan av (kortlek) och lägga den underst, för att säkerställa en slumpmässig ordning: du blandar så ~r jag
KONSTR.: ~ (ngt)HIST.: sedan 1803; se kupera 1

kupe´rad adj. kuperat 
ORDLED: kup-er-ad
• som har många höjder och dalar om landskap {→backig,kullig 1}: ta sig fram i ~ terräng
HIST.: sedan 1849; till kupera

kupé subst. ~n ~er 
ORDLED: kup-én

1 mindre avdelning i järnvägsvagn avsedd för ett litet antal personer: kupédörr; kupéfönster; rökkupé; sovkupé
BET.NYANS: sittrum i (täckt) bilHIST.: sedan 1858; av fra. coupé 'liten, täckt vagn; kupé', tillcouper 'avhugga; avdela'; jfr kupera, kupong

2 liten sportig bilmodell som är hel- el. halvtäckt
BET.NYANS: liten hel- eller halvtäckt fyrhjulig vagn dragen av hästar mest histor.
HIST.: sedan 1922; se kupé 1

damkupé på Orientexpressen

d

Nog är det förunderligt hur ord hänger ihop, och det ena leder till det andra.

När det gäller krusbär så snoppar vi dem — vilken är den enda ätliga vara, som mig veterligt snoppas. Men om inte jag ger mig här, kommer jag säkerligen att bli avsnoppad, så jag ger mig och går för att riva mina rödbetor.

snoppa [snåp`a]

verb ~de ~t 
ORDLED: snopp-ar SUBST.: snoppande, snoppning
• (ibl. med partikeln av) skära av spetsen (på) {→snopp 2}: ~ cigarren innan man tänder den; ~ av en bit korv till hunden
BET.NYANS: utvidgat ta bort utskjutande, onyttig del av ngt:stearinljusen måste ~s; ~ krusbär
KONSTR.: ~ (av) ngt
HIST.: sedan 1649; sv. dial. snoppa 'skära av'; besl. med snöpa

Kattliga sanningar

Driving to the vet

I MUST crouch underneath this

Nice safe gas pedal.

x

If the vet took your

Temperature that way, I

Bet you'd complain, too.

x

Poinck! I spit out the 

Pill underneath the stove and

Watch you fish for it.

Ur boken jag talade om för några veckor sedan.

Att sia

har alltid varit populärt.

x

Och här sitter jag och funderar över varför man säger "att sia om framtiden" — vad annat kan man sia om?

Nåväl, vad man än säger, så har det nog alltid varit populärt att fundera på hur framtiden kommer att gestalta sig — ibland den närmaste framtiden, men ofta har det rört sig om en avlägsen framtid. Då tänker jag på alla böcker som skrivits om hur vår vardag kommer att se ut om hundra år — som William Morris "News from Nowhere", Harry Martinsons "Aniara", Karin Boyes "Kallocain"... Jag märker att det rinner till fler titlar änvad som är rimligt i ett inägg som inte ska handla om böcker, kanske blir det ett eget inlägg.

För det jag tänkte ägna mig åt idag är hur några konstnärer tänkte sig att världen skulle se ut år 2000. Bilder som trycktes och bifogades i cigarraskar, och som började säljas lagom till Världsutställningen i Paris 1900. Tyvärr framgår det inte vilka konstnärerna var, den enda konstnären som nämns vid namn är Jean-Marc Côté, men vem som målat vad, vet jag inte.

Döm själva hur träffsäkra profetiorna var.

 De här hönsen har det nog bättre än dagens burhöns, fast tösens klädsel skulle nog kunna vara mer ändamålsenlig — men inte mer pittoresk.

 När såg du senast skylar eller höstackar på fälten?

 Mobila hem är väl populärt.

 Flygande brandmän torde vara utomordentligt praktiskt när sköna damer ska räddas från brinnande hus.

 Här verkar musiken inte så värst levande.

 Vad ska man kalla det här — "fiskrace" på havets botten?

 Flygpost.

 Luftburen taxi, vore säkert bra i dagens storstäder.

 Och i så fall behövs säkert flygande trafikpoliser.

 Barberare hör väl till ett nästan utrotat släkte.

 Föredrar alla gånger min egen enklare metod att göra min toalett.

 Medger att jag inte riktigt förstår hur de här skräddarna arbetar, konfektion verkar inte ha funnits som ett alternativ.

 Den här bilden från skolans värld (med bara gossar), får mig att tänka på Elsa Beskows "Doktor Klokamundus Uppfinning" från 1919.

Att frun i huset själv skulle städa var tydligen inte att tänka på — inte ens med hjälp av denna maskin.