Pollyanna?

0
Det regnar, himlen är grå och träden gråter kring mitt hus,
0000000000000000000000000 Artur Lundkvist

Det är skönt att tända en brasa, brygga te och sätta sig i den blå fåtöljen med ett boktorn bredvid sig. Den uppslagna boken i knäet skyms helt av min spinnande älskling.

Ute luktar det så gott och ljuset är bra för fotografering – och jag behöver jag inte tänka på var jag står, jag väljer den bästa vinkeln och skuggar ändå inte växten.

Med risk för att bli lynchad får jag tillstå att jag föredrar det här vädret framför extrem värme som jag har svårt för.
Dessutom håller sig växterna längre när det inte är alltför varmt – vi får njuta längre av syrénerna än om det vore hett.

Låter jag värre än Pollyanna? Nu har jag förstås aldrig riktigt förstått vad det är för fel på Pollyannamentaliteten – så länge man inte kräver att alla i ens omgivning ska leka vara-glad-leken.
Eleanor Porter kunde sin sak – hon var ingen litterär författare, men visste precis vilka ingredienser som krävdes för att få till en populär berättelse. Jag läste böckerna ett antal gånger som barn, men var aldrig förtjust i de uppföljare som andra författare skrev.
Det finns flera av Eleanor Porters böcker på Gutenberg – några är förfärligt sentimentala medan några av böckerna som inte är avsedda för barn är roligare.

Her er Hermann!

På dagen hvor du modtager Hermann (dag 1) skal du fodre ham med:

1 kop mel
½ kop sukker
1 kop mælk

Hermann skal opbevares i en stor skål, let tildeækket i køleskabet og skal omrøres dagligt, da han gerne vil kravle op ad skålen.

Hermann skal fodres igen på dag 5 med samme mængde, som på dag 1. På 10. dag skal Hermann bages. Mål en kopfuld Hermann af til dig selv (til næste gang) samt en kopfuld til en veninde. Til resten av Hermann tilsætter du:

2 ægg
2 kopper mel
½ kop olie
1 bagepulver (ca. 4 tsk.)
½ tsk Kanel
1 kop sukker
1 kop hakkede nødder
1 kop hakket chokolade
1 revet æble

Røres sammen med let hånd til en ensartet dej og fyldes i en stor springform (28 cm), som er foret med bagepapir. Inden du bager kagen, hældes en blandning af:

½ kop smeltet smør
½ kop farin
½ tsk. Kanel

Bages ved 180°C i 45 – 60 minutter.

Hvis du selv skal starte en Hermann, skal du røre følgende sammen:

200 ml lunket vand
100 g mel
½ pakke gær
1 spsk. sukker

Dæk Hermann til og lad ham hvile lunt på køkkenbordet i 2 døgn. Derefter sættes han 24 timer i køleskab og nu kan du gå igang, som skrevet foroven.

0

Tack för receptet Anne-Mette!

Herman(n), en populär gubbe

Oj, så gott om hermän det finns! I går stötte jag ihop med Hermann hos Anne-Mette. Hon har ett recept på hur man startar en surgubbe på egen hand. Hennes recept är på tyska men hon hon har lovat att skicka receptet på danska för den som föredra'r det.
Men så kom jag på att så spridd som Herman – både med ett och två n – tycks vara, så måste det finnas mer om honom på nätet. Jo visst, 237,000 träffar fick jag på gubben! Här följer några länkar till de som kom upp först.

Upptäckte just att Herman har namnsdag den 12 juli – kanske ska vi ha ett namnsdagskalas i bloggosfären. Jag kommer att ha det i levande livet efter som mina vänner Renate och Hermann kommer på besök då.

Herman – vänskapskaka
Kardemumma Gumman
koka ihop
Allt för föräldrar
Kreationer och tankar
Vänskapskakan Herman?
Fia funderar & filurar

Shortbread

0
Shortbread med mandel
0
4 dl mjöl
1 dl majsmjöl
1 hg mald mandel – jag rostar mandeln innan jag mal den
2 hg smör
eventuellt 2 msk muskovadosocker
0
Blanda alla ingredienser och pressa ut i en 20 x 30 cm stor form, grädda i 170°C i 25 – 30 minuter.
I traditionellt shortbread har man inte mandel, men jag brukar stoppa i olika nötter, kokos eller vad jag nu råkar ha hemma.

Läst i det lokala annonsbladet

Nu har vi matkorv utan

tillsatser från familjen Olsson.

Lika aptitretande som Elias Wesséns definition:

korv av okänt ursprung

Hummel mummel och blommiga minnen

Eftersom min dator inte låter mig komma åt mina egna
humlebilder har jag lånat denna från www.bumblebee.org.
En mycket intressant sida!

0

Står under caraganan och lyssnar till humlorna som tycks ha stämt träff där. Caraganan som har blivit ett litet träd på de drygt 20 åren det stått vid källarkullen mellan azalean och syrenen. Den blev över när vi planterade en häck och har fått utvecklas fritt utan att trängas.
Vandrar runt i den nymornade trädgården och tänker på hur en trädgård man haft i många år blir som ett slags minnesalbum. Snart sagt varenda buske och planta är förknippad med vänner eller händelser.

0

0

Den vita rosenbusken fick vi från goda vänners trädgård, den blommar i mitten av juni – när min väninna Katarina levde hörde nyutslagna vita rosor till födelsdagsbuketten den 11 juni.

0

0

Eftersom det var min far som skötte trädgården så påminner naturligtvis alla växter på ett eller annant sätt om honom – jag minns för det mesta när han kom hem med en ny planta eller hur han sådde och drog upp växter som nu är stora. Några av våra pioner kommer från vänners trädgårdar men trädpionen är en köpeväxt.

Krypginsten kämpar tappert mot ogräset som inte fanns där på fars tid.

0

Det fanns inga rödfibblor i trädgården när vi flyttade hit, men vi kom att tala växter med några män som jobbade på banan (järnvägen som då gränsade till trädgården). En av dem berättade att det fanns rödfibbla på en annan sträcka av banan, och några dagar senare stod det några plantor på trappen. Mannen har vi inte sett till se'n dess, men rödfibblorna frodas.



Rosentryn var en morsdagspresent för länge se'n och fatet en gåva från en keramiker.
0

0
Magnolian håller på att slå ut, den kom med hem från ett besök i någons trädgård - en trädgård som ligger i en betydligt varmare växtzoon. Men den har klarat sig fint, den växer rakt under mitt sovrumsfönster och är nästan uppe vid mitt fönster nu. När jag tittar ut i juninatten är den alldelses vitprickig.

På tal om att dyka och simma

Ett inlägg helt utan mål och mening eller rim och reson.

0
Tänkte just på hur mycket mode det är i språk – jag har inte hört någon säga på tal om att dyka och simma på åratal. Ibland när modern och jag läser eller talar så kan vi avbryta oss och undra om dagens barn skulle förstå vad vi läser eller säger. Förmodligen lika lite som hon och jag förstår dem! Eller vill förstå dem – vilket inte riktigt är samma sak. Har tänkt en del på hur alla generationer har förfasat sig över lättnader och nya uttryck i språket. Jag tror faktiskt inte att det enbart är ett reaktionärt gnäll – man har ett sammanhang bakåt klasrt för sig och vet varför det heter eller stavas som det gör då kan det vara svårt att acceptera det nya. Moderns mostrar var i början av förra seklet upprörda över att man tog bort d i blödt. För dem lät lät strofen "Söner av ett folk som blött." som om de hade kissat på sig, blött ned sig! Det finns ord jag aldrig skulle använda, även om jag försöker att inte vrida mig när jag hör och ser en bäbis eller en muffins. Nu ska jag hejda mig innan jag kommer in på själv, övermaga, bekväm och... Tyst min mun så får du välling!

0

Idag gjorde jag en spenatquiche – trodde jag. Den såg lite ljusare ut än vanligt och när jag skar upp den insåg jag att spenaten fortfarande stod i mikrovågs-ugnen. Men det var gott med spenat till quichen! Jag får väl skylla på att min simultankapacitet inte är vad den varit. Samtidigt som jag gjorde quichen provade jag ett nytt brownie recept. Det blev bra, så nu kan du komma när som helst Iréne! Fast de är inte lika goda som de gamla hybriderna. Dessutom lagade jag samtidigt två andra maträtter som ska frysas och följa med ut i skärgården så småningom.

0

Jag njuter av dagens sommarväder – jag som har svårt för värme tycker att det är perfekt i dag. Så skönt det är att kunna kliva ut i bara särken på morgonen – att kunna gå till brevlådan utan klä sig som för en polarexpedition.

0

Det är inte bara kläder och språk som är mode-känsliga – mat är det i allra högsta grad. Stod vid tehyllan på Ica häromdagen och konstaterade ånyo att det inte finns något att välja på om man vill ha svart te i lös vikt. För bortåt 30 år se'n, eller rent av 35 år se'n, när de parfymerade teerna gjorde entré så prövade jag dem alla – och blev betraktad som en kuf som drack sån't. Nu har jag återvänt till teer som smakar te och blir betraktad som en kuf eftersom jag inte vill ha blommiga teer.
Och det gäller ju inte bara te – utan all mat.

Woman placing her wash

Camille Pissarro

0

Tvätten är torr för länge se'n, jag sitter och tittar på den och inser hur lite intresserad jag är av kläder. Inte nog med att kläderna jag hasar runt i är tio nummer för stora de har inte heller de färger jag egentligen tycker mest om. Man skulle kunna tro att jag är med i frälsis när man ser min tvätt – inte modellerna som är mer åt hiphop, men färgerna.

Sommarlov

0
Midsommar

Morgonsolen lustigt skiner
genom fladdrande gardiner
i min lilla kammar' in.
Ögonlocken börjar rycka,
och en känsla utav lycka
fyller helt mitt unga sinn'.

Den där versen hade vi fått lära oss utantill strax innan vi slutade skolan i våras, och jag tänkte, när jag vaknade i dag på midsommaraftonen, att bättre än nu kunde versen inte passa.
Det stod en björk alldeles utanför vårt fönster, och solen sken in rätt mellan dess grenar. Några fåglar kvittrade utan-för, en svag, ljum vind kom gardinen att fläkta, och långt borta gol en gök....
Det stod buketter av blåklint och prästkragar i varje rum, det enda som fattades var att löva verandan, och det skulle vi göra nu på morgonen.
På eftermiddagen skulle det bli fest i Björkeboda hage med dans kring midsommar-stången och servering av kaffe och saft vid långbord. Jag skulle ha min examens-klänning, som jag tyckte så mycket om, och jag hade tre kronor i min sparbössa.
_ _ _

Midsommarbuketten

När Ulla och jag såsmåningom drog oss hem till oss fick jag en idé.
– Du, Ulla, sa jag, sent i kväll ska Annika och Berit plocka var sin midsom-marbukett med nio blommor, du vet, en sån där som man lägger under kudden när man ska sova.
– För att i drömmen få se vem man ska bli gift med? sa Ulla.
– Ja! Kunde inte vi två för rent skojs skull också plocka var sin bukett?
Jo då, det tyckte Ulla visst att vi kunde göra, så vi tog en extra sväng upp i vår lilla hage bakom berget för att leta efter nio blomster.
Det såg ut att bli lätt. Alldeles intill stigen blommade blåklocka, midsommar-blomster och vitmåra. Mitt i hagen stod en nyponbuske alldeles översållad av små skära rosor, och i närheten av den fann vi ängsnejlika och smörblomma.
– Sex olika blommor, sa Ulla. Nu fattas det bara tre.
– Dem hittar vi säkert uppe på berget, sa jag. Åtminstone finns det styvmors-viol.
Vi klättrade uppför berget, och där på toppen i en skreva fann vi både styvmors-viol och mandelblomma.
– Bara en till behöver vi nu, sa Ulla.
– Den hittar vi nere i trädgården, sa jag.
men vi hade inte bråttom att gå ner. Häruppifrån berget kunde man se en bra bit av viken. Solen höll på att gå ner, vattnet skiftade i rött och guld, och himlen var violblå. Barken på den en-samma tallen bredvid oss glänste kopparröd, där en solstrimma lyste på den, och björkarna var så gröna...
jag suckade – det kunde inte hjälpas.
– Så här borde det alltid vara, sa jag.
Ur "Tussi och trollkarlen", 1958, av Ester Ringnér-Lundgren.

Förutom att Ester hade barn, var hon småskolelärare och visste hur ungar beter sig. Tussiböckerna berättar om vardagen – 50-talets vardag – ungarna leker, blir osams och sams igen, ordnar basarer de lever kort sagt den sortens bekymmersfria liv som jag gjorde i den åldern. Kanske var det därför jag tyckte så mycket om dessa böcker.
Tussi och hennes syskon håller inte alltid sams. Ester sa' att hon skrev dem under den perioden när hon för rättvisans skull var tvungen att mäta med linjal när hon serverad saft. Millimeterrättvisa! Fast när jag räknar efter borde hennes barn ha varit förbi den tiden när böckerna kom till – men minnet levde säkert kvar.
Hon älskade den svenska sommaren och det finns gott om lyriska, ibland en aning vemodiga beskrivningar av den i hennes böcker.
Ester skrev många böcker, mest känd är hon för böckerna om Lotta, vilka hon skrev under pseudonymen Merri Vik. Jag har skrivit om henne tidigare.

Möte med slända

En blå flickslända, tror jag efter att ha konsulterat familjens entomologiska litteratur.
Efter att ha ägnat en stund åt att klippa en liten bit av min del av fosterlandet blev jag så trött att jag istället okulärbesiktigade den.

Mitt alpgullregn som jag sådde 1980 kommer till min stora glädje att blomma. Det blommade rikligt som ung buske men slutade sedan plötsligt att blomma – kanske på grund av kalkbrist – men så bestämde den sig för ett par år se'n att nu var det dags att glädja sina ägare igen.

I realize that patriotism is not enough. I must

have no hatred or bitterness toward anyone.

0000000000000000000000000 Edith Cavell

Sommarlov

Så här ser vägen från bryggan till handels-

boden (som inte längre finns) ut i dag.

0

Klockan var gott och väl två, när vi siktade bryggan i Vättershaga. Det var den snyggaste biten vi ditills hade sett i skärgården, tyckte vi alla. Ängar och sädesfält bredde ut sig iett lysande rutmönster på kullarna till vänster, där bryggan låg, och mitt över viken reste sig en skogsklädd halvö. Längst in i viken speglade sig den sista roslags-skutan i vattnet. Det var en hög tre-mastad båt, som fortfarande såg ut att vara i stånd att för fulla segel styra ut över viken. Vi landade vid sidan av bryggan och klev ur och sträckte på benen.
_ _ _

Handelsboden låg en bra bit upp i land, fick vi veta av grabben på bryggan. Vi tågade i väg uppför den branta backen mellan sädesfält, som man höll på att skära. En slåttermaskin surrade hem-trevligt lantligt och solen gassade. Från backens krön såg vi handelsboden rätt långt bort, och vägen dit gick i en vid båge. Det var betydligt genare att gå dit över ett fält, som tydligen var betesmark. Vi hoppade över diket och kröp under taggtrådsstängslet.
_ _ _

Handelsboden var kul. Där fanns allt från gummistövlar, vispar, baddräkter, choklad, bröd, tidningar och specerier till glass.

Ur "Salta prickar" av Carl A. Andersson.

Det här är sommar i kubik för mig, eftersom det är i Vättershaga vi parkerar bilen när vi ska till vår ö. Jag minns faktiskt handelsboden även om jag var rätt liten när den slog igen. När maten tröt brukade vi fara över till fastlandet i vår minimala eka med aktersnurran som var en ombygd cyklemaster på 0,75 hästkrafter.
Och roslagsskutan minns jag också även om den inte såg ut att vara i stånd att lämna sin vik.

Den här boken som är tryckt 1958 kallas ungdoms-deckare i baksidetexten. Det är den klassiska som-marlovskildringen där några syskon fångar bovar på lovet. De far med familjens båt, "en fernissad båt av furu med eksarg och en fyra hästars Penta i aktern", från Östra Ryd och norrut förbi Ljusterö, Växlets fyrar och Yxlan för att slutligen landa i Furusund. Om författaren vet jag inte mer än att han var chef på Systembolaget och att han skrev barnböcker.

Tidigare inlägg om sommarlov i barnbokslitteraturen hittar du här:

Wanda och Greta

Farmorsresan

Igge 12 år

Barnen som aldrig hade tråkigt

Molokna syréner och himmelska dofter

I morse blåste det så att det var det näst intill omöjligt att fotografera annat än hus och välväxta träd om man ville ha skärpa i bilderna – och det vill jag för det mesta. Men nu när vinden lagt sig och regnet upphört tog jag en kvällstur i trädgården.


Trädpionens första blomma håller på att slå ut, och eftersom det är fullt med knoppar i olika stadier av utveckling så hoppas jag på en lång period med blommor på den.

Den bubbelgumskära azalean är även den översållad med blommor – kanske inte mina favoriter men spektakulärt tillsammans med caraganan.

Kanske blir det en midsommarkrans av olvon – om de inte redan har blommat över tills dess.

Älvornas handfat?

Så är det juni

0
Det är ingen hejd på växtkraften nu – lite regn och kyla tycks inte påverka naturens gång, nu när växtligheten bestämt sig för att glädja oss. Tovsipporna som är så vackra i alla stadier ska förhoppningsvis överleva nu när jag rensat bort tonvis med gräs kring fötterna på dem.

0
Vallörten har precis börjat visa sina ljuvblå blommor.

0

Även om det varit lite trist väder i dag så var ju pingsten dessto grannare - då satt vi hela familjen på trappen och njöt.

I brevlådan brukar det finnas gäster – jag försöker att tömma ut dem så att vi ska slippa få in dem i huset.

0

Så har jag äntligen börjat lägga ut en granskning av ett par översättningar av Anne på Grönkulla på grannbloggen. Jag lovade några vänner för mer än ett år se'n att göra det – men det har bra inte blivit av förr. Det är en lång text, och förmodligen bara intressant för dem som är lika besatta av ord som jag.

Nu kommer Juni till min fönsterruta.
Hon vandrar över äng av ärenpris.
Och hennes gröna sidenfållar smeka
var ört i mullen, varje strå och ris.
00000000000000000000 Viola Renwall