Sommarlov

0
Det var en stekande het sommardag. Barnen gick barfota i gräset för att svalka fötterna. På den tiden var det inte så vanligt att barn och vuxna gick halvnakna och solade sig. Det fick man bara göra när man badade. Lisbeth hade ingenting under klänningen men svettades ändå. Fru Bedinger satt ute på sol-verandan som byggdes ut varje sommar åt trädgården till. Hon sydde på en sommar-klänning åt Tusse, som ideligen ville upp och kela i hennes knä. Rektor Bedinger kom ut med sin pipa i munnen. Han hade tagit av sig väst och kavaj och såg sommarsval ut.
- Vet du, Signe, sa han till sin fru, jag tror vi plockar ner hela familjen i en båt och ror över till Haapakyllen-saari och badar.
- Ja, det passar utmärkt! Så tar vi saft och kakor med och slår oss lösa hela eftermiddagen.
Nu blev det brått och roligt.
Ni vet villkoret, sa pappa. Det är, att ni sitter prick-stilla i båten.
- Vi ska inte ens andas, försäkrade Göran.
Tornedalsbåten har skarp köl, höga kanter och är uppsvängd i båda ändarna. Den är lätthanterlig och inte farlig för den som är van att driva den genom forsar och strida vatten. Men för en livlig barnskara är den en riskabel farkost.
Efter en liten stunds båtfärd steg de iland på holmen, och där mötte dem på långt håll en praktfull syn. Hela holmen var översållad med guldgula, granna daldockor, som häruppe kallades ängsbollar. Barnen ville plocka och plocka, men mamma sa, att de måste vänta med det till hemfärden, för annars skulle blommorna hinna vissna.
Badstället var en liten strandremsa, där vattnet var långgrunt och bottnen fin. Pappa steg genast i med frejdigt mod. Han hade röd- och vitrandiga badbyxor, som barnen tyckte var hemskt fina. Han simmade och frustade och sprutade som en valross.
Vattnet i Torneälven hinner aldrig bli riktigt varmt under sommaren eftersom det kommer från fjällsjöar, och barnen tjöt av förtjusning och skräck, när de doppade sig. Att deras mamma också kunde simma, var barnen särskilt stolta över. Och så skulle de hållas under hakan och under magen för att själva lära sig konsten.
Sedan blev det hallonsaft i gröngräset, och så plockade man ängsbollar. Det var gott om dem på strandängarna nedanför skolan också, men inte var de stora och granna som här på holmen. Båten var på hemväg liksomfylld med en guldskatt, och i alla vaser på skolan prunkade det sedan gult.
Ur "Roligt året om" av Birgitta de Vylder-Bellander.

0
När barnen Bedinger kom ut på trappan på midsommaraftons morgon slog en doft av björk emot dem. Tidigt innan de hunnit vakna, hade lantbrukseleverna hämtat löv från skogen och också satt fast björkar vid alla trappor runt gården. Det var som en liten skog omkring dem. Nu krattade man gårdsplanen - det skrapade taktfast mot gruset och blev så fina ränder, att man gick försiktigt för att inte förstöra mönstret, som räfsan gjort.
Så skulle alla gårdens barn ut och plocka ängsblommor till midsommarstången, och sedan höll man till på den runda gräsmattan. Hanna och Lisbeth band blomsterkransarna och de andra "matade" dem med små buketter. Men stångens girland virades av tantAnnika och tant Elsa, för den var inte lätt att binda för ovana händer. Under stort jubel restes midsommarstången, och barnen måste genast ta i ring omkring den och göra en liten sväng kring gården.

Nästa dag körde två lövade skrindor fram på gården, och man packade in sig tillsammans med matkorgar och sångböcker. Vägarna vimlade av kärror och skrindor och man såg till och med en och annan som cyklade. Folk vinkade och ropade till varandra och snart var det ett långt tåg av små och stora fordon, som fullastade av glada människor var på väg till midsommarfest.
Nu stack Luppios skarpa och ovanliga silhuett fram. Det hade tvärhuggna avsatser och vassa utsprång, och det växte just inga träd på berget. Men desto lummigare var småskogen nedanför.
_ _ _

Man spände från hästarna och band dem vid träden, och så började vandringen genom skogen upp mot berget. Träden växte tätt och det var snårigt i småskogen, så det var besvärligt att ta sig fram med stora korgar och kaffepannor. Men att klättra uppför berget var ingen konst, och de flata stenhällarna var släta som golv. Oppe på toppen var rest en stång, på vilken svenska flaggan smällde i sommarvinden.
Hundratals människor från hela Tornedalen hade dragit dit upp och satt nu på klippavsatserna och såg ut över bygden. Det var en grann utsikt där uppifrån över milsvida, djupgröna skogar och små åkertegar. Och där slingrade sig älvens sidenglänsande, blåa band mellan blommande strandängar! Gårdar och lador var lilliputtsmå, och holmarna såg ut som små gröna fläckar på vattnet.
Ur "Barnen som aldrig hade tråkigt" av Birgitta de Vylder-Bellander.

=

"Roligt året om" (1950) och "Barnen som aldrig hade tråkigt" (1955) av Birgitta de Vylder-Bellander, 1901-1973, är ännu ett par av barndomens favoritböcker. Författarens föräldrar var folkhögskolepionjärer och i dessa två böcker får man följa familjen Bedingers liv på en folkhögskola i Matarengi, som nu heter Övertorneå. Böckerna utger sig inte för att vara självbiografiska men ligger förmodligen mycket nära författarens barndom.
När jag nu letar upp passande sommar episoder att citera så slår det mig hur jag redan som sju- åttaåring drogs till vardagliga böcker, och det är dialoger och vardagssituationer jag minns bäst. Ibland kan jag bli förvånad när jag läser om en bok, det som jag minns som det väsentliga kanske bara är tre meningar som i förbifarten beskriver en vardaglig händelse. Eventuella tolkningar av min karaktär lämnar jag åt mina läsare.