Christopher Robin

föddes de 21 augusti 1920

Christopher Robin 8 år

Ända tills han var nio år bodde han tillsammans med sina föräldrar— och en barnsköterska som han förmodligen såg mer av, än sina föräldrar.

SOLITUDE

I have a house where I go

When there's too many people,

I have a house where I go

Where no one can be;

I have a house where I go,

Where nobody ever says "No";

Where no one says anything—so

There is no one but me.

Han lekte med en grannflicka och sina leksaksdjur, och hade som det förefaller en lycklig barndom.

Skoltiden däremot var inte det minsta lycklig — till stor del tack vare böckerna om honom och hans djur. Skolkamraterna, bara pojkar på en internatskola, gjorde narr av både verserna och bilderna. 

Ernest Shepards illustrationer som vi, vi som inte kände Christopher Robin personligen, finner så oemotståndligt charmiga, måste ha varit gefundenes fressen för pojkarna att göra sig lustiga över — och i synnerhet versen ”vespers”, förföljde honom under hela hans skoltid.

”Droops on the little hands little gold head.
Hush! Hush! Whisper who dares!
Christopher Robin is saying his prayers.”

Relationen med föräldrarna var inte den bästa vilket innebar att de träffades ytterst sällan.

Som vuxen öppnade och drev Christopher en bokhandel. 

Det finns en hel del skrivet om Christopher, vill du inte se verkligheten i ögonen så rekommenderar jag en omläsning av  Winnie-the-Pooh och The house at Pooh Corner”

Eller om du föredrar översättningarna: ”Nalle Puh” och ”Nalle Puhs hörna”, båda i översättning av Brita af Geijerstam

Böcker som passar alla åldrar, och som fortfarande håller — utmärkta för högläsning.

THE END

When I was One,

I had just begun.

When I was Two,

I was nearly new.

When I was Three,

I was hardly Me.

When I was Four,

I was not much more.

When I was Five,

I was just alive.

But now I am Six, I'm as clever as clever.

So I think I'll be six now for ever and ever.

Mankemang

är vad vi alla drabbas av med jämna mellanrum, när vi bloggar

 The Silver Ball  

 Alfred Emile Stevens



Tro icke, du är skön, fast han dig så flaterar: 

Din spegel säger dig, hvad deruti manquerar. 

diktade Hedvig Charlotta Nordenflycht 1745

När mankerade du senast — eller om du aldrig gör det; vad kallar du det då?

Minns inte när jag senast använde, eller hörde, något av orden.

Kom att tänka på det när ordet dök upp i en engelsk text:

”Each was a model Teutonic matron manquée.”

Engelska lexika vill inte veta av det sista e:et, men är ense om betydelsen:

 

”Unfulfilled or frustrated in the realization of one's ambitions or capabilities: an artist manqué.

Ett ord med latinskt ursprung, som hamnat i engelskan, så vitt man vet 1773, via franska och italienska.

Merriam-Webster berättar:

”Did you know?

The etymology of manqué is likely to vex left-handers. English speakers picked up "manqué" directly from French more than two centuries ago, and it ultimately comes from Latin manco, meaning "having a crippled hand." But in between the Latin and French portions of this word's history came the Italian word manco, which means both "lacking" and "left-handed." Lefties may be further displeased to learn that "manqué" isn't the only English word with a history that links left-handedness with something undesirable. For example, the word awkward comes from "awke," a Middle English word meaning both "turned the wrong way" and "left-handed." And the noun "gawk" ("a clumsy stupid person") probably comes from a "gawk" that means "left-handed" in English dialect.”

Till svenskan kom det redan på  1600-talet, i övrigt har SAOB  samma uppfattning, men serverar det utan några vitsiga förklaringar, men med många exempel:

d. mankere, nt. mankeren (t. mankieren); av fr. manquer, av it. mancare, fela, svika, fattas, saknas, utebli m. m., avledn. av manco (se MANKO). — Jfr MANGLA, v.1, MANKEMANG

Ett ord som var vanligt, men som jag inte hittar i nyare texter — så jag bjuder på en uppbygglig vers av Gustaf Schönberg från 1900:

INTET MISSMOD

Väl jag vet, att bittra strider 

Mången gång vi pröfva få; 

Vet, att ganska mörka tider

Lifvet har att bjuda på. 

Denna lärdom dock det gifvit, 

Under tid, som gått förbi:

Har man en gång mänska blifvit, 

Får man finna sig däri. 

Tröttna icke under loppet 

Uti lifvets kamp och strid; 

Blir det dystert, lef i hoppet 

Att det stundar bättre tid.

Tänk i hvarje nöd och fara,

 Hvarje motgång och besvär, 

Att det ändå kunde vara 

Vida värre än det är.

Friskt humör i alla väder, 

Hvad som än må komma på!

Någon slant till mat och kläder 

Skall man alltid kunna få. 

Du i dag din middag äter, 

Obehindradt som i går; 

Råg och hvete och potäter 

Skördar man hvartenda år. 

Naggas rocken liten smula, 

Får man låta vända den; 

Lossnar plötsligt stöfvelns sula, 

Pinnar man den fast igen.

Snobbig kan man bli för resten 

Med en krage utaf papp — 

Och ett mankemang i västen 

Brukar hjälpas med — en knapp.

Skulle man ej bostad kunna 

Vara utan, eller hur?

Kom ihåg att i en tunna 

Tog Diogenes sin lur. 

Nöjer man sig med det lilla,

Blir det alltid någon råd — 

Till att bo i slott och villa,

Det är bara öfverdåd: 

Till sin nödtorft man behöver

Mycket ej på lifvets stig.

Vill man hava därutöfver,

Det blir ju en sak för sig.

Sant ett ordspråk är som säger:

Rikedom kommer, rikedom far —

Alltid mycket nog den äger,

Som är nöjd med det han har.

Salta böcker

Dags för salt sensommarläsning anser Robert som gett oss temat västkust.

Vildros, Yxne och Caprifol.

  Blommande, oberörda lefva 

Vildros , Yxne och klängande Caprifol,

högt upp i klippåsens karga skrefva 

badade af kustens vidtfamnande sol.

Stormen på yra, saltstänkta vingar 

             ohejdad svingar

             öfver vik, som mörknar,

             medan vågor krusa 

ytan i kyligt, blydunkelt blått, 

             jagas och brusa 

med ekoklang, som väller fram ur djup, 

             dit öga ej nått.

ur ”Västkust”

av Gustaf Ullman

Annika Thors bok ”En ö i havet”, är vad som först kommer för mig. Jag läste den när den kom ut 1996, och har säkert glömt de flesta detaljerna. Den handlar om två judiska systrar som kommer till Sverige som ”Wiener-barn, där de hamnar på en ö på västkusten. Jag minns att jag tyckte den var bra.

Stefan Andhé, återkommer till Bohuslän, där han tillbringade sin barndoms somrar, i flera av sina kåserier. Och även kåserierna som går på torra land, är läsvärda!

Det är gott om kuster här i världen — västkuster, såväl som andra. Jag har riktat blicken mot den amerikanska västkusten — där det finns mycket att välja bland — mitt val föll på Erle Stanley Gardner. Praktiskt taget alla hans böcker utspelar sig i södra Kalifornien vilket betyder att det är enkelt att hitta något kustnära läsbart. Till exempel ”The Case of the Blonde Bonanza” (”Fallet med den blonda bomben”), som finns att läsa hos InternetArchive.

vi & dom

 Pavilions and Bungalows for Natives and Foreigners

 Friedensreich Hundertwasser 

Titt på den hur han

ser ut

svart hår

å mörke öge

å tockna böjd näse

han har

Dä ä fôll pocka

å vare nôn utlänning

å dôm ska en pass sej för

för en vet allri 

va di kan hett på

Int prater di sôm vi

å int äter di sôm vi

å int tänker di sôm vi

Å dä värste ä 

att di ä många fler

än vi

 

ur fôlkprat 3

av Stig Berg