Det våras

 En gökotta

Vid doften ut af “mocka“ skrifva 

Jag vill en “bit“ på detta blad, 

Och må den som ett minne blifva

Utaf en morgon, ljus och glad, 

Då i naturens friska sköte 

Tre “glada gökar“ stämde möte. 

Från fästet solen sina strålar 

I floder öfver jorden göt, 

Och fåglar sina sånger sjöngo 

I skogens täcka, svala sköt.

Så ock vid doften ut af “mocka“ 

Man hörde göken fjärran ”skrocka”.

”Så härligt” och “så roligt“ ljuder 

Det ofta ifrån munnar tre, 

Och “Benjamin“ på elden sjuder 

För att dem präktigt kaffe ge, 

Och Pytt från stenen på dem tittar

Till sockret vägen se’n han hittar. 

Ja, han lät sockret väl sig smaka, 

När obeaktad där han gick. 

Ej för naturens friska skönhet 

Den rackar’n hade någon blick. 

Han var en arg materialist, 

Som tyckte färden var så trist. 

När så de komma att uppfriska. 

Sig med en liten kaffetår, 

Så — hur fatalt! det socker fattas,

Och därför ”stygga Pytte” rår.

(Tag ej på gökottor med Edet

En illa fostrad hund, jag beder.)

Kort är all jordisk fröjd, så denna.

De skiljas snart i morgonstund

Och solen sina strålar kastar

Så varm och ljuf på fält och lund, 

Och så var ”ottan” blott ett minne,

Som stundom glädja skall vårt sinne.

                       John Morén

Den gode John var ingen stor lyriker, men i sitt lilla häfte ”På försök. Visor och kupletter” (1897), kan man läsa hans vardagspoesi — 14 verser, som jag till min stora förvåning uppskattar. 

The Picnic 

Averil Mary Burleigh

Redan för några dagar sedan hörde jag göken, så jag kände inget behov av att gå upp i ottan för att gå på gökjakt, med termos och bredda mackor, denna gråkalla torsdagsmorgon. 
Det fick bli den vanliga morgonpromenaden, med de långkalsingarna som jag nyss tvättat och lagt undan.
Trots kylan så går det att hitta en hel del vårktecken, ett av dem hör man ofta innan man ser dem — motorcyklarna. 

Somliga kommer körande i stora klungor, andra kommer i ensamt majestät.

Motorcycle  1996 
Federico Cortese

Men jag föredrar de gula solarna som finns i de fuktiga dikena. De knallgula kabbelekorna lyckas alltid pigga upp mig.

M

Några tussilago har jag inte sett till, men den oansenliga nagelörten hör till de allra tidigaste vårtecknen

Vanligtvis blommar Rödlönnarna en vecka innan vår svenska skogslönn inser att det är dags att slå ut. I år är det tvärtom.

Jag får väl inte glömma att rapportera ett av de allra första vårtecknen, de flitiga myrorna som bygger ut sin bostad varje vår.

Så är det alla sammanbitna gossar i lycra, som inte ser ut att njuta av våren det allra minsta.
Huruvida de här damerna njöt, kan jag inte yttra mig om — men nog såg det ut som en folkfest.

Women's race of velocipedists at the Bois de Boulogne near Paris. Engraving in “” Le Petit Parisien”” on 25/06/1893.

Det är vår och stora lysande sälgar stå fram ur dunklet, det är ljust av vitsippor under ekarnes bara sköna kronor.
                         Vilhelm Ekelund