måndag 13 juli 2020

Sommardag

Flowering Landscape
Aristide Maillol

Nu sjunger marken under mina fötter
och lekfull vindil blåser i mitt hår,
där gnolande och sommaryr jag går
en väg med blekta barr och blanka rötter,
som solen full med gröna fläckar sår.

Mot skrovlig tallbark fågelnäbbar spika
och ludna bromsar brumma mig förbi.
Ur molnen skär en svalsvärms visselskri.
Jag själv är flygstark och jag ville skrika
mig hes av glädje för att jag är fri.

Det är så stort att jag får gå på jorden
ännu en sommar, full av doft och sken,
och bjudas in av varje dikesren
till smultronmiddag på de gröna borden
och sova ut på någon skuggig sten.

Så tackar jag min jord att jag får vara
vid liv, en människa, ett blod, ett jag,
ett hjärta, som kan slå med lätta slag
och låta sorgsna drömmerier fara
som moln i fjärran på en sommardag. 
                                 Erik Lindorm

4 kommentarer:

  1. Jättefin, och precis när jag behövde den.
    Har legat för ankar och tänkt på dig hela dagen. Min förebild.
    Hoppas allt blir bra. SNART-NU!
    kram från Mette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Mette, Våra tankar möttes, för jag var med hela dagen i går.
      Jag har kommit att uppskatta Lindorm mer och mer, han hör till de författare de flesta känner till , men inte så många läser nu för tiden.
      I dag är det min tur att vara tjudrad, så jag sitter här på trappen och lyssnar på regnet - en hög med böcker bredvid mig som jag inte läser.
      Margaretha

      Radera
  2. jag gillar både dikten och bilden, en bild som är äldre än vad den ser ut att vara!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Albertina,
      Ja, det är fina båda två - håller med dig om målningen, jag blev lite förvånad när jag började läsa om Maillol.
      Margaretha

      Radera