Noon, Summer Rain, 1950
Ej susar en fläkt, ej ett blad sig rör,
Och foglarna tystna och blomman dör;
Och flämtande hjordar hasta sitt lopp
Till källan, som porlar i lunden opp;
Och jorden smäktar i solens brand —
Men moln sig lägra vid himlens rand.
Nu hänga de re’n kring fjellets bryn —
Nu skymmes solen, nu brister skyn.
Nu störta de svalkande skurar ned
På den vissnade lund, på den brända hed.
Och foglarna tystna och blomman dör;
Och flämtande hjordar hasta sitt lopp
Till källan, som porlar i lunden opp;
Och jorden smäktar i solens brand —
Men moln sig lägra vid himlens rand.
Nu hänga de re’n kring fjellets bryn —
Nu skymmes solen, nu brister skyn.
Nu störta de svalkande skurar ned
På den vissnade lund, på den brända hed.
Du glittrande droppe, fall, o fall!
Den döende blomman lefva skall.
Du fogel, som förr bland grenarna slog,
Sjung åter en sång i svalan skog!
Blås jorden torr, du somnade fläkt,
Ty himlen har tvagit dess sommardrägt!
Af must och kärna är åkern full:
Flyg ut att vagga dess mognande gull!
Tillbed i stoftet, du jordens son!
Välsignelsen kommer ofvanifrån.
Der skiner solen. I skuggor, flyn!
Se, löftets båge strålar i skyn!
Den döende blomman lefva skall.
Du fogel, som förr bland grenarna slog,
Sjung åter en sång i svalan skog!
Blås jorden torr, du somnade fläkt,
Ty himlen har tvagit dess sommardrägt!
Af must och kärna är åkern full:
Flyg ut att vagga dess mognande gull!
Tillbed i stoftet, du jordens son!
Välsignelsen kommer ofvanifrån.
Der skiner solen. I skuggor, flyn!
Se, löftets båge strålar i skyn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar