måndag 13 mars 2017

Fyra säkra vårteckem

VÅRLJUSET
Hur många slag kan en klocka slå?
Hur många varv kan ett jordklot gå?
Hur många mil kan en ljusglimt nå?
Inte så få, inte så få,
det kan du sätta dig på!

Åter i Svealand ljusnar det på.
Åter blir skymningen vårlig och blå.
Till hur många världar kan mörkret förslå?
I hur många rymder, kan kölden bestå?
Till inte så få, i inte så få.
Tänk, det våras på jorden ändå.
                                               Alf Henrikson


 1. Så snart jag kliver utanför dörren hör jag att grannen kör med sin traktor — men jag undrar varför han tutar. Snygg signal tänker jag, innan jag förstår att det är kanadagäss som flyger norrut, över älven. Senare i vår kommer jag inte att tycka att gässen trumpetar snyggt, men det är skillnad på några få, som snabbt flyger förbi, och en hel koloni som har årsmöte nedanför huset.
benen också stulna på nätet  minns inte var

 2. Det kommer en lastbil körande, den stannar utanför grannen, och chauffören kliver ur — men inte på min sida, så jag ser bara hans ben under bilen — bara ben! 


 3. Utanför verksta'n ser jag på spåren i snön att en grävling tassat runt.


4. På väg hem hör jag att hackspetten trummar! Eller är det kanske en spillkråka?
Fast jag läser här på bloggen att det var tidigare både -11(9 februari) och -12 (29 februari).



4 kommentarer:

  1. Hej, tack för dikten, den var ny för mig! Bara ben är inte nytt för mig, våra flyktingvänner har gått i foppatofflor utan strumpor hela långa vintern....inte beror det på brist på vinterskor heller för vi har försökt dela ut vinterkläder ett halvår nu..
    Visst är det konstigt detta med alla kopplingar till Svenska teatern, jag har en annan koppling, jag spelade själv ett av barnen när man satte upp musicalen Familjen Trapp på sextiotalet ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Paula,
      Alf H. var suverän - det finns nog inte ett ämne han inte skrivit om.
      Märkligt att folk väljer att gå utan varmt på fötterna så här års - undrar varför.

      Lustigt med svenska teatern, undrar vem jag möter härnäst som har någon sorts anknytning dit.
      Margaretha

      Radera
  2. " Tänk att det våras på jorden ändå".
    Skönt och förunderligt, lika förunderligt varje vår. Vi blir som på nytt födda.
    Dina nätstölder visar vårtecken, minsann. Men än tar det tid hos oss innan man kan gå utan strumpor och skor.
    Jag läser om kopplingarna som Paula här ovan skriver om. Min Uffe har b.a. spelat ett träd i en skog i Mac Beth på svenska teaterns scen, också på sextiotalet.
    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Ja, det lär dröja innan man kan njuta av våren, mer lättklädd.
      Jag hoppas kunna komma ut med bilen i dag - men än vet jag inte om det går.

      Jag får fråga Matta (min väninna) om hon kände några träd och skönsjungande 60-tals barn från teatern.
      Margaretha

      Radera