Att ta sig vatten över huvudet

Jag tror att det var mitt sista sommarlov, den som-maren som jag fyllde 17 år — sommaren innan jag började tolvan — som min kusin och jag bodde ett par veckor i vår stuga. En stuga som byggdes 1947, på den tiden det kallades sportstuga — en mycket liten stuga utan vatten och avlopp. Pumpen ligger 200 meter från huset och man får en liten aning om hur det är för kvinnor i andra länder som får bära hem allt vat-ten som behövs.
Redan första da'n vi var där gick handtaget sönder på plasthink nummer ett — och dagen därpå på plast-hink nummer två. Men vatten är som bekant en livs-nödvändigt, ett par trasiga hinkar fick inte hindra vattenhämtningen. Vi insåg att enda sättet att få hem vattnet på var att bära hinkarna på huvudet. Efter att ha skvalpat vatten över oss själva lärde vi oss att inte fylla hinkarna till brädden.
Se'n dess bär jag alltid tunga saker på huvudet eftersom det spar ryggen.

Ett minne som gjorde sig påmint när jag läste Mariannes inlägg om hur kvinnor i Egypten bär det mesta på huvudet.