Mogens — novellutmaningen

19. Läs en novell på danska eller norska — Mogens av Jens Peter Jacobsen

 Jacobsen är en av den skandinaviska litteraturens yppersta stilister, och hans prosa kännetecknas av en rytm, som ger den en säregen tjusning, och av en färgrikedom, som förlänat honom hedersnamnet "prosans store kolorist". Han har som stilist och psykolog övat utomordentligt stort inflytande på den danska litteraturens efterkommande generation författare (särskilt Herman Bang), även i den övriga nordiska och den modernt tyska litteraturen är hans inverkan skönjbar. Han kännetecknades av en tysk litteraturhistoriker i början på 1900-talet, E.M. Meyer, som "den nyare litteraturens finaste psykolog".

Så säger Wikipedia om Jens Peter, och jag som inte läst något av honom, trots att han funnits i bokhyllan i många år, väljer att läsa "Mogens" från 1872. Dessförinnan hade han översatt Darwins "On the origins of species" och "The descent of man" till danska, men novellen "Mogens" var hans skönlitterära debut.

Att läsa danska, som den skrevs för 144 år sedan, bjöd till en början på ett visst motstånd, men det flöt snart på, även om det fanns vissa ord som jag var tvungen att slå upp. Eftersom Googles översättning är helt värdelös, var jag glad över mitt eget dansk-svenska lexikon, för just de orden jag behövde slå upp, var okända även för Google, som helt sonika lät bli att översätta dem. Men även utan lexikon, hade det gått bra, det mesta blir ju förståeligt i sitt sammanhang.

Värre var det med innehållet, som pendlar mellan romantik, naturrealism och vag samhällskritik. Om den motsägelsefulla Mogens, får jag inget grepp, men det är kanske inte heller meningen, jag uppfattar honom som lite av en Don Quijote. Så här framställs han i början av novellen:

 Herren kom, og viste sig at være et høit, kraftigtbygget Menneske paa et Par og tyve Aar. Justitsraadens Datter blev lidt forskrækket, da hun i ham gjenkjendte Mennesket, der havde sunget i Regnveiret. Men han saae saa rar og fraværende ud; det var tydeligt, at han kom lige fra en Bog, det kunde man see paa Udtrykket i hans Øine, paa hans Haar og paa hans Hænder, der slet ikke vidste, hvor de vare.

_ _ _

»Altid»? jeg læser ikke mange Bøger mellem Aar og Dag, og jeg holder egenlig meest af det Slags, hvor der er Indianere i.«
   »Men Digterværker»? Oehlenschläger, Schiller og de Andre»?«
   »Jo, jeg kjender dem nok; vi havde et heelt Skab af dem hjemme, og Frøken Holm — min Moders Selskabsdame — læste høit af dem efter Frokost og om Aftenen; men jeg kan ikke sige, jeg syntes om dem — jeg kan ikke lide Vers.«

Längre fram i novellen, läser han både Smollett och vers med behållning. Kamilla, som är hans första kärlek och som dör en fasansfull död, är ett fjantigt litet våp. Deras samtal leder aldrig någonvart, Mogens får alltid sista ordet — men kanske är det så det är här i

 livet.

Hvor de ligner hinanden, de Mennesker! Allesammen veed de det Samme og taler de om det Samme, de har Allesammen de samme Ord og de samme Meninger.«

   »Du vil da ikke,« indvendte Kamilla, »sige, at Karlsen og Rønholt mener det Samme»?«
   »Ja de er nu de Deiligste af dem Allesammen, de høre til forskjellige Partier! deres Grundanskuelser er saa forskjellige som Nat og Dag! nei, de er ikke, de er saa enige, saa det er en Lyst, maaskee der er en lille Stump, de virkelig er uenige om, maaskee det blot er en Misforstaaelse, men det er Gud hjælpe mig en reen Komedie at høre dem, det er ligesom de havde aftalt at gjøre alt Muligt for ikke at blive enige, de begynde med at raabe høit, saa tale de sig strax hidsige, saa siger den Ene i Hidsighed Noget, han ikke mener, saa siger den Anden det stik Modsatte, som han heller ikke mener, og saa angriber den Ene det, den Anden ikke mener, og den Anden det, den Ene ikke mener, og saa er Spillet gaaende.«
   »Men hvad har de da gjort Dig»?«
   »De ærgre mig, disse Karle, naar man seer dem i Ansigtet, er det ligesom man fik Brev paa, at der for Eftertiden ikke skal skee noget Mærkeligt i Verden.«

Tidigare lästa noveller:

Jag började med en introduktion här, innan jag kastade loss.

2. Läs en novell där ett hus spelar en stor roll — "The Old Doll's House" från "More Than Somewhat", 1937, Damon Rudyon

17. Läs en novell som utspelar sig på havet  — "De svenska sedlarna"

ur En handfull dun av Sigfrid Siwertz,  från 1922 

3. Läs en novell med en siffra i titeln
 "2 B R 0 2 B", av Kurt Vonnegut.

6. Läs en novell som har namnet på en stad i titeln

"Katten från Siena och andra fantastiska berättelser" av Helena Nyblom.

24. Läs en novell som har samma namn som titeln på novellsamlingen den är med i — THE MAN WITH TWO LEFT FEET, från 1917, av P. G. Wodehouse.

31. Läs en novell som utspelar sig i skogen

Ringdans medan mor väntar, ur Ådalens poesi av Pelle Molin

21. Läs en novell som har ett personnamn i titeln

"Mammy Hesters Quilts", 1889, av Adelaide D. Rollston, ur "A Patchwork of Pieces

16. Läs en novell vars titel börjar på s

"Sand" av W. S. Merwin 

39. Läs en novell av en finländsk författare

Höstkvällståget av Frans Eemil Sillanpää, ur "Mot uppenbarelsen" och andra noveller, (1932) i översättning av Ragnar Ekelund.

9. Läs en vintrig novell

"The Winter of the Great Snows", ur "Essays of E. B. White, 1977

11. Läs en novell som är den sista i en novellsamling

"Upptäckten" ur novellsamlingen "På avigsidan", 1918 av Fanny Alving 

  ​  

35. Läs en novell av en nobelpristagare 

"The Gifts of Joy", 1971, av Pearl Buck​

36. Läs en novell där ett barn är en av huvudpersonerna

"Den gröna julen" ur novellsamlingen "Den stora glädjen, och andra noveller", 1962, Axel Hambræus 

26. Läs en novell vars titel innehåller ett verb  

"How the Widow Won the Deacon" av William James Lampton

 33. Läs en novell vars titel slutar på n​   "Lyckan" av Gertrud Almquist​, ur novellsamlingen "Den sällsamma resan", 1924.

10. Läs en novell som handlar om ett djur

"Pigs is Pigs", av Ellis Parker Butler 

25. Läs en novell som utspelar sig i en stad/på en plats som du har besökt

"Dear Baby", 1945, av William Saroyan

29. Läs en somrig novell​

"​ The Bride Roses ​" från 1903,​ ur Short Stories, 1902 to 1903, av Lucy Maud Montgomery

7. Läs en novell som har deckartema 

"Jultomtarna demaskeras eller My-mysteriet" av Hans Alfredson, ur novellsamlingen "Mordet på jultomten och andra juldeckare".

23. Läs en novell av en rysk författare "Peasant Women" av Anton Tjechov ur  "The Collected Stories, volume I", i översättning av Ronald Hingley, med illustrationer av Laura Carlin.

15. Läs en novell som är skriven på 1950-talet. Beyond the Door, av Philip K. Dick, från 1954.

20. Läs en novell med kärlekstema — The Genial Idiot Discusses Leap Year av John Kendrick Bangs, ur The Wit and Humor of America, Volume X (of X), by Various från 1911.

34. Läs en novell som handlar om att resa — A Fellow Traveller, ur novellsamlingen  Leaves in the Wind, av A. G. Gardiner.

22. Läs en novell med något kallt i titel—The Snowfall av Jean Garrigue

Så är det

Kings are not born: they are 

made by artificial hallucination.

                                             George Bernard Shaw

Ex Libris

Först i dag slår det mig att användandet av Ex Libris fick en flygande start tack vare Johann Gutenberg — utan Johann hade det inte funnits ett behov av Ex Libris, och utan tryckkonsten, hade det inte varit möjligt att trycka Ex Libris. Jo, jag är medveten om att förr eller senare skulle någon annan börjat trycka både böcker och Ex Libris.

Det finns fler böcker hos Gutenberg, som handlar om Ex Libris, men nyligen hittade Book-plates of To-day som jag tycker är roligare, därför att den är modernare.  

Man skulle kunna tro att böcker vore en självklarhet att avbilda på sitt Ex Libris, men även om det är mycket vanligt, så är det långt ifrån alla som  har gjort det — att visa upp sina hem (eller kanske bara drömda hem) förefaller ha varit rätt vanligt. 

 Kanske en statusmarkör.

Vid en sväng på nätet, får jag lära mig att man delar in Ex Libris motiven i en mängd grupper (se sist i inlägget), ändå tror jag man missat några — jag hittar till exempel rätt många erotiska Ex Libris, när jag letar information.

Jag hittar även sidor där man kan välja mellan en mängd motiv, och själv skriva ut, och klistra in i sina ägandes böcker. Det finns även sidor där man mot betalning kan beställa Ex Libris.

Många konstnärer har specialiserat sig på Ex Libris, så denna William Edgar Fisher, som det finns förvånansvärt lite information om, med tanke på hans produktivitet.

Djur är vanligt förekommande — i synnerhet katter, tätt följt av hundar och ugglor.

Jag får också lära mig att det i U.S.A., på sjutton- och adertonhundratalet, var vanligt med "bok rim". En vers som berättade något om bokens ägare — eller som bara påminde om att boken skulle återbördas till sin rättmätiga ägare:

If this book you steal away,

What will you say

On Judgment Day?

 Levande ljus är också vanligt förekommande — romantiskt, men kanske inte den mest praktiska läsbelysningen.

För den som vill veta mer finns massor med information om Ex Libris, och dess historia, på nätet. Det finns både svenska och utländska föreningar som ägnar sig åt att samla, byta och informera. På ett av dessa ställen får jag veta:
"First and oldest example of the bookplate is presumed to be made on a light blue tile in B.C. 1400, which belongs to the library of Amenhotep III and that these tiles are attached to wooden chests that are used to preserve papyrus rolls."
Jag är ledsen att jag inte kunde behärska mig, när det gällde bildurvalen — det finns så många vackra och roliga Ex Libris att visa upp.

Porträttexlibris

I bokkonstens barndom målades ägarens porträtt på pärmen eller ett särskilt blad, eller lösblad som klistrades in i boken. Dessa exlibris är kända från 900-talet. Efter att fotografiet uppfunnits vann porträttexlibris viss popularitet, men föll snart i vanrykte för sin banalitet och gjorde dem sällsynta.

Donationsexlibris 

Anger vem som har donerat eller testamenterat en bok. Ett handmålat donationsexlibris är känt från 900-talet då änkekejsarinnan Theofano av Bysans och hennes son konung Otto III skänker en evangeliebok till klostret i Eptnernach.

Heraldiska exlibris 

De äldsta exlibrisen bestod av ägarens vapen som målades på pärmen eller ett löst blad som klistrades in i boken.

Superexlibris eller pärmstämpel

Skapades genom att pressa upphettade metallstämplar i bokpärmens läderhölje, motivet var vanligen av en bild av ägaren, dess vapen, namn eller initialer. Användes från 1400-tal i Tyskland, England och Frankrike, och sällan utanför kungahusen.

Visitkortsexlibris 

Blev vanliga under slutet av 1700-talet och bestod vanligen av en dekorativ ram stucken i koppar, och innehöll ägarens namn och emellanåt titel och adress vilka sattes med lösa typer, graverades eller skrevs för hand. Användes ofta både som visitkort och exlibris.

Monogramexlibris 

Innehåller endast ägarens initialer, ofta utsmyckade av dekorativt sammanflätade bokstäver. Som exlibris betraktat kan ett monogram utan det fullt utskrivna namnet kritiseras då det är otydligt vem som äger boken.[5]

Topografiska exlibris 

Består av underavdelningarna landskapsexlibris, herrgårdsexlibris, och marina exlibris.

Landskapsexlibris 

Innehåller ett landskapsmotiv och blev vanliga redan under 1700-talet och är alltjämt populära.

Herrgårdsexlibris

Avbildar det slott, herrgård eller gård till vilken exlibrisets ägare har en anknytning.

Marina exlibris 

Består av motiv hämtade från sjölivet.

Symboliska exlibris 

Istället för att avbilda den byggnad där böckerna förvaras såsom hos Herrgårdsexlibris, avbildas en verklig eller imaginär biblioteksinteriör. I de äldsta bestod motivet stundom av en vägg klädd med bokhyllor, någon enstaka bokhylla eller en stapel av böcker. I modern tid är variationen större och ofta alluderar motivet på något av ägarens intressen, vid tiden kring kring första världskriget var exempelvis ugglor och dödskallar vanliga. Enligt många motsvarar symboliska exlibris bäst dess idé, men alltför ofta överlastas de av för mycket symbolik från ägarens liv.

Yrkesexlibris 

Innehåller en symbol för ägarens sysselsättning; exempelvis en läkares exlibris som utgörs av en eskulapstav, eller en präst som har ett kors.

Allegoriska exlibris 

Dessa bokägarmärken är allegoriskt utförda, i exemplet med läkarens yrkesexlibris så är ersätts eskulapstaven med en bild av Asklepios.

Hobbyexlibris 

Består av ägarens hobby eller bisysselsättning.

Märkesexlibris 

Märkesexlibriset har skapats som en motreaktion mot alltför överlastade symboliska exlibris. I regel består de endast av en figur och legend, samt eventuellt valspråk. 

Illustrationsexlibris

Med illustrationsexlibris avses ett mer omfattande ej heraldiskt bildmotiv.

Struntprat!

Du får ursäkta Mr. President, men jag tvivlar på att du dog av bokbrist!

Klart man kan leva utan böcker, även om det understundom måste vara rätt trist.

En hylla räcker inte

sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. hylla; jfr isl. hilla med samma bet., no. hilla 'avsats', lågty. hilde'(hö)skulle; foderhäck'; urspr. 'ngt som höjer sig'

"Naturally you're out of
BOOK SPACE.
Everyone is always out of
BOOK SPACE.
If you're not out of
BOOK SPACE,
You're probably not worth knowing."
                                Roger of Martin

 Nu när trädgårdssäsongen närmar sig, behöver jag skottkärran utomhus — så när kompisen frågade om jag ville läsa hennes "Homes and Garden" kastade jag mig över den, och hoppades få några bokhylletips. Jag har nämligen upptäckt att jag har ett hörn, där jag skulle kunna klämma in en bokhylla — men jag insåg snabbt att det inte var rätt plats att låta sig bokinspireras. Visst fanns det några bokyllor, i magasinet, men det kändes mer som de råkat kommat med på bilden — utom i ett fall då det förmodligen var med för att vi skulle få veta att invånarna hade råd med hyllan. Hur många böcker kan man inte få för en hylla som kostar 3500 pund — fast var man ska förvara de böckerna, är förstås en anna fråga.

Och en tredje fråga inställer sig, sedan jag bläddrat igenom tidskriften, vem dammar alla prylar som folk klämmer in i sina bokhyllor, för lika ont som det är om böcker, lika gott är det om ting, i hyllorna. I den mån det finns böcker, är de antingen organiserade efter storlek eller färg — hur 17 kan man då hitta vad man letar efter? — eller också ligger de staplade, företrädesvis på understa hyllan. Så först ska man ner på knä på golvet, sedan ska man kräla runt tills man hittar rätt bok, lyfta av 7 kg böcker som ligger överst i stapeln. Därefter har man ett par val, ligga kvar på golvet och läsa, eller försöka ta sig upp från golvet, för att göra om proceduren i omvänd ordning, när man läst färdigt.

 Jag begav mig ut på nätet, i hopp om att hitta några praktiska hyllor. Drottning Alexandras (1844-1925) hylla är visserligen en hörnhylla, men den faller inte mig i smaken, och det gör inte  "Sheraton sister inlaid double secretaire and bookcase cabinet, 1911-1912," heller. 

 Men vad sägs om en sjuvåningsbokylla? Eller en snurrhylla? Den skulle vara praktisk att ha bredvid läsfåtöljen, men inte istället för hörnhyllan. Jag känner faktiskt en kille som gör, jättefina sådan hyllor, men förstklassigt hantverk kostar... 

Förresten var det väl en sådan som hade en avgörande roll i den sista boken om Poirot?

Det ser ut som om jag får fortsätta att kliva över högar av böcker, allt under det jag hyllar alla människor som kan, vill och orkar ge oss god litteratur!
sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. hylla; bildn. till huld

illustration från Matilda 

(en läsvärd bok av Roald Dahl)

av Quentin Blake

Affect not as some do that bookish 

ambition to be stored with books and 

have well-furnished libraries, yet keep 

their heads empty of knowledge; to desire 

to have many books, and never use them, 

is like a child that will have a candle 

burning by him all the while he is sleeping.

                                                                  Henry Peacham

                                                                      c. 1576-c.1643

Mirakler

Miracles

Why, who makes much of a miracle? 
As to me I know of nothing else but miracles, 
Whether I walk the streets of Manhattan, 
Or dart my sight over the roofs of houses toward the sky, 
Or wade with naked feet along the beach just in the edge of the water, 
Or stand under trees in the woods, 
Or talk by day with any one I love, or sleep in the bed at night with any one I love, 
Or sit at table at dinner with the rest, 
Or look at strangers opposite me riding in the car, 
Or watch honey-bees busy around the hive of a summer forenoon, 
Or animals feeding in the fields, 
Or birds, or the wonderfulness of insects in the air, 
Or the wonderfulness of the sundown, or of stars shining so quiet and bright, 
Or the exquisite delicate thin curve of the new moon in spring; 
These with the rest, one and all, are to me miracles, 
The whole referring, yet each distinct and in its place. 

To me every hour of the light and dark is a miracle, 
Every cubic inch of space is a miracle, 
Every square yard of the surface of the earth is spread with the same, 
Every foot of the interior swarms with the same. 

To me the sea is a continual miracle, 
The fishes that swim-the rocks-the motion of the waves-the ships with men in them, 
What stranger miracles are there? 

                                                           Walt Whitman

Lördag med Gutenberg

På tal om målarböcker.

 I dag tillhandahåller Gutenberg en målarbok, för den som har behov av en sådan. Tyvärr finns inget tryckår utsatt, men Walter levde mellan 1845 och 1915, så vi får dra våra egna slutsatser.

 För att det ska bli "rätt" finns en färglagd förlaga, så man behöver ingen fantasi, bara bra färger.

 Tycker du att det låter lockande så skynda över till Gutenberg: Walter Crane's Painting Book.

Varför inte?

Adding sound to movies would be like putting lipstick on the Venus de Milo.
                        sa Mary Pickford, som förresten skulle ha fyllt 124 år i går

Eftersom jag varken bryr mig om Venus eller filmer, så kvittar det mig om det är med eller utan, i något av fallen. 

Fynd!

I många år har jag saknat en tavla, som jag minns sedan barndomen. En tavla som jag tror att min far köpte i Frankrike på 40-talet, och som jag var otroligt fascinerad av.

Den fanns där i skåpet mellan böcker om läsmetodik, fransk handelskorrespondens, modeller för undervisningen i rymdgeometri och forntidens och medeltidens allmänt historia.

 Vilken lycka! I stort sett ser den ut som jag minns den, fast jag trodde att det fanns blå blommor till höger — och så saknas ramen, kanske har glaset gått sönder i en flytt, och den blivit liggande.

Jag är lite osäker på om den sista bokstaven i namnet är ett y eller m — eller kanske något helt annat. Men vad jag än söker på för namn, så får jag inget napp.

Golvad

Jag har nått den aktningsvärda åldern, då det inte är helt enkel att ta sig upp från golvet, om jag planterat mig där, så här sitter jag som en åsna mellan mina boktravar. 

De här skåpen har länge varit ett dåligt samvete, att det fanns mest läromedel där, visste jag — men att det var så intressant var jag inte beredd på. Min tanke var att jag snabbt skulle vräka ut allt, och göra mig av med det som är ointressant. Det stora problemet är att det mesta är intressant — för "Stadga för folkskoleseminarierna, av den 18 juni 1937" är mycket mer intressant än jag trodde, när jag fann boken, och i "Undervisningsplan för rikets folkskolor" (från 1955), fastnar jag i kapitlet om hemkunskap och hushållsgöromål". Jag lär mig att "undervisningen skall vara aktuell, eleverna bör få del av de nya rön som göres, t.ex. på hemforskningens område och inom livsmedelsindustrin", och "lärjungarna bör få klart för sig, att reklam kan vara mer eller mindre vederhäftig".

Vidare ska de lära sig att laga nyttig och prisbillig mat och "traktens egna produkter bör i så stor utsträckning som möjligt komma till användning, varvid alster från skolträdgården eller hemträdgården utnyttjas, där så låter sig göras".

Och vem kan motstå ett häfte med titeln "Creative intelligence"? I artikeln "Eastern and Western Roots of Modern Science" får jag lära mig att man redan omkring år 100, vår tideräkning, konstruerade en seismograf i Kina. Men jag medger att jag inte förstod hur den fungerade förrän jag hittade en artikel på nätet som beskrev det bättre, än min tidskrift.

Chang Heng's Dragon Jar

Around 132 AD, Chinese scientist Chang Heng invented the first seismoscope, an instrument that could register the occurrence of an earthquake. Heng's invention was called the dragon jar. The dragon jar was a cylindrical jar with eight dragonheads arranged around its brim; each dragon had a ball in its mouth. Around the foot of the jar were eight frogs, each directly under a dragonhead. When an earthquake happened a ball dropped from a dragon's mouth and was caught by the frog's mouth.

Vill du läsa mer om denna tidiga seismograf fungerade, så hittar du artikeln här.

Nu återstår två saker: att ta ställning till vad jag ska göra med böckerna, och att kravla mig upp från golvet. Både livet och golvet är hårt!

I wandered lonely as a cloud

foto Emma Bradshaw, från The Wildlife Trust, där du läsa

om var i England du kan hitta vilda påskliljor.

 I wandered lonely as a cloud

          That floats on high o'er vales and hills,

          When all at once I saw a crowd,

          A host, of golden daffodils;

          Beside the lake, beneath the trees,

          Fluttering and dancing in the breeze.

          Continuous as the stars that shine

          And twinkle on the milky way,

          They stretched in never-ending line

          Along the margin of a bay:

          Ten thousand saw I at a glance,

          Tossing their heads in sprightly dance.

          The waves beside them danced; but they

          Out-did the sparkling waves in glee:

          A poet could not but be gay,

          In such a jocund company:

          I gazed--and gazed--but little thought

          What wealth the show to me had brought:

          For oft, when on my couch I lie

          In vacant or in pensive mood,

          They flash upon that inward eye

          Which is the bliss of solitude;

          And then my heart with pleasure fills,

          And dances with the daffodils.

                                                                   William Wordsworth 

Det är Williams födelsedag i dag, så jag tänkte att det passar bra att lägga ut denna dikt, som är en av hans mest kända. Du kan läsa om dikten och dess tillkomst här. Jag har sett en mycket fin översättning av den, men kan inte hitta den just nu.

 

Skriv där du står

A Lady, Seated at a Table Writing a Letter

Richard Conway

nej men, så heter det väl inte, tänker jag, när ett tidigare inlägg påminde mig om postens brevställare (brevsmällare, som min dator säger att det heter). Vet att vi har några av dessa små häften med goda råd, men hittar just nu bara ett par av dem, och kastar mig genast över "Våra brev, en modern brevställare" från 1960.

Jag läser i den, och nickar instämmande — kanske för att det var ungefär så som jag lärde mig att skriva brev. Lärde mig förresten, jag kan inte påminna mig att jag någonsin lärde mig att skriva brev — det var bara något man gjorde. Jo förresten, jag har ett svagt minne av att vi nog hade åtminstone en lektion, på mellanstadiet, när vi talade om, och praktiserade brevskrivning. Och jag undrar om man talar om brevskrivning i skolorna nu för tiden

 Jag kan inte låta bli att jämföra både framåt och bakåt i tiden, de överlastade, utsmyckade och sirliga breven, och så dagens SMS och mejl. Kanske behöver man inte längre avdramatisera brevskrivandet, för det är det "Våra brev" gör, förmodligen är det fortfarande så att de som gillar att skriva gör det, medan resten inte bryr sig om att meddela sig skriftligt — i synnerhet som det finns enkla alternativ.

Jag läser att redan på 300-talet så framhåller Gregorius av Nazians, att de väsentligaste vid brevskrivning är att komma det naturliga så nära som möjligt, att undvika all överflödig grannlåt.

I kapitlet "att skriva till myndigheter" ges ett exempel på ett brev, som går rakt på sak utan krusiduller:

En seminarierektor fick en gång en brevlapp, av följande lydelse: "Kära Rektor! Det är väl inte så omöjligt att bli lärare. Jag åstundar att vilja bli det på landet och gifta mig. Nu måste jag veta vad det kostar. Tar det mycket lång tid? Jag läser jämt och talar alltid med barn, som jag älskar. Det är härligt. Hur blir man inseminerad och är det svårt? Vänligen svara mig box 711pa Gräddby. Vänligen Enok Enoksson" (adress och namn utbytta).

Utöver den tryckta upplysningen om intagning vid seminarium sände den älskvärde rektorn honom också ett litet lantbrukstryck om insemination.

Det kan man väl kalla "skriv som du talar".  

Lady Writing a Letter

Thomas Faed

Visst kan man skriva där man står!

Om våren

Titta noggrant —

lommeört blommar

invid staketet

 

 Matsuo Bashō

1644 – 1694 

Det finns knappast någon som aldrig sett en lommeört, för det är ett av de vanligaste ogräsen här i landet. Men jag får vänta lite till innan den blommar på mina breddgrader. 

"För skidorna kallar allmogen örten stundom Herdepungar, Nåldynor; i södra Sverige Lomme- eller Taske-gräs. Också är det egentligen genom dessas temligen egna skapnad, som växten gör sig något bemärkt; kanske äfven, strax om våren, med sin vackra bladrosett. Men blommornas mindre ansenlighet ersättes af en blomning, som räcker, vanligen genom flera generationer, så länge marken är bar, och af växtens förmåga att trifvas på nästan alla lokaler, i nästan alla klimater, och hvari knappt någon annan fanerogam torde kunna mäta sig med Pungörten."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)

haiku [haj´-] subst. ~n ~er 

ORDLED: haik-un

• typ av enkel, treradig (japansk) dikt

HIST.: sedan 1980; av jap. haiku med samma bet., till hai 'nöje, förströelse' och ku 'vers'

Redan på 1100-talet skrev man haikuer, men inte förrän i slutet av 1800-talet började man använda termen haiku.

Bashō anses vara den moderna haiku-poesins fader.

Ett brev betyder så mycket

Varför i all världen den frasen dök upp i min hjärna, har jag ingen aning om, men den fick mig att ägna en stund åt både kända och mindre kända brevskrivare.

En rekonstruktion av Kristinas ansikte, basert på hennes kranium.

Brev från Halmstad

Den käraste systern Kristina, övermåttan värd att älskas i Kristi innerliga kärlek, tillönskar hennes broder, broder Petrus, tillväxt i sann kärlek. Du  må veta, käraste, att jag är frisk till kroppen men mycket medtagen till sinnet på grund av de mångahanda vedermödor, som jag utstått på resan. Ty fast jag kom till vår provins på söndagen näst efter allhelgonadagen, så kunde jag icke fortsätta min färd hastigare än att jag först på den helige Nikolai dag kom till Halmstad, som är det nordligaste konventet i Danmark och det, som ligger närmast Sveriges rike.

Den äldsta bevarade brevsamlingen i Sverige är den mellan den gotländske dominikanmunken Petrus de Dacia och Kristina av Stommeln, en tysk bondkvinna. Petrus föddes i mitten av 1230-talet och dog 1289. Det var under sina studieresor i Tyskland och Frankrike, som han i en by utanför Köln, lärde känna Kristina, en djupt troende och hårt prövad kvinna. Eftersom breven skrevs på latin, som Kristina inte kunde, är breven från henne dikterade för prästen i Stommeln, som skrev dem.

Petrus betraktas som Sveriges första författare, han skrev bland annat en biografi om Kristina, som du kan läsa hos Litteraturbanken.

 Petrus fortsätter brevet:

Här i Danmark befinner jag mig ännu söndagen efter trettondedagen, eftersom jag inte kunnat få någon reskamrat, och skriver nu detta brev till dig, oviss om när jag kan få anträda färden till Sverige. Men härifrån och till mitt ordenshus har jag, efter vad jag tror, lika lång väg som från Köln till Paris, och vägen går genom ödemarker, skogar och bergsbygder. Även detta bör du veta, att fastän det på många år ej varit så kallt i Danmark som nu, har jag likväl inte haft någon päls på hela vintern (utom två dagar vid allhelgonatid): först på trettondedagen fick jag mig en päls tillskickad från mitt konvent. Jag skriver så utförligt om detta, eftersom du så ödmjukt bett mig därom.

Så fortsätter Petrus att tala om vardagen och hur missmodig han är eftersom han känner sig övergiven av Gud. Tillslut avslutar han brevet:

Du må endast bedja för mig, ja bedja till Gud, att jag får se dig en gång till, innan jag dör. Farväl, du älskade i Herren! Hälsa alla mina vänner, särskilt flickorna Hilla, dina föräldrar, kyrkoherdens syster och alla de andra, och anbefall mig åt deras böner! Ännu en gång farväl!

P.S. Detta brev har jag skickat på den helige Vincentii dag. Denna dag anträder jag jag också frisk min resa till Sverige. Sedan vi skildes, har jag tidigare skickat dig fyra brev från olika orter. Farväl! Måtte Guds nåd alltid bevara dig!

Nu är ju detta en översättning från latin, gjord på 1960-talet, tror jag, så det är svårt att veta vad översättningen kan ha gjort med originaltexten. Det som fascinerar mig är vardagligheten och enkelheten. Fast å andra sidan, varför inte? Man tror att Petrus kom från tämligen enkla förhållanden, och att Kristina gjorde det, vet man — varför skulle människor för bortåt 750 år sedan ha varit så mycket annorlunda än dagens människor. För nog känns det tämligen samtida.

Frågan är om några av de brev (mejl) vi skriver i dag, kommer att finnas kvar 2772.

Grattis Bettina!

 Bettina von Arnim

4 april 1785 - 20 januari 1859

En mångsidig kvinna som inte lät sig placeras i ett fack.

Mest känd är hon kanske för sin bok "Goethes Briefwechsel mit einem Kinde", En brevväxling mellan henne och Goethe. Rätt snart framkom det att att stora delar av Goethes brev, inte var Goethes brev, utan Bettinas fria fantasier — liksom hon i sin bok om väninnan och författaren Karoline von Günderrode inte höll sig strikt till sanningen — något som hon fick mycket kritik för. Senare tiders författare har inte varat lika fördömande, många betraktar hennes skrivande som innovativ skönlitteratur. 

Bettina som var bra mycket yngre än Goethe (37 år), svärmade för honom, och lyckades bli god vän med den store poetens mor, och på så sätt bli bekant med honom, och påbörja en korrespondens, trots att Goethe själv inte var trakterad av hennes ohöljda kärleksförklaringar. Bekantskapen, och därmed korrespondensen, slutade när Goethes fru och Bettina haft ett offentligt gräl. Förmodligen uppmanade fru Goethe henne att hålla fingrarna borta från sin man.

 Bettina inte uppförde sig som en familjeflicka skulle, på den tiden. Det fanns dagar hon inte talade alls, andra dagar som hon bara talade i gåtor — eller satt på taket. Inspirerad av Goethes Mignon, klädde, och uppförde, hon sig som denna litterära figur. Hennes äldre bror, Clemens Brentano, försökte hålla igen henne, samtidigt som han uppmuntrade hennes litterära ambitioner. Till honom skrev hon i tonåren, i ett brev: "Det är ingen idé att säga åt mig att vara lugn; för mig innebär det att sitta med händerna i knäet, se fram emot buljongen som kommer att serveras till kvällsmaten... Min själ är en passionerad dansös; hon dansar till musik som bara jag kan höra... Vem än världen föreskriver ska bestämma över min själ, kommer jag att vägra lydnad."

Hon tycks ha förtrollat många män, Beethoven, Schumann och Brahms dedicerade alla sånger till henne, och bröderna Grimm tillägnade henne en upplaga av sina sagor.

1811 gifte hon sig med broderns gode vän skalden Achim von Arnim, ett äktenskap som varade till Achims död 1831.

Jaktscen, silhuettklipp av Bettina

Bettina var en talangfull kvinna som förutom författandet, sjöng och komponerade hon, ägnade sig åt socialt arbete och kvinnosaksfrågor, och hon är upphovskvinnan till ett goethemonument i marmor.

Kanske hade Walt Whitman rätt när han, om henne, sade: her greatest creation was herself.

Hennes sentida namne, den brittiska författarinnan Elizabeth von Arnim var hennes svärdotter.

Grattis Doris!

Doris Mary Ann Kappelhoff

3 april 1922 (-24?)

Ett gott råd!

Always desire to learn something useful. 

                   Sophocles (496 BC-406 BC)

Grattis Agnes!

It is not easy to find happiness in ourselves, 

and it is not possible to find it elsewhere.

                                            Agnes Repplier

Agnes Repplier

1 april 1855 (eventuellt -58) - 15 december 1950

Ännu en av dessa välkända kvinnor, som kanske inte är så välkänd  — i synnerhet inte nuförtiden, då böcker med några år på nacken, inte längre räknas. 

Agnes var en välkänd och uppskattad essäist, i början av sin författarbana skrev hon några noveller, men Father Isaac Hecker, redaktören på den tidskrift hon skrev för, såg var både hennes styrka och svaghet låg: “‘I fancy,'” he said, ‘that you know more about books than you do about life, that you are more of a reader than an observer.'” Han föreslog att hon skulle skriva en kort essä om sin favoritförfattare, John Ruskin.

Agnes lydde rådet och ägnade sig därefter enbart åt att skriva essäer. Hon var nu tjugo år, och skrivandet var nödvändigt för att hennes familj skulle få mat på bordet, sedan fadern förlorat sina pengar.

Inte förrän Agnes var tio år lärde hon sig läsa, och det på egen hand, och sedan hon knäckt koden slutade hon aldrig läsa. 

Redan i de yngre tonåren lyckades hon med konststycket att bli relegerad från två olika skolor — förmodligen för sin envishet, och bristande vördnad för lärarna.

Du kan hitta hennes böcker både hos Gutenberg och hos Internet Archive.

Humor brings insight and tolerance. Irony 

brings a deeper and less friendly understanding.

                                             Agnes Repplier