Louisa Caroline Elizabeth Hamilton
Sir William Newenham Montague Orpen
Det är gott att veta att jag inte är ensam om att smaka, vrida och vända på orden.
Hösten 1843 skriver Fredrika Bremer i ett brev till Esaias Tegnér:
Goda Tegner! (Och du är god Tegnér, derföre får du denna titulatur på fullt allvar och med godt samvete. Det är eljest ett elände att man ofta brukar den för nöds skuld, i brist af ett passande hjertligt ord på vårt förträffliga, sköna, men ibland rätt tafatta svenska språk. Bästa är för kallt, älskade är för varmt, söta är för sött, kära liknar tjära och brukas dessutom likalitet som Ni och Er. Hvad skall man då säga och sätta, som är lagom och hjertligt på en gång, likasom »Lieber» »Dear», »Cher», »Caro»? Vanligen passar och menar man allraminst hvad man allramest använder i skrift, neml. »goda». Men lyckligtvis passar det bra här.)
Det är svårt att att hitta de rätta orden, särskilt de hjerteliga orden kan vara svåra att hitta.
SvaraRaderaKicki
Det verkar som Fredrika och Esaias kände varandra väl, problemet tycker jag är vilken sorts relation man har till varandra. För även om jag är lyckligt gift har jag blivit missförstådd ett par gånger, så nuförtiden ber jag alltid Lotta läsa vad jag skrivit, om jag är tveksam.
SvaraRaderaJöran
SvaraRaderaJag får erkänna att jag inte funderar så mycket hur jag ska börja ett brev. Hej duger åt mig! Men Fred var väldigt noga med orden.
Kul att Fredrika skriver ut hela sin inre monolog (inom parentes). Så där håller man ju på. Att avsluta ett brev börjar bli krångligt, eftersom många personliga hälsningar blivit nernötta i icke-personliga sammanhang. "Med vänlig hälsning" känns idag kyligt och affärsmässigt, liksom "Vänligen". "Allt gott!" och "Bästa!" är överutnyttjade.
SvaraRaderaMilda hösthälsningar!
Karin