Tjugoandra november

 





Novemberqväll

Det är novemberafton. Brasan sprakar. Det gamla uret knäpper. Regnet strömmar. Och hafvet dånar, skogens fura brakar. 

Der ute skenar storm med lösa tömmar. 
En gammal man sin stol mot elden makar; Hans trogna maka sitter tyst och sömmar.

De kära barn, som lekte förr derinne, 
Ha gått att vårda andra härdars lågor 
Och lemnat hemmet blott ett älskadt minne. 

Hatt faller öfver mörka vestervågor,
Höst fäller öfver gamle forskarns sinne, Och dunkla vakna menskolifvets frågor: 

Om Han, som velat så värt väsen dana. Har lagt i andens djup en outsläcklig, Odödlig törst att verka, forska, ana;

Hvi är då andens hydda byggd så bräcklig?

Hvi gistnar bon i midten af vår bana? 

Hvi mätes lifvets dag så otillräcklig? 

Du kan läsa alla tolv verserna i Zacharias Topelius ”Novemberqväll” hos Litteraturbanken.