tjugonionde november

 

The Breakfast Room 

Pierre Bonnard

Lördagen på morgonen den 28 november sitter en liten familj vid sitt kaffebord i stilla ro. Det är en kedja, bestående af tre sammanslutna länkar, moder, son och dotter. Den adertonåriga dottern är ett föryngradt porträtt af den fyratioåriga modern sådan, som denna var i sin ungdom, täck, behaglig, en frisk, nyss utvecklad ros. Modern har blomstrat ut, men något oändligt mildt och vekt hvilar öfver hennes drag. Den unge sonens utseende förråder, utan att vara bestämdt vackert, mycken intelligens, allvar och en mer än vanligt skarp tankekraft samt fast vilja. Hvarhelst han visar sig, är han aldrig obemärkt. Lifligt är det samtal, som pågår mellan dessa tre, och hvad annat än den blifvande festen är föremålet för densamma? Plötsligen faller en skugga öfver flickans älskliga ansigte.

 — Allt, utbrister hon med tårar i ögonen, allt åt de rika, intet åt de fattiga. 

— Hvad nu, min lilla syster? frågar brodern.

  ur en bok med den passande titeln ”Den 30 november 1868”  av en anonym författare var mer än jag kunde gå förbi. Särskilt som första sidan gjorde mig nyfiken — vad var det för fest man talar om? En fosterländsk? Boken är kort (tack och lov), och trots ädla ynglingar, ren kärlek och förväntade händelser, finner jag den intressant. 

Det visar sig att det är Karl XII:s dödsdag man högtidlighåller. Syster och bror har olika syn på krigarkungen.

” Våra största demokrater, våra ifrigaste republikaner äro lika hänförda, som någon annan af den enthusiasm, som den ridderlige konungens minne väcker, och han var dock en enväldig konung, som oaktadt sina stora, glänsande egenskaper, utöfvade de hårdaste, mest despotiska handlingar, tålte aldrig en motsägelse, och förlät aldrig en oförrätt.” säger brodern till systerns stora förtrytelse.

Jag är inte tillräckligt historiskt kunnig för att veta hur nära sanningen bokens händelser ligger.

Men jag hittar en artikel som styrker händelser som beskrivs i boken.

Bildhuggaren Johan Peter Molin arbetar med gipsmodellen av Karl XII-statyn. Sen gjordes den slutliga avgjutningen i brons.