Välkommen, välkommen November! — Dokomsluten, regnbegjuten ter du dig för vår blick. Liksom en barmhertighetssyster går fram genom skymning och mörker och gör godt i det fördolda, stillar oro, skaffar hvila, löser tryckande hand och iskänker stärkande dryck åt den uttröttade, så kommer du och hugsvalar vår invärtes menniska. Allvarlig och sorgsen är din uppsyn, dyster och ful din förklädnad, men en god och rik välgörarinna är du. Innerligt efterlängtad, mottages du icke med jubel, men med stilla och djup tacksamhet. Till stadsbor säges ej detta: de förstå det ej, ty i staden är alltid »travelt», — det är ju då bättre att i vackert väder gå på torra gator, än i slask på slaskiga, det är hela skillnaden der; bullret, affärsverksamheten och sällskapandet äro desamma antingen solskenet blänker mot fönsterrutan eller regnet piskar den. Men landtboarne kännas vid min beskrifning, i synnerhet husmödrarna.
Thekla Knös är en ny bekantskap. Jag gillar också hennes inställning och det är intressant att läsa hennes beskrivningar av vardagslivet.
SvaraRaderaDebbie