femtonde november

 

 In the Rain, 1882  

Vincent van Gogh

Michaelmas term lately over, and the Lord Chancellor sitting in Lincoln’s Inn Hall. Implacable November weather. As much mud in the streets as if the waters had but newly retired from the face of the earth, and it would not be wonderful to meet a Megalosaurus, forty feet long or so, waddling like an elephantine lizard up Holborn Hill. Smoke lowering down from chimney-pots, making a soft black drizzle, with flakes of soot in it as big as full-grown snowflakes—gone into mourning, one might imagine, for the death of the sun. Dogs, undistinguishable in mire. Horses, scarcely better; splashed to their very blinkers. Foot passengers, jostling one another’s umbrellas in a general infection of ill temper, and losing their foot-hold at street-corners, where tens of thousands of other foot passengers have been slipping and sliding since the day broke (if this day ever broke), adding new deposits to the crust upon crust of mud, sticking at those points tenaciously to the pavement, and accumulating at compound interest.

       från ”Bleak House”

Har du gott om tid — och mycket tålamod, kan jag rekommendera Charles Dickens böcker.

Nästa alla är långa, har biintriger, nattsvarta bovar och änglalika unga flickor i det rikhaltiga personregistret — så också ”Bleak House”

Du hittar den hos Gutenberg, vill du läsa den på svenska får du vända dig till bokhandeln, eller biblioteket. Hur översättningen ser ut vet jag inte. Det vill säga, den översättningen jag har från 1877, rekommenderar jag inte om du inte är en ordnörd.