onsdag 10 maj 2023

om brefskrifning

 Night Mail


This is the night mail crossing the Border,

Bringing the cheque and the postal order,


Letters for the rich, letters for the poor,

The shop at the corner, the girl next door.

     Från ”Night Mail” av E. H. Auden, 1936


Ja, jag vet att jag har skrivit om min fascination för brevställare tidigare — och kommer förmodligen att göra det igen. Inte bara språket visar hur mycket som hänt sedan böckerna skrevs, ämnena som ta’s upp roar mig.

Ingenting tycks för smått — eller för stort och allvarligt för att skriva om i J. Granholms Nyaste Svenska Brefställare” från 1890


Om papperet. Det riktiga valet af skrifmaterialier är väl för bref ingenting egentligen väsentligt men dock ganska nödvändigt. Att skrifva på groft papper är tillåtet endast personer af mycket låg bildningsgrad. När man väljer papper, måste man taga hänsyn till brefemottagarens person, ålder och kön. Till närmare bekanta och vänner kan man använda postpapper vikt i oktav, till högre uppsatta personer bör man använda postpapper i qvart-format. Till kongi. personer och embetsverk skrifver man på hvitt skrifpapper i hela ark. Det anses för ohöfligt att skrifva ett bref på ett enda blad; icke ens en biljett får skrifvas på det viset. Bladet måste alltid vara dubbelt, äfven om man blott skrifver ett par rader derpå.


Schreibende

Hugo Scheiber


Allmän anhållan om bekantskap.

Dyraste Fröken! 

På samma gång jag vördsammast anhåller om öfverseende, för att jag sänder eder dessa rader, förenar jag dermed den enträgna begäran, att ni godhetsfullt ville skänka dem hela eder uppmärksamhet. 

   Tillåt, att jag på detta kanske ovanliga, men för mig enda till buds stående sätt uttalar, hvilka känslor af innerligaste böjelse och kärlek, ni tändt i mitt hjerta; tillåt mig att för eder öppet tillkännagifva, huru outsägligt lycklig ni skulle göra mig, om det tillätes mig att oftare träffa eder och njuta af edert umgänge. Vredgas derför icke, om jag beder, om jag besvär eder att framdeles oftare än hittills få stå i förbindelse med eder, om ock icke alltid personligen, så åtminstone skriftligen. 

   Var förvissad, att uppfyllandet af denna min bön skulle fylla hela mitt lif med lycka och glädje, och derför, dyraste M., gläd och lyckliggör med ett bifallande svar den, som vågar kalla sig er innerligt tillgifne 

                                   N. N


Gynnsamt svar på N:o 4.

Värdaste Herr N.

   Huru skulle jag kunna dröja att svara eder, och huru skulle jag kunna afslå, hvad ni så innerligt ber mig om och som, om jag skall vara uppriktig, äfven bereder mig sjelf den högsta glädje? På mig har ni alltifrån den stund , då vi första gången sågo och lärde känna hvarandra, gjort ett djupt, intryck, och derför skall äfven jag anse det för en ej ringa lycka, att oftare få tillfälle att se och tala med eder, äfven om detta stundom måste ske i andanom och på skriftlig väg. 

   Men så mycket jag än önskar, att ni tid efter annan måtte göra besök hos mig eller imellanåt glädja mig med ett bref, så kan jag dock tillåta er detta blott under det vilkor, att ni ställer samma begäran till min pappa och mamma. Jag skulle handla otacksamt mot mina föräldrar, som alltifrån min barndom visat mig den mest uppoffrande kärlek, om jag ville hafva en hemlighet för dem, helst i en sak, som så nära berör deras och min lefnadslycka. Framför således rätt snart ert ärende till mina föräldrar, och en lycklig utgång skall förvisso kröna edra bemödanden. 

   Med spänd förväntan motseende edert svar häröfver, förblifver jag med vänskap eder 

                                N. N. 



6. Afböjande svar på N:o 4.


Bäste Herr N.!

   Med all den aktning, jag hyser för er karaktär, är det mig ändock omöjligt att lemna er det bifallande svar, hvarom ni anhåller. Det är mina föräldrars allvarliga önskan, att jag ännu ej träder i något närmare förhållande till någon man, och med min ungdom länder det säkerligen äfven till mitt eget bästa att samvetsgrant efterkomma denna deras önskan. Så smickrande derför er begäran än är för mig, sä måste jag dock beklaga, att jag omöjligen kan lyssna till densamma, men förblifver imellertid 

                         med all högaktning 

                     eder ödmjuka tjenarinna 

                                    N. N.


Deckarförfattare tycks vara förtjusta i brev, av alla de slag, och det har satt spår i titlarna.

En av dem är Ray Cummings novell ”The Scarlet Letter” — inte att förväxla med Nathaniel Hawthornes roman med samma namn, där det inte rör sig om ett brev, utan en bokstav, något som för övrigt nämns i novellen.

 

5 kommentarer:

  1. Lite skillnad är det allt, på då och nu. Tänk att t.om brevpapprets tjocklek var avgörande om vilken bildning man ansågs ha och till vilket stånd man hörde. Intressant och lite skrämmande men så var tiderna då.

    Allmänna anhållan om bekantskap och att få ses, känns förstås uråldigt men så var det då
    .
    När sonen kom hem från skolan en dag (det är snart fyrtio år sedan) så såg jag honom och hans storasyster göra upp en eld på potatislandet.Givetvis så måste jag gå dit och fråga vad det handlade om. Sonen var upprörd över att han hade fått så många brev (han höll dem i handen och de skulle brännas) av flickorna på klassen där de alla frågade honom denna enkla fråga: Chans?.
    Nej, de hade ingen chans någon av dem. Breven brändes upp och askan fick göda landet

    Karin

    SvaraRadera
  2. Till Kungl. Maj:t skrev man (har jag lärt mig en gång i tiden, undrar varför?) bara en rad på första pappret och sedan det man hade på hjärtat på nästa papper, precis som det står i den skriftställare du citerar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin (den andra),
      Jag har aldrig gått till kungs, vänner till mig gjorde det för att Hans ännu inte fyllt 21, när de ville gifta sig. Kanske var det då jag lärde mig hur det gick till.
      Jag är tacksam över att det inte finns lika många onödiga regler i dag — men samtidigt underlättar de gamla kunskaperna, som har fastnat, när jag behöver skriva torra och korrekta ”oprivata” brev.
      Margaretha

      Radera
  3. Karin,
    Ja, det var många regler att hålla reda på — det kan vara bra att påminna sig om att allt inte var bättre förr! Så skönt det är att inte behöva bekymra sig om titlar och rangordning. Men nog det händer att man stöter på ståndshögfärd också nu för tiden.
    Fast varken du eller jag var med på den här tiden när tjockleken på pappret var viktigt.
    Jag fnissade glatt åt sonens irritation över efterhängsna tjejer. Det där med chans kom efter min skoltid, men jag minns vilket stor grej det var under några år, när jag jobbade i skolan.
    g’natt,
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men det har jag! Varit med om den tiden då papperstjockleken var viktig, alltså. Beslut inom regeringskansli och myndigheter måste skrivas på Svenskt arkiv 100 gr, annars var de inte giltiga. På 1980-talet genomfördes en djärv reform, då man gick över till Svenskt arkiv 80 gr och sparade utgifter för inköp av papper och dessutom fick lägre arkivkostnader på sikt, när pappersvolymen minskade till 80% av den tidigare storleken.

      Radera